Bla Blandade domstolar, se Internationella domstolar. Blandad vers, rimmad vers, i vilken versfötter av olika byggnad används vid sidan av varandra. Formen är ofta använd i svensk poesi. Blandat äktenskap, giftermål mellan personer av skilda trosbekännelser. Blandning. I motsats till kemiska föreningar, vilka kännetecknas av viss bestämd sammansättning och vilkas egenskaper är helt andra än de ingående ämnenas, kan i en blandning ämnena ingå i växlande proportioner och bibehålla sina ursprungliga egenskaper. Blandningen kan vara heterogen, när beståndsdelarna är skilda åt (t. ex. murbruk), eller homogen (t.ex. luft, glas, lösningar, legeringar). Blandsäd. Två eller flera sädesslag kan under vissa förhållanden med fördel odlas samtidigt blandade med varandra. Ofta sker detta med korn och havre, ibland med vårråg och havre eller korn. Baljväxter såsom ärter och vicker kan även odlas med havre eller korn etc. B. anpassar sig bättre efter väderleken; ena året utvecklas den ena av de ingående sorterna bättre, andra året den andra sorten. Har sorterna olika näringsbehov kan de tillsammans fullständigare utnyttja en mindre god jordmån. Som foder anses B. vara mindre ensidigt sammansatt och hälsosammare. Blanka, se Blanche. Blanklax, se Laxsläktet. Blanko, ej ifylld plats på en växel, fullmakt e.d. Blanksej, se Torsksläktet. Blankvers, ett orimmat versslag, som består av fem jamber. B. har bl.a. använts av Shakespeare. Blanqui [blagki'], L. A., 1805—81, fransk revolu-tionsman. B. var en hänsynslös motståndare till monarkin och hyllade Babeufs kommunistiska idéer. 1871 var han medlem av Pariskommunen. B. måste på grund av sin anarkistiska agitation tillbringa en stor del av sitt liv i fängelse. BIan'zefior, se Eufemiavisorna. BIas'co Ibänez [ivan'jeth], V., 1867—1928, spansk författare. Bland hans arbeten märks romanen Vass och dy samt den mot Tyskland riktade krigsboken Apokalypsens fyra ryttare. BIase'rad, likgiltig, mätt på nöjen. Blasfemi', hädelse. Blasieholmen, stadsdel i Stockholm mellan Nybroviken och Norrström med Nationalmuseum, Grand hotell och Blasieholmskyrkan. Blason [blasåg'], fr., vapensköld. Blast, rotfrukters blad, används till utfodring av nötkreatur. B. verkar lösande på grund av sin höga halt av vatten och oxalsyra, varför den lämpligast ges tillsammans med hö eller halm samt kalkhaltiga ämnen (foderfosfat, foderbenmjöl). Blas'tula, se Fosterutveckling. Blauds piller [blås], efter en fransk läkare uppkallade järnpiller, vilka används mot blodbrist och bleksot. Blaue Reiter, Der (”Blå ryttaren”), expressionistisk konstnärsgrupp i München före l:a världskriget, grundad av Franz Marc och Kandinsky. Blaukreuz [blao'kråjts], ty., blå korset, under första världskriget använd beteckning på vissa arsenik-haltiga stridsgaser. Gasprojektilerna var märkta med ett blått kors. Blavafsky eller Blavatskaja, H. P., 1831—91, kvinnlig rysk teosof, bildade tillsammans med överste Olcott m.fl. 1875 i New York teosofiska samfundet. Vistades 1879—85 i Indien. Efter återkomsten till Europa utgav hon The s e c r e t e d o c t r i n e 1888. B. påstod sig ha erhållit kunskaper om övernaturliga ting från indiska vise, vilket gav henne möjlighet att stå i förbindelse med andevärlden. 1884 avslöjades hon som bedragerska. 