i9i Plata, 325 000 inv. 1951. Sädesodling och boskapsskötsel för export av kött och hudar. Buer, stad i delstaten Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, sedan 1929 införlivad med Gelsenkirchen. Buffalo [baff'ölå], stad i New York (USA), 580 000 inv. 1950. Stor industri- och handelsstad. Huvudsakligen handelsvaror: kol, spannmål och boskap. Petroleumraffinaderier, maskinverkstäder. Buffalo Bill, se Cody. Buffel (Buffelus), nötkreatursläkte med kraftiga och vid roten mycket breda horn, korta, kraftiga ben och sparsam hårbeklädnad. B. lever särskilt i sumptrakter och är skickliga simmare. Afrika n s k B. (B. caffer) är till färgen svart och har en skulderhöjd av något över 1,5 m samt har utstående öron med nedhängande hårfransar. Förekommer sparsamt i s. och mell. Afrika. Indiska B. (B. bubalus) är något större än föregående, har gråsvart till svart färg och upp till 2 m långa hom. Finns vild i Indien och används sedan urminnes tider som husdjur. Jfr Bison. Buffelgräs (Buchloe dactyloides), ett på Nordamerikas prärier växande, värdefullt fodergräs. Buff'ert. En eller två buffertar anbringas vid järnvägsvagnarnas kortsidor för att mildra de stötar, som i vagnarnas längdriktning kan träffa dessa. B., vars yttersta del utgörs av en plan eller kupig skiva, måste för detta ändamål vara fjädrande. Om B:s placering finns internationella överenskommelser. Buffertlösning, en lösning, som bibehåller en konstant surhetsgrad vid måttlig tillsats av syra eller bas. B. består vanligen av en syra eller bas och ett salt av motsvarande syra eller bas, t.ex. ammoniak och ammoniumklorid. BufFertstat, vanlig beteckning för stat, som genom sitt läge bildar skydd för annan stat mot en mäktigare stats befarade angrepp. Buffet, se Byffé. BufFo, it., komisk, ex. opera buffa, b u f f o-a r i a. Buffon [byfårj'], G. L. L. de, 1707—88, fransk naturforskare, en av dem, som tidigast frigjorde sig från teologiska föreställningar (särskilt syndaflods-myten) vid försöken att tyda jordskorpans bildningar. B:s uppfattning, att jorden från glödande tillstånd hade genom avkylning erhållit sin fasta skorpa, liksom även hans framställning av jordskorpans senare förändringar och det organiska livets utveckling har spelat en stor roll i vetenskapens senare historia. Bug. — 1. Biflod från höger till Weichsel. Upprinner i s. Polen och infaller i Weichsel n. om Warszawa. 730 km. — 2. Sydrysk flod, som utfaller i Svarta havet, v. om Dneprs mynning. 800 km. Vid B:s mynning ligger staden Nikolajevsk. Bugge, E. S., 1833—1907, norsk språk- och litteraturforskare, 1866 professor vid Oslo universitet. Buhara, se Bokhara. BuhaYin, se Bucharin. Buhl, Vilhelm, 1881—1954, dansk politiker och socialdemokrat. B. ägnade sig framför allt åt finansfrågor. Maj 1942 till no v. samma år statsminister efter Stauning. Efter Danmarks befrielse åter statsminister april—nov. 1945. Minister utan portfölj 1947—50. Buhre, B., 1863—1930, läkare, chef för Medicinalstyrelsen 1913—28. Buiatrfk, läran om nötkreaturens sjukdomar. Buijs-BaHots lag, se Bariska vindlagen. Buisson [byisåg'], F., 1841—1932, professor i pedagogik vid Sorbonne, tidigare generalinspektör för folkskolorna i Frankrike. Erhöll 1927 tillsammans med L. Quidde nobelska fredspriset för sitt arbete för mellanfolkligt samförstånd. Buitenzorg [böj'tensårsj], stad i Indonesien på v. Bul Java, s. om Batavia, 65 000 inv. Berömd botanisk trädgård. Bujnaksk', stad i Dagestanska sovjetrepubliken, RSFSR. 