r57 böcker var B:s ”De consolatione philosophiae” (Filosofins tröst). Boè'thius. — 1. Simon Johannes B., 1850—1924, historiker. Professor i Uppsala åren 1889—1915, först i historia och senare i statskunskap. — 2. Bertil B., f. 1885, son till B. 1, historiker, riksarkivarie 1944—50. — 3. Axel B., f. 1889, son till B. 1, klassisk arkeolog, professor och rektor vid Göteborgs högskola. — 4. Gerda B., f. 1890, dotter till B. 1, professor, intendent vid Zornmuseet i Mora. Boett', fodral till verket på ett fickur. Bofink, se Finksläktet. Bofors, vid sjön Möckeln i Karlskoga bergslag, sö. Värmland, ett av landets största järnbruk. Tillverkning av stångjärn, götjärn, kanoner, pansarplåt m.m. Aktiekapital 88 milj. kr. 1955. B:s fabrikation av luftvärnsartilleripjäser är världsberömd. Bog. —• 1. Skulderpartiet hos en del däggdjur. — 2. Den främre, närmast stäven belägna delen av ett fartygs sidor. Bogart [bå'gat], Humphrey, f. 1900, amerikansk filmaktör, från början i gangsterfacket, sedan företrädesvis i karaktärsroller. Bo'gense, stad på Fyns n. kust, Danmark. 3 000 inv. Bogesund. — 1. Äldre namn på Ulricehamn. — 2. Stort fideikommiss v. om Vaxholm, beryktat genom omfattande vanhävd och i anledning därav exproprierat av staten år 1947. Bogg'ivagn, järnvägs- el. spårvagn, vars fasta underrede är förbundet med två eller flera mindre hjulunderreden, som är vridbara i horisontalplanet samt ibland förskjutbara i förhållande till det fasta underredet. Fördelarna av denna konstruktion är bl.a. dels att den möjliggör en ändamålsenligare inställning av hjulaxlarna i kurvor, varigenom slitningen på materiel en minskas, dels att hjultrycket fördelas genom användning av flera hjul. Boggi-vagnarna har också mjukare gång än andra vagnar. Boghälta hos häst orsakas av sjukliga förändringar i bogleden eller i kringliggande mjukdelar (vrickning, brott, inflammation). Hältan framträder mera, när hästen förs i volt åt den sjuka sidan. Behandlingen rättas efter den orsakande sjukdomen. Bogotå, den sydamerikanska republiken Colombias huvudstad, belägen ungefär mitt i landet, inom Kordiljäran, ö. om Magdalenafloden. 2 600 m ö.h. 648 000 inv. 1951.1 närheten ligger betydande kaffe-, socker- och kakaoplantager. Produktionens avsättning försvåras genom dåliga transportmöjligheter. Universitet (grundl. 1572). B. grundlädes redan 1538. Bogspröt, bom, som skjuter ut från fören på ett fartyg. B. jämte dess förlängningar, klyvarbom och jagarbom, för förseglen och utgör fästet för de tåg, förstagen, som stöttar fockmasten. Bohem [-ä'm], författar- eller konstnärskrets, vars deltagare för ett fritt och oregelbundet liv. — Bo-hème är en bekant opera av Puccini. Bohemia, lat., Böhmen. Bohemund I, d. 1111, furste av Antiokia, en av de mera berömda ledarna av första korståget. B. erövrade Antiokia 1098. Bohlen [båoTön], Charles, f. 1904, amerikansk diplomat, känd som expert på ryska frågor. B. var 1929—38 anställd vid amerikanska ambassaden i Moskva. Från 1953 USA:s ambassadör därstädes. B. deltog i konferenserna i Teheran (1943), Jalta (1945), Potsdam (1945) och Beriin (1954). Bolilin, Thorsten, 1889—1950, teolog, professor i systematisk teologi i Uppsala 1929 och 1935 utnämnd till biskop i Härnösands stift. Bohr. — 1. N. B., f. 1885, dansk fysiker, har utfört banbrytande undersökningar inom atomteorin. Särskilt har B. lämnat värdefulla bidrag till frågan om atomernas byggnad. För dessa forskningar