155 uppgift att verka för djurskydd och djursjukvård i krig. B. grundades 1917 under namnet Röda stjärnan. Blåssäl kännetecknas av att framtänderna är reducerade och nospartiet uppblåsbart. B. som är över 2 m lång, förekommer i polartrakterna i Europa och Nordamerika. Blåstrumpa (eng. bluestocking; fr. bas-bleu), en skämtsam benämning på skrivande damer. Blåstång, se Fucus. Blåsyra eller cyanvätesyra (kem. formel HCN) är i rent tillstånd en lättflyktig vätska. B. hör till de starkaste kända gifterna liksom även B:s kaliumsalt, cyankalium [KCN]. Jfr Vägglus. Blå tornet. — 1. Huvudtornet (Blaa Taarn) på Köpenhamns gamla slott, vilket revs 1732. B. användes som statsfängelse. — 2. Av Strindberg använt namn på hans sista bostad i Stockholm, ett med torn försett hus på Drottninggatan 85. Blått blod, adligt blod. Beteckningen härstammar från Spanien, där de germanska erövrarnas blåa ådror syntes genom den ljusa huden. Blåval, se Fenvalsläktet. Blåvinge. — 1. De yngsta flickscouternas organisation. — 2. Ett släkte små dagfjärilar med blåa eller bruna vingar, som är vanliga på ängsmarker. Blåyta, beteckning på en mörkgrå missfärgning på barrvirke, orsakad av svamptrådar. B. uppstår under fuktig lagring och kan medföra stora förluster. Motarbetas genom snabb uttorkning av virket samt genom impregneringsmedel. Blå örnen, reklambeteckning för Roosevelts kampanj mot arbetslösheten. Bläck. Det vanliga bläcket (järngallusbläck) består av tannin, gallussyra, ferrosalter, gummi och något saltsyra med tillsats av en mindre mängd ani-linblått. För att vinna garanti för att till viktigare handlingar, som skall förvaras för framtiden, används ett hållbart bläck, har i Sverige liksom i åtskilliga andra länder utfärdats särskilda föreskrifter rörande sammansättningen av det bläck (normalbläck), som får användas för utskrivande av dylika handlingar. De färgade bläcksorterna utgörs i regel av vattenlösningar av anilinfärger. Jfr Märkbläck och Sympatetiskt bläck. Bläcka, att märka träd, som skall avverkas, genom avskalning av barken på en mindre yta ungefär vid brösthöjd. Bläckfisk, se Huvudfotingar. Bläckpulver, surt kaliumoxalat [KH^CsCh^]. B. används för borttagande av bläck- eller rostfläckar. Bläcksvampar (Coprinus) är skivsvampar, vilkas skivor på undersidan av hatten (och ofta hela svampen) flyter sönder till en bläckliknande vätska, som innehåller de svarta sporerna. Ingen är giftig. Den fjälliga B. (C. comatus) och den g r å B. (C. atramantarius) är ätliga, om de tas unga, innan skivorna börjat svartna. Blädning, avverkningssätt, då enstaka mogna träd eller grupper fälls för att lämna plats för yngre. Blända (Blenda) var enligt folksägnen namnet på en förnäm Värendskvinna, vilken i spetsen för en skara kvinnor tillintetgjorde en dansk här, som inträngde i Småland. Som belöning sades kvinnor i Värend ha fått lika arvsrätt som män. Bländare, se Kamera. Blän'de, äldre beteckning på mineral av svavelmetaller, vilka har halvmetalliskt utseende och ljust streck vid repning. Blänkare, tidningsnotis, insatt i syfte att förbereda en uppseendeväckande sak eller meddelande, stundom för att erhålla kunskap om allmänna meningen för eller mot en sak. Blänkfyr, se Fyrväsen. Bläs, se Hästraser. Bläsand tillhör fam. egentliga änder och känne Boa tecknas av kort näbb och vit buk. Hannen har på våren huvud och