Bom nader. Intill 2:a världskriget bearbetades där omkr. en femtedel av världens samlade bomullsproduktion. Inom allt flera länder har dock en blomstrande bomullsindustri växt upp. Förenta staterna bearbetar sålunda numera en tredjedel av världs-produktionen av bomull; alltså väsentligt mer än England. Även inom flertalet andra europeiska industriländer samt Främre Indien och Japan har bomullsindustrin nått en betydande utveckling. Även i Sverige, där bomullen första gången torde ha förarbetats av Jonas Alströmer, finns en betydande bomullsindustri (centralpunkter Borås, Göteborg, Norrköping), som dock ej till fullo kan tillgodose landets behov av bomullsgarn och bomullsväv-nader. År 1946 importerades nämligen bomullsväv-nader för sammanlagt omkr. 62 milj, kr (138 milj, kr år 1950), medan det sammanlagda exportvärdet under detta år uppgick till omkr. 1,5 milj. Av bomull importerades 18 729 ton med ett värde av omkr. 39,5 milj, kr (år 1952 importerades 27 000 ton för ca 117 milj. kr). Antalet anställda inom den svenska bomullsindustrin uppgick år 1951 till 17 000; industrins tillverkningsvärde beräknades samma år till 608 milj. kr. BomuHskrut är ett cellulosanitrat (nitrocellulosa), som erhålls genom behandling av bomull med rykande salpetersyra och koncentrerad svavelsyra. B., som är ett utomordentligt kraftigt sprängämne, exploderar dock ej vid vanlig antändning utan endast vid stötar. För tändningen kommer därför knall-kvicksilvertändhattar till användning. På grund av sin alltför kraftiga sprängverkan kan B. dock ej utan vidare användas i skjutvapen. Efter gelatine-ring, dvs behandling med vissa lösningsmedel, varvid det övergår till en homogen, gelatinartad massa, som kan formas tämligen efter behag, blir det bättre lämpat för sådant ändamål. Det i svenska armén för närvarande använda krutet (troisdorferkrut) erhålls genom gelatinering med en blandning av eter och alkohol. Vid framställning av nobelkrut, som har sitt namn efter uppfinnaren Alfred Nobel, är också cellulosanitrat utgångspunkten. Gelatinerings-medlet är här nitroglycerin. Dessa krutsorter har den egenskapen gemensam att de förbrinner utan att åstadkomma större kvantitet rök (rökfritt krut). Vid framställningen av dynamit används liksom vid tillverkningen av nobelkrut nitroglycerin som gela-tineringsmedel. — De vid svagare nitrering erhållna cellulosanitraten bildar utgångspunkten för framställning av en hel del mycket använda tekniska preparat. En dylik produkt är kollodium (ett cellulosanitrat löst i en blandning av alkohol och eter), likaså celluloid, vid vars tillverkning kamfer tillsätts, samt konstsilke. Jfr Krut. BomuIIsträdet, se Kapok. Bomärke, tecken som används i stället för namnteckning. Bon [båg], fem. bonne [bånn], fr., god, gott. — Bon vivant [-ag'], goddagspilt. Jfr Bonne. Bona, nv. Östergötland, tidigare uppfostringsanstalt för minderåriga förbrytare. I samband med förändringarna i vården av ungdomsbrottslingar upphörde anstalten år 1948. Bona blev då vårdhem för asociala imbecilla män. Bo'na fi'de, lat., på god tro, viss om att vara i sin rätt. Bo'na offi'cia, lat., goda tjänster. Bonaparte [bånnapar't], it., Buonaparte, en korsi-kansk, ursprungligen italiensk släkt, vilken genom Napoleon I blev fransk kejsardynasti. — 1. Maria Letitia B., f. Ramolino, 1750—1836, moder till Napoleon I, var intelligent och måttfull samt aktades och beundrades av alla såväl under familjens glansperiod som under dess motgångar. — 2. Joseph B., 1768—1844, den förras äldsta son, var först franska republikens guvernör på Korsika och