18 500 inv. Buk, se Bukhålan. Bu'karest, Bucuresti, Rumäniens huvudstad, belägen vid Dåmbovita, en biflod till Donau. 1 milj, inv. 1952. Universitet. Handelscentrum och viktig j ärnvägsknutpunkt. Buke'falos var namnet på Alexander den stores springare. Bukgangliekedja, se Bukmärg. Bukhinna, se Bukhålan. Bukhinneinflammation (Peritonit) orsakas av bakterier, som inkommit i bukhålan, vanligast från en blindtarmsinflammation, från ett brustet mag- eller tarmsår e.d. B. kännetecknas i allmänhet av feber, smärtor i buken och ömhet för tryck, kräkningar m.m. Operation fordras fortast möjligt och vid en över hela bukhålan utbredd B. är utsikterna att gå igenom små. Är B. begränsad till ett mindre område är utsikterna bättre. Bukhålan begränsas bakåt av ländkotorna, på sidorna och framåt av bukmusklerna, uppåt av mellangärdet, nedåt av bäckenet. Hålan är beklädd av en glatt hinna, bukhinnan, som också överdrar bukorganen, lever, magsäck, tunn- och tjocktarm, bukspottkörtel, mjälte m.m. Bukmärg, bukgangliekedja, en serie nervknutar, som jämte hjärnan utgör det centrala nervsystemet hos leddjur och även finns hos ringmaskar. Buko'Iisk, tillhörande herdelivet. — Bukolisk dikt, herdedikt eller idyll. Bukovpna var före l:a världskriget ett österrikiskt kronland, därefter landskap i Rumänien (10 400 km2, 800 000 inv. 1941). Efter 2:a världskriget avträddes 1947 n. B. med huvudstaden Tjernovtsy till Sovjetunionen, där det ingår i Ukrainska sovjetrepubliken. Bukow'ski, Henrik, 1839—1900, polsk konstkännare, bosatt i Stockholm från 1864, där han 1870 grundade B:s konsthandel. Bukspottkörteln sitter fästad å bukhålans bakre vägg i höjd med andra ländkotan. B. mynnar i tolv-fingertarmen och den avsöndrade saften medverkar i matsmältningsarbetet (sönderdelar fett, äggvita och stärkelse). Från en del områden av körteln, de s.k. Langerhanska öarna, bildas sockeromsättningen reglerande ämnen. Jfr Insulin. Buksvampar (Gasteromycetes) har en fruktkropp, inuti vilken sporerna bildas från basidier. Då sporerna mognat, sprängs fruktkroppens vägg, så att de blir fria. Hit hör bl.a. röksvampar, stinksvampar och rottryfflar. Buktaleri har sitt namn av att man fordom trodde, att orden frambringades i buken. I själva verket består B. i att man talar med orörliga läppar och ansiktsuttryck samt dov röst. Bukvattensot, ansamling av vätska i bukhålan. B. kan förekomma vid ett flertal sjukdomar. Bulawayo, stad i s. Rhodesia. 32 269 européer och ca 40 000 infödingar 1951. B. är en viktig trafikknutpunkt och en av huvudorterna i det inre Sydafrika. Bulda'n, säckväv. Buleva'rd, se Boulevard. Bulga'nin, Nikolaj, f. 1895, rysk marskalk. Under 2:a världskriget var B. en av ledarna för försvaret av Moskva 1941 och efterträdde senare Vorosjilov i högsta försvarsrådet, där han särskilt handhade de politiska affärerna. Han var försvarsminister 1947 —49. Utnämndes 1951 till överbefälhavare för Sovjetunionens styrkor i Östeuropa. Vid Stalins död blev B. en av de sex, som fick högsta makten i Sovjet, och är sedan febr. 1955 ordf, i Sovjetunionens ministerråd, dvs regeringschef.