150 Bio Block, C. E. D., 1874—1948, teolog. Från 1929 biskop i Göteborg. Block. —- 1. B. är en av de så kallade enkla maskinerna. Syftemålet med dess användning är antingen att möjliggöra en bekvämare riktning av den kraft, som skall utföra ett visst arbete, eller också att minska den kraft, som är erforderlig för utförande av arbetet. Då arbetet är lika med produkten av kraften och den väg i kraftens riktning, som kraftens anbringningspunkt förflyttas, kan sistnämnda mål nås endast därigenom, att den väg, som kraftens anbringningspunkt förflyttas, görs längre än den väg, lasten förflyttas. Ett B. består av blockhuset, en eller flera skivor, placerade inuti blockhuset och rörliga kring en axel, som är fäst i detta, samt erforderliga upphängningsanordningar för block och last. Verkningsgraden för ett blocktyg, bestående av ett fast och ett rörligt block — ett dylikt blocktyg kallas talja — inses av följande, varvid det antagandet görs, att varje block innehåller en skiva. Lasten upphängs under det rörliga blocket. Ett tåg, fäst i det fasta blockets blockhus, löper först över det rörliga blockhusets skiva, därefter över det fasta blockets. I tågets fria ända anbringas kraften. Om tågets fria ända inhalas, dvs kraftens anbringningspunkt förflyttas exempelvis två meter, kommer det rörliga blocket och på samma gång lasten att förflyttas en meter, då de bägge tågdelar, som uppbär blocket, sammanlagt förkortas med två meter eller vardera med en meter. Enligt den ovan angivna regeln, att arbetet är lika med produkten av kraft och väg, behöver således den erforderliga kraften endast vara hälften så stor som då° intet block används. Innehåller vardera blocket två skivor, minskas den erforderliga kraften till fjärdedelen osv. I praktiken gestaltar sig förhållandena ej fullt så enkelt på grund av friktionens störande inflytande och andra omständigheter. Verkningssättet hos de mera sammansatta blocktygen t.ex. differentialblocket och potensblocket, som ofta kommer till användning i praktiken, är i princip densamma. — 2. Vid rationellt skogsbruk indelas större skogsområden i särskilda skogsblock, som i skogshushållningshänseende t.ex. vid uppgörande av avverkningsplaner var för sig behandlas som skilda enheter. — 3. Se Flyttblock. Blockad. — 1. Avspärrande av handel på en hamn eller kuststräcka under krig skall ske enligt bestämmelser, som internationellt fastställts, bl.a. 1856 på en kongress i Paris och 1908 på en kongress i London. Under de båda världskrigen överträddes dock dessa bestämmelser av bägge parterna. — 2. Avspärrande av arbetsgivare från tillgång på arbetskraft. B. används av arbetare som kampmedel vid konflikter med arbetsgivare. Jfr Strejk och Lockout. Blockera, avspärra. Jfr Blockad. Blockhus. — 1. Se Block. — 2. För försvarsändamål uppförda byggnader av sten, timmer eller betong. Då B. vanligen ej är motståndskraftiga mot artilleribeskjutning, kan de ej användas där dylik kan komma i fråga. Blocksberg, benämning på högsta partiet av Harz (= Broeken) ävensom på åtskilliga andra tyska berg, som ansågs vara häxornas mötesplatser. B. motsvarar Blåkulla. Blod är en klibbig, röd vätska, sammansatt av gulaktigt, klart serum och i detta uppslammade röda och vita blodkroppar. De röda är platta bildningar utan kärna med en diameter av ca 0,007 mm. De innehåller ett färgämne, hemoglobin, som ger blodet dess färg. Hos mannen finns 5 milj, röda blodkroppar per mm3, hos kvinnan 4!4 milj. De vita blodkropparna är fåtaligare, omkr. 10 000 per mm3, samt är dels enkärniga dels s.k. flerkärniga, vilka är större och har uppkluven kärna. De enkärniga bildas i lymfkörtlarna, de flerkärniga vita blodkrop- Blodkroppar från groda i 500 gångers förstoring. parna samt de röda blodkropparna bildas i benmärgen. De röda blodkropparna upptar med sitt färgämne syrgas, när blodet passerar lungorna, och avger sedan syrgas till kroppens vävnader. De utgör därför en viktig länk i kroppens ämnesomsättnings-mekanism. De vita blodkropparna har förmåga att röra sig och vandra till i kroppen inkomna bakterier samt angripa dessa. Var består av vita blodkroppar. De är alltså ett viktigt försvarsmedel för kroppen. Serum innehåller äggviteämnen, som utfaller om blodkärlets vägg genomskärs. Därigenom tilltäpps kärlet och hindras förblödning. Detta äggviteämne, fibrin, kan även utfalla inuti ett skadat blodkärl. Så uppstår blodpropp*. Blodets stelnande efter döden beror på samma sak. Blodbrist sägs föreligga då blodets halt av blodfärg-ämne, hemoglobin, är nedsatt, antingen genom minskning av de röda blodkropparnas antal eller genom att dessa innehåller för liten mängd av färgämnet. Orsaken kan vara rubbningar i blodkropparnas bildning i den röda benmärgen eller också förlust av blodkroppar genom blödningar, i synnerhet smärre och ihållande sådana. Behandlingen går ut på att undanröja orsaken till sjukligheten (hämma blödningar etc.) samt för övrigt att genom allmänstärkande behandling, järnmedicin m.m., underlätta blodbildningen. Vid den svåraste formen av blodbrist, den perniciösa anemin, är blodbildningen svårt rubbad; på senare tid har man dock med framgång behandlat denna sjukdom med leverpreparat. Blodbrist, se Blod. Blodets sänkningsreaktion, se Sänkningsreaktion. Blodförgiftning orsakas av bakterier, som inkommit i kroppen. Oftast är ingångsporten ett större eller mindre sår. Från detta tränger bakterierna vidare in i kroppen, vanligen utefter lymfbanorna. Dessa blir inflammerade och syns ibland som röda strimmor från såret. Tillhörande lymfkörtlar (på benen i ljumsken, på armen i axelhålan) svullnar och blir ömma och feber inträder. Kan bakterierna ej hejdas i lymfkörtlarna, tränger de vidare ut i kroppen. Sjukdomen utmärks i fortsättningen av feber, ibland frossbrytningar samt avtagande av krafterna. Dödsrisken är mycket stor. Blodgivarcentraler upprättades i vårt land särskilt efter 2:a världskrigets utbrott. Vid B. utförs blodgruppering och upprättas förteckning över personer, villiga att lämna blod. Blodgrupper. Om man blandar blodserum från en person med blod från en annan person, kan det inträffa, att blodkropparna klibbar samman till en flockig fällning. Då man närmare undersökt detta förhållande, har det visat sig, att människor kan