sändebud i 164 Rom. Han arbetade verksamt för Napoleons maktställning och gjordes av honom till konung av Neapel 1806—08. Sedan övertog han den spanska kronan, som han dock förlorade 1813. Sina sista år tillbragte han i Italien. — 3. Napoleon B., 1769— 1821, den förres broder, kejsare av Frankrike. Se Napoleon 1. — 4. Lucien B., 1775—1840, den förres broder, deltog med iver i franska revolutionen och blev president i de femhundrades råd. Han medverkade kraftigt vid Napoleons statskupp den 18 bru-maire 1799. Ovanligt begåvad men egenmäktig bröt han sedermera med Napoleon och ägnade sig åt vetenskap, konst och litteratur. — 5. Elise B., 1777— 1820, syster till B 3, storhertiginna av Toscana 1809. — 6. Louis B., 1778—1846, broder till B 3, tvingades 1806 av Napoleon att motta Hollands krona, vilken han dock avsade sig 1810 efter flera tvister med Napoleon, som godtyckligt ingrep i landets styrelse. Efter Napoleons fall tillbragte han sin mesta tid i Italien. — 7. Pauline B., 1780—1825, syster till B 3, blev första gången gift med general Leclerc och efter hans död med furst Camillo Borghese. Hon var nöjeslysten och lättsinnig men visade under Napoleons motgångar en varm tillgivenhet för honom. — 8. Caroline B., 1782—1839, syster till B 3, gift med general Murat och 1808—13 drottning av Neapel. Begåvad och äregirig förde hon under mannens fälttåg en kraftfull styrelse och uppmanade honom att 1814 överge Napoleon. — 9. Jérome B., 1784—1860, broder till B 3, gifte sig som sjöofficer med en rik amerikanska men skilde sig på Napoleons befallning. 1807 blev han konung av Westfalen. Efter Napoleons fall levde han i olika länder i Europa och återvände sedermera till Napoleon III:s hov. — 10. Charles Louis Napoleon B., 1808—73, kejsare av Frankrike, son till Louis B. Se Napoleon 3. Bonapartis'ter kallades en tämligen betydelselös politisk grupp i Frankrike, vilken arbetade för det napoleonska kejsardömets återupprättande. Bonar Law [bån'ö lå], A., 1858—1923, engelsk politiker och affärsman, tillhörde de konservativa. B. var statsminister 1922—23. Bonbon [bågbåg'], fr., ”gottgott”, konfekt, sötsaker. — Bonbonjär, konfektask. Boncour, se Paul-Boncour. Bond, eng., obligation, låneförbindelse. Bondböna, se Vicker. Bonde. Från början betecknade B. alla jordbrukare i motsats till stadsbor. Under antiken levde de jordägande ofta i städerna. Dock fanns verkliga jordbrukare både i Grekland och Italien. Dessa kom emellertid snart i beroende av de rikare klasserna och blev oftast livegna. Under medeltiden hade B. i allmänhet svåra tider, i synnerhet i s. Europa. Mot slutet av medeltiden var B. fria endast i Sverige och en del andra småstater. Under nyare tiden började i alla länder en kamp för ett oberoende bondestånd. Denna ledde så småningom till avsevärda förbättringar av B:s förhållanden. I ö. Europa är det dock ej förrän på senare tid, som B. lyckats hävda en oberoende ställning; i Ryssland upphävdes livegenskapen först 1861. Bondeståndet ingick i vår riksdag till representationsreformen 1866. Bonde, svensk adlig ätt från 1300-t. — 1. Tord B., d. 1456, riksmarsk, var kusin till konung Karl Knutsson och hjälpte honom troget i hans strid mot danskarna. B. mördades 1456. — 2. Se Karl, svenska och svensknorska konungar 2. — 3. Gustav B., 1620—67, friherre, riksråd, 1655 ledamot av Reduktionskollegium, 1660 president i Kammarkollegium, riksskattmästare och medlem av Karl XI :s förmyndarstyrelse. Han verkade för en fortsatt reduktion och en sparsammare rikshushållning men motarbetades i sina planer av M. G. de la Gardie.