189 Bubo'n, ansvällning av lymfkörtlarna i Ijumsk-vecket, orsakad av inflammation i benen eller i könsorganen. I senare fallet är orsaken vanligen mjuk schanker, och läkarbehandling är i så fall påbjuden i lag. Jfr Könssjukdomar. Bucc'ina, romersk spiralvriden lur, som används som biåsinstrument. Bucentoro [botsjentå'ro], dogens av Venedig praktgalär, från vilken han sänkte en ring i havet Kristi Himmelsfärdsdag såsom tecken på Venedigs förbund med havet. Bucephalus, se Bukefalos. Buch [bosj], Leop. v., 1774—1853, berömd tysk geolog, har bl.a. skrivit en reseskildring från Sverige och Norge. Buchan [bakk'ön], J., 1875—1941, brittisk ämbetsman och författare, generalguvernör över Kanada 1935. B. skrev äventyrsböcker och romaner, som blev mycket populära. Buchanan [bjukæn'ön]. — 1. James B., 1791— 1868, Förenta staternas femtonde president, 1857— 1861. B. var anhängare av det demokratiska partiet; under hans presidenttid skärptes i hög grad motsättningarna i slavfrågan, vilka några månader efter hans avgång ledde till inbördeskrig. — 2. Sir G. W. B., 1854—1924, brittisk diplomat, 1902 minister i Sofia och 1908 i Haag samt 1910—18 sändebud i Petrograd. B. bidrog mycket till att trygga den eng-elsk-ryska alliansen. 1919—21 var B. engelskt sändebud i Rom. Buchara, se Bokhara. Bucha'rin, N. L, 1888—1938, rysk kommunist, vilken kallats revolutionens störste teoretiker. Efter revolutionen redaktör för Pravda och anhängare av Stalin i striden mot Trotskij. Sedermera kom B. i opposition till Stalin och avsattes 1929 från sina förtroendeposter. Efter försoning med Stalin blev han 1934 redaktör för Isvestija. Våren 1937 avsattes han som redaktör, uteslöts ur partiet, häktades och avrättades. Buchenwald [bosj'-], tyskt koncentrationsläger nära Weimar, som under naziståren rymde 80 000 fångar, varav endast 20 000 återstod vid befrielsen. Under den ryska ockupationstiden bibehölls lägret med ständigt ca 15 000 fångar. Buchholtz [bosj'-], J., 1882—1940, dansk författare, känd för sina originella humoristiska skildringar av dansk småstadsmiljö (Egholms Gud, U r o 1 i g e H j e r t e). Buchman [bakk'mön], Frank, f. 1878, amerikansk präst, grundare av Oxfordgrupprörelsen*. Buchner [bosj'-], Edv., 1860—1917, tysk kemist, erhöll 1907 nobelpriset i kemi för biologisk-kemiska undersökningar och upptäckten av den cellfria jäsningen. Buck [bakk'], Pearl, f. 1892, nordamerikansk författarinna, bekant för sina romaner med ämnen från Kina, i vilka hon skildrar det vardagliga livet (Den goda jorden). Nobelpris i litteratur 1938. Buckau [bok'-], se Rotorfartyg. Buckingham [bakk'ingöm], engelsk adelstitel, given åt kungafavoriter av olika släkter. Bland dem märks: — 1. George Villiers, hertig av B., 1592— 1628. Han stod i gunst hos Jakob I och blev sedan Karl I:s nära nog allsmäktige favorit. Som sådan bidrog han till att ytterligare öka misshälligheterna mellan konungen och parlamentet. B. blev lönnmör-dad av en fanatisk puritan. — 2. George Villiers, hertig av B., 1628—87, den förres son, Karl II:s gunstling. Han bidrog verksamt till restaurationen 1660. 1668—74 var han medlem av Cabalministä-ren. Såsom svar på ett satiriskt angrepp från Dry-dens sida skrev han en kvick komedi, The R e-h e a r s a 1. — 3. John Sheffield, earl av Mulgrave, hertig av B. och Normanby 1648—1721, drottning Bud Annas favorit och minister. B. var anhängare av torypartiet. Buckingham Palace [bakk'ingöm pæll'is], de kungligas residens i London, uppfördes 1703 av hertigen av Buckingham och såldes till Georg III 1761. B. har senare undergått restaurationer. Det inrymmer ett stort tavelgalleri. Det till B. hörande kapellet förstördes vid ett tyskt flyganfall 1940. Buckinghamshire [bakk'ingömsjö], grevskap nv. om London. 386 000 inv. 1951. Buckle [bakkl], H. T., 1821—62, engelsk historie-författare. I Engelska civilisationens historia gör han gällande, att det är allmänna förhållanden, såsom miljö, ekonomi, klimat o.d., som avgör utvecklingen, och ej exempelvis det personliga eller de moraliska idéerna. Buco'lica, dikter av Vergilius. Bucuresti, se Bukarest. Bu'dapest, Ungerns huvudstad, bestående av den äldre staden Buda på v. Donaustranden och den nyare stadsdelen Pest på den ö., förenade genom 6 broar. 1,6 milj. inv. 1950. B., som är centrum för Ungerns både andliga och materiella kultur, har genom ett ståtligt utbyggt, strålformigt utgående järnvägsnät samt genom flodfarten på Donau förbindelse med landets alla delar och har utvecklats till en handels- och industristad av stor betydelse (kvarnar, maskinverkstäder, varv). Universitet, högskolor och museer. — Under 2:a världskriget inträngde i nov. 1944 ryska trupper under Malinow-skij i staden. Striderna fortsatte till 15 jan. 1945 och staden blev i stor utsträckning förstörd. Bland annat sprängdes samtliga broar över Donau. Buddenbrock [bodd'enbråkk], Henrik Magnus v., 1685—1743, svensk general, som var överbefälhavare i kriget mot Ryssland 1741—42. Han avrättades tillsammans med Lewenhaupt på grund av krigets olyckliga utgång. Buddhabild från Indien. Buddha, skaparen av buddismen. — B. var ursprungligen en hederstitel, som gavs åt den indiske filosofen Gotama (omkr. 560—480 f. Kr.), och under vilken han senare blivit känd. B. tillhörde en rik