i49 kalk eller natriumhypoklorit, varvid dock måste tillses, att vid blekningens slut eventuellt förefintligt överskott av klor omsorgsfullt avlägsnas. Vid av-färgning av vätskor används ofta fysikaliska hjälpmedel. Bleksot, blodbrist, se Blod. Blenda, se Blända. Blen'heim [-haim], se Höchstädt. Bleriot [-riå'], L., 1872—1936, fransk aviatiker och konstruktör av flygmaskiner, särskilt monoplan. B. var den förste som flög över engelska kanalen (1909). BIesse'ra, såra. — B 1 e s s y'r, sår. Blicher, Steen Steensen, 1782—1848, dansk författare och präst. Hans märkligaste arbete är E b i n d s t o u w, ett antal berättelser och dikter på jylländskt allmogemål. Blicher-Clausen, Jenny, 1865—1907, dansk författarinna, har skrivit berättelser på vers (Violin) samt romaner (Inga Heine), vilka genom sin lyriska känslofullhet vunnit en viss popularitet. Blickfält kallas det område, som ögat kan fixera utan att huvudet vrids. Det utgör ett mått på ögats rörlighet. Blida, kastmaskin för krigsbruk, bestående av en trädstam, fastsatt med snodda tåg. Spetsen var rörlig och nedböjdes, och i en skål på denna placerades stenar, kärl med brinnande tjära o.d. När spetsen frigjordes, höjde sig stammen och kastade skålens innehåll med stor kraft. B. användes under medeltiden särskilt vid belägringar. Blidö, en av de största öarna i Stockholms norra skärgård. Blinda, se Blindrå. Blinda fläcken, se Öga. Blindarkad, se Arkad. Blindbroms, se Bromsar. Blinde'ring, på skjutbanorna framför de sväng-bara tavlorna anordnat skydd för markörerna. Blindern är en stadsdel i Oslo, där universitetets naturvetenskapliga institutioner är belägna samt även ett studenthem och en radiostation. Blindflygning utförs enbart med hjälp av instrument, främst gyroskopinstrument och radio. Den senare används för pejling av radiofyrar. Blindgångare, projektil, bomb e.d., som ej exploderat vid nedslaget. Blindrå, en under bogsprötet horisontellt anbringad rå, som uppbar ett segel, benämnt blinda. B. förekommer ej numera. Blindråtta, en grå till gråbrun gnagare, som är blind och som lever i gångar i jorden i stäppområden i sv. Europa och v. Asien. Blindskrift finns efter ett flertal olika system. Det mest använda är Brailles blindalfabet, där bokstäverna återges medelst upphöjda punkter med olika antal och lägen. Böcker med B. kan numera framställas med hjälp av fotoelektriska celler. Då de måste göras av tjockt papper, tar de mycket stor plats och den litteratur, som finns, är begränsad. Vid Blindinstitutet i Tomteboda finns ett lånebibliotek med omkr. 12 000 band, från vilket blinda fraktfritt erhåller lån. Blindtarm kallas tjocktarmens första del, belägen till höger i bukhålans nedre del. Tunntarmen mynnar från sidan in i den säckformigt börjande B., som är försedd med ett vanligen ej fullt 1 dm långt bi-hang, det maskformiga bihanget. Hos växtätande djur är B. ett kraftigt utvecklat organ, i vilket det cellulosahaltiga tarminnehållet sönderdelas genom jäsning. Hos köttätare och allätare liksom hos människan är B. föga utvecklad. Blindtarmsinflammation är en plötsligt insättande inflammation i blindtarmens maskformiga bihang. Sjukdomen börjar med feber, kväljningar, ibland Bio kräkningar samt smärtor i buken, oftast på höger sida. Får sjukdomen fortgå uppstår varbildning i bihanget, som kan genombryta väggen, vilket medför bukhinneinflammation. Ju tidigare operation företas, desto bättre är utsikterna. Endast i lindriga fall kan man ställa sig avvaktande. Blindträ, enklare träslag, som används som underlag för faner. Blindundervisning är obligatorisk för barn, som har synförmågan så nedsatt, att de ej kan delta i vanlig skolundervisning. Undervisning meddelas i förskolor i Tomteboda. Äldre blinda undervisas på blindinstitutet i Tomteboda, i hantverksskolan för män i Kristinehamn samt för kvinnor i Växjö. Är 1954 undervisades 270 elever vid blindskolor. För bibringande av B. finns dessutom flera enskilda anstalter och föreningar. Bland de senare märks De blindas förening i Stockholm, som har till uppgift att stödja blinda i deras strävan till självförsörjning. Numera erhåller blinda över 16 år ett blindtillägg om 1 000 kr till invalidpensionen från folkpensioneringen. Blinkhinna, en hos en del ryggradsdjur förekommande hinna, som från inre ögonvinkeln kan skjutas över ögat. Hos människan finns som rest av B. i inre ögonvrån det s.k. halvmånformiga vecket. Blinning, beteckning för regnbroms, se Bromsar. Bliny [blini'], rysk nationalrätt, ett slags plättar av bovetemjöl, som äts bl.a. tillsammans med kaviar. Bliss, Arthur, f. 1891, engelsk kompositör, känd för habila verk i delvis impressionistisk anda. Musikchef vid BBC 1942—44. B-listan. Se Börs. Blitzen, beteckning på de tyska bombanfallen mot London sept. 1940—maj 1941. Blix, M. G., 1849—1904, fysiolog, professor och rektor vid Lunds universitet. B. utförde grundläggande undersökningar över sinnesorganens och musklernas fysiologi. Blix, R., f. 1882, norsk karikatyrtecknare, som medverkat i franska skämttidningar och i Simplicis-simus. B. var 1919—20 redaktör för den i Köpenhamn utkommande skämttidningen Exlex. B:s politiska karikatyrer utmärks av en träffande, ofta besk satir. Blixen-Fin'ecke, se Dinesen. Blixt (vid åskväder) är den elektriska gnista, som springer över från ett moln till ett annat eller från ett moln till jorden. Jfr även Klotblixt, Luftelektricitet, Åskväder och Kornblixt. Blixtfotografi, fotografi, taget vid momentan belysning (blixtljus), vanligen åstadkommen genom antändning av en blandning av magnesiumpulver och något oxiderande ämne, t.ex. kaliumklorat. Numera används speciellt konstruerade lampor, i vilka förbränningen sker, så att röken ej sprider sig i rummet. De tänds elektriskt. Blixtkrig, beteckning på snabbt genomförda anfall med motoriserade trupper. Blixtljus, se Blixtfotografi. Blixtlås, draglås, en serie häktor och hakar, som stängs eller öppnas med löpare. Patent på B. erhölls 1914 av svensk-amerikanen Sundbäck. Blixtsamtal, telefonsamtal mot hög avgift som avbryter alla andra samtal. Blizzard [blis'öd], i Nordamerika bruklig beteckning för vinterstormar med snödrift. Bloch [blåkk], Felix, schweizisk-amerikansk fysiker, f. 1905 i Zürich. Sedan 1936 professor i fysik vid Stanford University i Californien, USA. B. erhöll 1952 tillsammans med E. M. Purcell nobelpriset i fysik för utarbetandet av metoder att mäta atomers kärnmagnetiska moment.