148 Blazer [blä'jser], sommar jacka. Blech, Leo, f. 1871, tysk dirigent och tonsättare, vilken flera gånger varit gästdirigent vid operan i Stockholm. Hovkapellmästare sedan 1935. Bleck, tunna metallskivor, i allmänhet framställda genom utvalsning. Bladmetall, bleck och plåt skiljer sig från varandra endast genom tjockleken. Bestämda gränser finns dock icke. Bleck framställs av många metaller såsom järn, koppar, mässing, zink m.fl. Vitbleck är järnbleck överdraget med tenn, galvaniserat B. är järnbleck med överdrag av zink, svartbleck är järnbleck utan överdrag av annan metall. Bleckinstrument, se Mässingsinstrument. BlefarFt, ögonlocksrandinflammation. Blegen, Carl William, amerikansk arkeolog av norsk börd, f. 1887, professor vid universitetet i Cincinnati sedan 1927. Har gjort grundläggande insatser i utforskandet av den grekiska bronsåldern och påträffade 1939 strax norr om det klassiska Pylos* ett mykenskt palats med ett arkiv av ca 1 000 lertavlor, vilka möjliggjort den egeiska* skriftens tolkning. Bieke, ett i sjöar inom kalkrika trakter (t.ex. Gotland, Jämtland) vanligt bottenslam av ett kritvitt kalkpulver. — B. betyder även vindstilla. Bleket, municipalsamhälle vid västkusten 1 mil n. om Marstrand, s. Bohuslän. 235 inv. 1955. Blekinge, Sveriges näst minsta landskap, 3 039 km2, därav 130 km2 vatten. 146 034 inv. 1955. B. bildar det småländska höglandets avslutning mot s. och genomdras av flera nordsydligt rinnande åar, Lyckebyån, Ronnebyån, Mieån, Mörrumsån m.fl., av vilka den sistnämnda är den största och bildar de med Hemsjö kraftverk utbyggda fallen. Naturen övergår från det mera karga småländska höglandet i n. genom en kuperad, av odlade, bördiga dalar upptagen mellanzon, till det låga kustbältet och skärgården; större slättmarker förekommer på den längs skånegränsen utskjutande Listerhalvön och längs Kalmarsund. Berggrunden består av granit och gnejs, genomdragna av diabasgångar, varför-utom Kalmarsunds kambriska kalksten förekommer vid ö. kusten samt sandsten och kalksten, tillhörande kritformationen, på Listerhalvön, där dock urberget sticker upp ur slätten i Listerhuvud (84 m). Granen har i B. sin sydgräns; en rik lövskogsvegetation med bl.a. bok, ek och murgröna är utmärkande för de lägre delarna och kustbältet. Landskapet B. bildar Blekinge län. — Huvudnäringen är jordbruk, odling av råg och havre samt i stor omfattning potatis; i samband med potatisodlingen står ett betydande antal brännerier och stärkelsefabriker. För skärdgårdsbefolkningen är fisket av stor betydelse; bland Sveriges landskap har Blekinge näst Bohuslän det relativt största antalet fiskare. Industrin omfattar utom brännerier huvudsakligen metallindustri och stenhuggeri. Städer: Karlskrona (residensstad), Ronneby, Karlshamn och Sölvesborg. Blekinge län omfattar landskapet Blekinge*. Blekingseka, enmastad segelbåt, typisk för Blekinge. Blekning, avfärgning av föremål såsom t.ex. tyger och vävnader av olika slag, pälsverk m.m. Vid blekningen förstörs vanligen genom en oxidations- eller reduktionsprocess de färgande substanserna. Den äldsta metoden för blekning var att utsätta de föremål, som skulle blekas, för solljusets inverkan ute i fria luften. Säkrare och bekvämare verkställs numera i allmänhet blekningen genom användande av särskilda kemiska blekningsmedel. Vid valet av dylika måste dock noggrant tillses, att blekningsmedlet ej angriper det föremål, som skall blekas. Ull och silke bleks i allmänhet med svaveldioxid. Vid blekning av bomull och i många andra fall används klor-