Cap CapelFa, en av de ljusstarkaste fixstjärnorna, tillhörande stjärnbilden Kusken. Jfr Stjärnkartan. Cape of Good Hope [keip åv god håp], eng., Goda Hoppsudden. Capet [kapä'], tillnamn till Hugo, Frankrikes konung 987—996, vilken blev stamfader för Kape-t i n g i s k a* ätten. Capetown [kéjp ta'on], se Kapstaden. Ca'pita, lat., huvuden. Se Caput. Capito'lium, se Rom, Campidoglio och Washington. Ca'po, se Dakapo. Capo Branco, se Cabo Branco. Capo'ne, Alphons eller Al, 1897—1947, italienskamerikansk förbrytare, ledare av en organisation för spritsmuggling i Chicago. Med hjälp av skräckmetoder och politiska förbindelser lyckades han länge undgå straff. 1931 dömdes C. till 11 års fängelse för ”falskdeklaration”. Caporal', fr., korpral. — Namn på en i Frankrike populär cigarrett. Caporetfo, by vid Isonzo-floden i nv. Jugoslavien (sedan 1947). Under l:a världskriget företog tyskarna vid C. under O. v. Below ett oväntat anfall mot den 2:a italienska armén. Resultatet blev ett fruktansvärt nederlag för italienarna, som efter att ha förlorat över 100 000 i fångar måste återtåga, slutligen ända till floden Piave i Veneüen. Ca'pra, F., f. 1897, italiensk filmregissör, verksam i Amerika. Capre'ra, Isola di, liten klippö nö. om Sardinien, där Garibaldi bodde. Ca'pri, liten klippö (10 km2) i Neapelgolfen; för sina fornminnen och sina grottor (Blå grottan) mycket besökt av turister. Capriccio [kaprit'jo], mus., it., nyck, betecknar ett musikstycke i mera fri form och inom måleriet en lekfullt improviserad landskapsbild, t.ex. hos Guardi. Caprice [kapri's], fr., infall, nyck. Ca'prifikon, se Ficus. Caprifolia'ceae, underfamilj till fam. Rubiaceae. Caprifo'lium, se Kaprifoliebusken. Capri'vi, G. L. de Caprara de Montecuccoli, 1831 —99, tysk militär och politiker, 1883 amiralitets-chef och 1890—94 rikskansler efter Bismarck. Hans politik har utsatts för starkt klander, särskilt av Bis-marcks anhängare; numera börjar man emellertid alltmer allmänt erkänna hans förtjänster såsom en försiktig och välmenande om ock långt ifrån betydande statsman. Ca'pua, italiensk stad och fästning. 13 000 inv. 4 km från det nuvarande låg det gamla C., det etruskiska riket Campaniens huvudstad, som ännu på kejsartiden var Italiens främsta stad näst Rom och Milano. Capuchon [kapysjåg'], fr., se Kapuschong. Ca'put, plur. capita, lat., huvud; per capita, efter huvuden, efter medlemmarnas antal. Ca'put moftuum (lat. ”de dödas huvud”), djupt rödviolett färg. Caracall'a, Marcus Aurelius Antonius, 188—217, romersk kejsare, vilken efter sin tronbestigning 211 mördade sin broder och medregent, Geta. C. mördades senare själv under ett fälttåg. Han lät i Rom uppföra en storartad badanstalt (C:s termer), av vilken ruiner ännu finns kvar. Cara'cas, sydamerikanska republiken Venezuelas huvudstad, med förstäder 695 000 inv. 1950. Sjö-och handelsstad; universitet och andra läroanstalter. Caragheen, se Carrageen. Caram'ba, mild spansk svordom. Carambolage [karagbåla'sj], biljardspel med tre bpllar. Man skall med en boll träff a de båda andra. 208 Caran d’Ache [kararf dasj'], pseudonym för E. Poiré, 1858—1909, fransk skämttecknare, känd för sina träffande, politiska karikatyrer. Caravaggio [-vadd'jå], M. da, omkr. 1573—1610, italiensk målare, företrädde en kraftfull, folklig realism. Hans drastiska skildringskonst och barocka ”källarljus” fick betydelse för Rembrandt och andra nederländska 1600-talsmålare. Carbona'do är en svart, ogenomskinlig diamant, som har stor teknisk användning på grund av sin hårdhet. I pulveriserad form används C. som slipmedel, särskilt i diamantsliperierna. Vidare används C. vid glasskärning och framför allt i borrkronorna till diamantbergborrningsmaskiner. C. erhålls huvudsakligen från Brasilien. Carbona'ri, it., ”kolare”, medlemmar av ett hemligt, politiskt sällskap, vilket grundades i Italien i början av 1800-t. och som mål hade Italiens enande. C. följdes på 1800-t. av andra frihetsorganisationer. Carborun'dum, se Karborundum. Caricer, lat., fängelse. Carcino'm, cancer, se Kräfta. Ca'rdamon-bergen, över 2 000 m högt bergland i Främre Indiens sydspets. Kryddan kardemumma har sitt namn efter detta berg. Cardanlänk, se Kardanknut. Carda'no, Gerolamo, 1501—76, italiensk matematiker, från början läkare. I ett 1545 utgivet arbete gav han lösningen till den allmänna tredjegrads-ekvationen, men det är omtvistat om han självständigt funnit lösningen. C. uppfann vidare den efter honom uppkallade kardanska* upphängningen. Cardell, Carl v., 1764—1821, svensk militär, organiserade det ridande artilleriet och utmärkte sig under kriget 1813—14. Carde'nas, L., f. 1895, mexikansk politiker och socialist. 1931 inrikesminister, 1933 krigsminister och 1934—40 president i M. 1943—45 var C. försvarsminister. C. har bl.a. stött regeringspartiet i Spanien, genomfört jordreformer samt nationaliserat järnvägar och oljefält. Detta senare medförde en konflikt med amerikanska bolag. Cardiazol [-så'l], ett preparat, som används för att stärka hjärtverksamheten och som också utnyttjas vid s.k. chockbehandling av sinnessjuka. Cardiff [ka'diff], stad i Wales, England. 248 000 inv. 1954. C. är en av världens främsta sjöstäder med stora skeppsdockor. En stor del av Englands stenkolsexport går över C. Universitet. Cardigan, ylletröja med knäppning framtill, har sitt namn efter lord C. som anförde ”dödsritten vid B a 1 a k 1 a v a”. Cardiganshire [ka'digönsjö], grevskap i Storbritannien, v. Wales. 53 000 inv. 1951. Carducci [kardott'ji], G., 1835—1907, italiensk skald, professor i italiensk litteratur 1860 i Bologna. Han hävdade frigörelse från konventionella, politiska och kyrkliga band, exempelvis i Hymn till Satan. 1906 fick C. nobelpriset i litteratur. Care of [kä'ö öv], eng., under adress av, förk. c/o. Ca'rex, se Starr. Carey [kä'ri]. — 1. W. C., 1761—1834, grundade Baptistmissionssällskapet och verkade själv som missionär i Indien. — 2. H. C. C., 1793—1879, amerikansk nationalekonom. C. var protektionist och även i övrigt en motståndare till den liberala engelska nationalekonomiska skolan. Ca'ries, tandröta*. Caritå, it., kärlek, barmhärtighet. Ca'ritas, lat., kärlek, särskilt människokärlek. Ca'rit E'tlar, se Brosböll. Carl, se Karl. Carl. — 1. C., 1861—1951, hertig av Västergötland, tredje son av Oskar II, bidrog som ordförande j Svenska Röda korset till förbättring av krigsfång