Boa ställe, varifrån B. för sista gången betraktade Granada. Boaorm, se Boidae. Board [bå'd], eng. — 1. Ämbete, styrelse, kollegium. — 2. Träfiberplattor (wall-board). Boardinghouse [bå'dinghaus], eng., pensionat (rum och mat). Boarding-school [bå'dingskol], eng., skola där eleverna är inackorderade, internat. Boase'ra, brädfodra, förse med panel. — B o a-s e'r i n g, brädfodring, panelning. Boberg, G. F., 1860—1946, arkitekt. Bland hans mest kända arbeten märks Stockholms elektricitetsverk, Thielska galleriet, Valdemarsudde, Carlberg-ska huset vid Norra Bantorget, Rosenbads nybyggnad m.fl. B. utförde även etsningar och kolteckningar samt möbelritningar. Bobi'n, fr., spolstomme för garn. Boboll, finskt bollspel, liknande baseball. Bqb'rikov, N. I., 1839—1904, rysk militär och politiker, från 1898 generalguvernör i Finland. B. förde en hänsynslös politik i syfte att knyta bandet fastare mellan Finland och Ryssland. Han mördades av en ung finländsk frihetssvärmare, Schauman. Bobsleigh [båb'slej], låg, styrbar kälke för 2 el. 4 pers., använd (även i tävlingsform) i specialkonstruerade, med talrika kurvor försedda backar. Boccaccio [båkat'tjå], Giovanni, 1313—75, italiensk författare. B. räknas tillsammans med Dante och Petrarca som skaparen av den italienska litteraturen. Som ung sändes han till Neapel, där han snart kom i tillfälle att studera den tidens praktfulla hovliv och började framträda som diktare. 1341 bosatte han sig i Florens och författade där omkr. 1350 sitt ryktbara arbete II D e c a m e-r o n e (”de tio dagarnas berättelser”). Med denna novellsamling grundade han den moderna novellen. Boken utgörs av 100 historier, berättade av ett sällskap damer och herrar, vilka flytt undan en i Florens härjande farsot. Skildringarna ger en livlig och osminkad bild av såväl enkelt som förnämt samhällsliv i de italienska städerna under B:s tid. Innehållet är ömsom rörande, ömsom saftigt humoristiskt eller satiriskt. Stor betydelse har novellerna på grund av den mästerliga behandlingen av den italienska prosan, vilken före B. ej kommit till sin rätt i skönlitteraturen. Bocc'a delFa veritå, it., sanningens mun, kallas en mask i kyrkan Santa-Maria in Cosmedin, Rom. Enligt traditionen skulle den som svor falskt med handen instucken i masken få denna avbiten. Boccherini [båkeri'ni], L., 1743—1805, italiensk kompositör, som skrivit uppskattade kammarmusikverk. Bocchinin [båcki'nin], A., 1880—1940, italiensk politiker, organiserade den hemliga polisen, Ovra. Boccia [båt'ja], ett friluftsspel som allmänt spelas i Italien. Vid B. är spelarna delade i två partier vilka söker kasta klot, så att de kommer så nära som möjligt till ett på förhand placerat klot. Boccioni [båtjå'ni], U., 1882—1916, italiensk bildhuggare och målare, en av futurismens grundare. Boche [bosj], öknamn på tyskar, som under och efter l:a världskriget ofta användes i Frankrike. Ordets uppkomst är ovisst: möjligen är det en förkortning av fr. caboche, tjockskalle. Bochum [båk'om], viktig industristad i Westfalen, Tyskland. Före 2:a världskriget betydande kolgruvor, jäm- och ståltillverkning. Järnvägsknut. 