erhöll han år 1922 nobelpriset i fysik. Under andra Boj världskriget flydde B. över Sverige till Amerika och medverkade vid framställningen av atombomben. —■ 2. H. A. B., f. 1887, dansk matematiker, broder till föregående. Hans främsta undersökningar ligger inom talteorins område. Bohus, fästningsruin på en klippa i Göta älvs n. utloppsarm, mitt emot Kungälv. B., som anlades 1308 av den norske konungen Håkon Magnusson, var under medeltiden ett av Nordens starkaste fästen. Bohusbanan, sträckan från Olskroken (Göteborg) till Strömstad. 179 km. Bohuslän, kustlandskap i v. Sverige mellan norska gränsen och Göteborg, 4450 km2. 158 166 inv. 1955. B. är en urbergsplatå, som åt Kattegatt upplöser sig i en skärgård, från vilken trånga förgrenade fjordar skär in i landet; blanddessaär Idefjorden, Byfjorden och Gullmaren de förnämsta; den sistnämndas innersta grenar har sina fortsättningar i Bullarsjöarnas och Kämsjöns markerade sprickdalar. De största öarna är Orust, Tjörn och Hisingen. B:s högsta punkt når 200 m och något mera och de största fjorddjupen (Idefjorden) ungefär lika mycket. Berggrunden i s. delen, ö. om Gullmaren och Bullaren, är övervägande gnejs, i n. delen, från Lysekil till Svinesund, granit, som är föremål för stor brytning. Bergen är, i synnerhet utåt kusten, i stor utsträckning kala och saknar betäckning av lösa jordlager; dalgångarna är upptagna av lera och odlade. Klimatet är utpräglat maritimt, snötäcket kortvarigt och isbildningen i havet och fjordarna i regel obetydlig och av kort varaktighet. Havsfiske är huvudnäring. Landskapet B., vars gamla namn var Viken, ingår i Göteborgs och Bohus län. Städerna i landskapet är Kungälv, Marstrand, Lysekil, Uddevalla och Strömstad. Boidae, en familj giftlösa ormar med flera jättestora arter i de varmare länderna. De omslingrar sitt byte, vanligen smärre ryggradsdjur, och kramar det till döds. Hit hör boaormarna, av vilka den mest kända arten är avguda- eller kungsormen (Boa constrictor) i Sydamerika, som kan nå 6 meters längd. Vidare räknas hit anakonda- och python-ormarna. Boieldieu [boajäldjö'], F. A., 1775—1834, fransk kompositör. Bland hans operor märks K a 1 i f e n i Bagdad och Vita frun. Boileau-Despréaux [boalå'-depreå'], N., 1636— 1711, fransk skald och kritiker. Hans förnämsta verk är L’a r t p o é t i q u e, en lärodikt, där han vill fastställa poesins lagar. Detta verk blev programmet för den s.k. fransk-klassiska smaken, som ville närma sig antikens diktningsideal. Bois de Boulogne [boa' dö bolånj'], Boulogner-skogen*. Bois de Vincennes [boa' dö vägsän'], fr., Vincen-nesskogen, en park sö. om Paris. Boise'ra [boa-], boasera*. Boi'to, A. B., 1842—1918, italiensk tonsättare och skald, känd framför allt genom sin opera Mefistofeles, till vilken han skrivit såväl ord som musik. Boj. — 1. Flytande, förankrat föremål, som tjänar till sjömärke eller eljest till sjöfarandes vägledning (t.ex. klockboj och lysboj), till att utmärka plats, där ankare fällts (ankarboj), till förtöjning av fartyg m.m. — 2. Livboj. Boja'r kallades medlemmar av den gammalryska adeln, vilka innehade de högsta militära och civila ämbetena, var stora godsägare och ofta uppträdde ganska självständigt mot regenterna. Peter den store avskaffade bojarinstitutionen. Bojer, J., f. 1872, norsk författare. Bland hans bästa romaner märks Troens m a g t och Den store hunger, Den siste viking och Vor egen stamm e. Han har även skrivit skå-