hals brunröda och grön vingspegel. Honan är ovan mörkbrun med vit begränsning. B. förekommer i Sverige i fjälltrakterna och för övrigt i Gamla världens nordliga delar. Bläsbock, en antilopart med pannbläs och korta horn, som finns i Sydafrika. Bläster, den ström av komprimerad luft, som inblåses i metallurgiska ugnar och understundom i eldstäder. För kompressionen används blåsmaski-ner* av mer eller mindre komplicerad typ. Blästerns tryck mäts med en öppen manometer, blästerpro-vare. Blästerrör, ett uppåt koniskt avsmalnande rör för avloppsånga från cylindrarna på ett lokomotiv. Genom lämplig placering av blästerröret förstärks draget i lokomotivets eldstad. Blästerverk eller blästersmide, en fordom mycket använd men numera bortlagd metod för framställning av smidbart järn, framför allt ur myrmalm. I ugnar av sten, invändigt beklädda med lera, fick först ved kola under begränsad lufttillförsel, varefter på förhand rostad malm uppsattes på ugnen och luft inblåstes med tillhjälp av en bälg. Efter några timmar var processen färdig och den bildade järnklumpen kunde uttas. Blästersmidet har ofta benämnts osmundsmide efter osmundarna, dvs järnstycken av 0,35 kg vikt, framställda genom blästersmide, vilka under medeltiden och ett stycke in på 1500-t. utgjorde en för Sverige betydelsefull exportvara. Blödarsjuka, hemofili, en sällsynt, ärftlig sjukdom, vid vilken blodets förmåga att stelna är nedsatt. Därför kan även små sår bli livsfarliga för de sjuka, då blödningen ej vill stanna. Sjukdomen manifesterar sig endast hos män, men anlaget överförs genom de till synes friska mödrarna. Blödning kan stamma från pulsåder eller blodåder och kan vara inre t.ex. i någon av kroppens håligheter eller yttre. B. är livsfarlig, när blodförlusten uppgår till omkring 16 av kroppens blodmängd, dvs 1—2 1. Behandling, se Blodstillning. Jfr även Blodhostning och Blodkräkning. Blödröta, se Bakterios. Blötberget, järngruvor och mekanisk verkstad i Ludvika landskommun. Blötdjur, mollus'ker (Mollusca), en provins av de ryggradslösa djuren, har oledad kropp med mjuk, slemmig hud. En del har från kroppen mer eller mindre avgränsat huvud med ögon och tentakler. Som rörelseorgan tjänar en från undre kroppssidan utskjutande skivlik, muskulös ”fot”. Ett hudveck, manteln, omsluter kroppen och från denna alstras hos flertalet B. ett kalkskal. Andningsorganen utgörs av gälar, som sitter i en av manteln omsluten håla. Hos dem, som lever på land, är denna gälhåla omdanad till ”lunga”. Blodkärlssystemet är ej fullt slutet utan blodet rinner delvis fritt mellan organen. B. har väl utvecklad tarmkanal, lever och njurar. Nervsystemet utgörs vanligen av tre par ganglier, hjärn-, fot- och inälvsganglier, som är förbundna med nervsträngar. Till B. hör musseldjur, snäckor, huvudfotingar och urmollusker. Blötmalm, en relativt rik kopparmalm, som består av svavelkis, magnetkis och kopparkis. Blötröta, sjukdom hos lagrad potatis, orsakad av bakterier. Potatisen sönderfaller till en grötlik massa. B. M., förkortning av eng. Bachelor of Medicine. Jfr Bachelor. B moll, mus., är den molltonart, som har b till grundton och 5 b till förtecken (för h, e, a, d och g). Parallelltonart är dess dur. Boabdi'1, Abu Abdallah, morernas siste konung i Spanien, överflyttade vid Granadas fall (1492) till Afrika. — ”Morens sista suck” är namnet på det