326000 inv. 1954. v. Bock, F., 1880—1945, tysk militär, deltog i l:a världskriget. B. förde befälet över en av armégrupperna i Frankrike 1940 under 2:a världskriget. Utnämndes till generalfältmarskalk samma år och förde som sådan under det ryska fälttåget befäl över den mellersta armégruppen vid anfallet över Smo- 156 lensk mot Moskva. Jan. 1942 efterträdde han v. Reichenau som överbefälhavare i Ukraina men avgick samma år efter att ha lidit flera nederlag. Bockbenthet, krokiga knän hos hästar. Bockstensfyndet, ett fynd som gjordes i en mosse i Halland av en man från 1300-t. i en tämligen väl bevarad klädedräkt; nu i Varbergs museum. Bocskay [båt'sjkaj], I., furste av Siebenbürgen, 1556—1606. Efter långvariga strider med den österrikiske kejsaren ingick B. freden i Wien 1606, genom vilken han erkändes som furste av Siebenbürgen och erhöll delar av Ungern. Boda, industri med glasbruk i Kronobergs län. Bodafors, köping i Västra härad, Jönköpings län. 2 580 inv. 1956. v. Bode, Wilhelm, 1845—1929, tysk museiman, chef för de statliga museerna i Berlin 1906—20. B. har skapat Kaiser-Friedrich-Museum. Bode'ga, sp., värdshus, vinstuga. Bodellis'ter, norrländsk sekt, anhängare av Jonas Bodell, d. 1867. Bo'delschwingh, F., 1831—1910, tysk präst, som ivrigt bedrev social räddningsverksamhet och bl. a. grundade den första tyska ”arbetarkolonin” i Wil-helmsdorf. Boden, stad nära Luleälv, mell. Norrbotten. 12 301 inv. 1956. Järnvägsknut, militärstad, stark fästning, bestående av ett antal i omgivande bergshöjder insprängda fort. Bodensjön [bå-], sjö genomfluten av Rhen, på gränsen mellan Tyskland, Schweiz och Österrike. 70 km lång, 539 km2, 395 m ö.h. Livlig sjöfart. Bodley [båd'li], sir Thomas, 1545—1613, engelsk diplomat. Universitetsbiblioteket i Oxford mottog donationer av B. och kallas efter honom Bodleian library. Bodräkt, bedrägligt undanskaffande av egendom från ett gemensamt bo, genom familjemedlem, bolagsman e.d. Bodö, stad i n. Norge vid en vik av Atlanten. 5 700 inv. Sillfiske. 1941 företog engelsmännen ett strandhugg vid B. Boer (holländska bonde) kallas vita kolonister i Sydafrika, vilka till största delen härstammar från invandrade holländare, men delvis också uppblandats med invandrade fransmän, tyskar och portugiser. Jfr vidare Sydafrikanska unionen och Boerkriget. Boerhaave [bo'rhäfe], H., 1668—1738, holländsk läkare, professor i Leyden. B. framhöll vikten av direkta iakttagelser av de sjuka och nödvändigheten av att studera Hippokrates. B. var ofantligt uppskattad av sin samtid. Bland hans lärjungar märks Linné. Boerkriget kallas striden mellan England och de båda boerrepublikerna Transvaal och Oranjefrista-ten 1899—1902. Den omedelbara anledningen till konflikten, som i grunden gällde herraväldet i Sydafrika, var frågan om de i boerstaterna, särskilt i de rika gruvdistrikten, inflyttade utlänningarnas rättsliga ställning. Engelsmännen var underlägsna i antal, innan förstärkningar hunnit anlända, och boerna, som stred tappert, vann flera segrar under generalerna Botha, de Wet och Cronje. Dessa utnyttjades dock illa, och då engelsmännen fick till ledare lorderna Roberts och Kitchener, besegrades snart boertrupperna. Ett ihärdigt gerillakrig fördes dock en längre tid mot engelsmännen, tills boerna slutligen i freden i Pretoria erkände det engelska herraväldet. Boèthius, Anicius Severinus (480—524), den siste romerske filosofen, hög ämbetsman under kejsar Teoderik. B., som var kristen, har haft stor betydelse såsom förmedlare av antikens filosofi och vetenskap åt medeltiden. En av medeltidens mest lästa