209 arnas ställning o.d. C. var förmäld med Ingeborg, f. 1878, dotter till Fredrik VIII i Danmark. — 2. C. junior, f. 1911, hertig av Östergötland, son till C. 1. Är 1937 erhöll C. tillstånd att gifta sig med grevinnan Elsa von Rosen på villkor att han avstod från sina rättigheter som arvfurste. — 3. Carl Johan, f. 1916, greve af Wisborg, fjärde son till kung Gustaf VI Adolf, förlorade prinstiteln 1946 då han utan Gustav V:s samtycke gifte sig med Kerstin Wijkmark. — 4. Carl Gustaf, f. 1946, Sveriges kronprins sedan 1950, son till prinsparet Gustav Adolf och Sibylla. Carlanderska sjukhemmet i Göteborg har tillkommit genom donationer från bl.a. Christofer Carlan-der, 1838—1926 och hans son Axel C., 1869—1939. Carlberg, Gösta, f. 1909, författare som skrivit etiskt och sociologiskt betonade romaner samt populärvetenskapliga arbeten, Bären varandras bördor, Botulf Bonde. Carlén, Emilie Flygare-C., f. Smith, 1807—92, romanförfattarinna, populär främst för sina skärgårdsskildringar från västkusten (ex. Rosen på Tistelön, Ett köpmanshus i skärgården m.fl.), vilka kännetecknas av en livfull handling men väl schematisk figurteckning. Carleson. — 1. C. N. C., 1865—1929, skriftställare, huvudredaktör för Social-Demokraten 1892— 96 och 1908—10. — 2. C. C., 1868—1954, kammarrättsråd, direktör i AB P. A. Norstedt & Söner 1910—33. Är 1917 var C. finansminister i Swartz’ ministär. C. var medlem av andra kammaren 1929— 36 för folkpartiet. Carl Gustaf, se Carl. Carlister, benämning på anhängare till tre olika don Carlos, som var spanska tronpretendenter på 1800-t. Don Carlos, 1788—1855, försökte efter broderns, Ferdinand VII, död genom krig (det första s.k. carlistkriget) hävda sin rätt till kronan, enär tronföljden ändrats till förmån för Ferdinands dotter Isabella. 1839 måste han dock fly, varefter sonen, don Carlos, 1818—61, förgäves upptog kampen 1860. Dennes brorson, don Carlos, 1848—1909, gjorde 1872 ett försök att bli erkänd som Spaniens konung, men hans skaror, till största delen basker, måste 1876 vika för regeringstrupperna. Jfr även Falangen. Carl Johan, se Carl. Carlos, 1545—68, kronprins av Spanien, son till Filip II, med vilken han råkade i oupphörliga konflikter, varför han slutligen fängslades och dog under outredda omständigheter. — Om de spanska tronpretendenterna don C. se Carlister. Carlquist, Maria (Maja), f. Dahlberg, f. 1884, gymnastikdirektör, lärarinna i gymnastik vid Sofia folkskola i Stockholm 1910—45. Grundare av den kvinnliga gymnastiktruppen Sofiaflickoma*. Carlqvist, Margit, f. 1932, skådespelerska, knuten till Dramatiska teatern, till vars mest talangfulla, yngre krafter hon hör. Carlsbergbryggerierna, benämning på två stora, i Valby, Köpenhamn, belägna bryggerier, Gamle Carlsberg och Ny Carlsberg. C. grundades 1847 och 1880 av J. C. Jacobsen resp, av hans son C. Jacob-sen. De båda företagen donerades senare till stiftelserna Carlsbergfonden* och Nya Carlsbergfonden*. Carlsbergfonden, storartad dansk donation, 1876 grundad av bryggaren J. C. Jacobsen (Carlsbergbryggerierna) i syfte att befrämja olika vetenskapliga och allmänt kulturella ändamål. C. uppgick 1950 till 82 milj. kr. Jfr Nya Carlsbergfonden. Carlson. — 1. F. F. C., 1811—87, historiker, statsman, 1849 professor i Uppsala, 1859 ledamot av Sv. akad., 1872—87 medlem av första kammaren, 1863—70 och 1875—78 ecklesiastikminister. Han har genom sitt nitiska arbete för undervisningens höjande förskaffat sig namnet ”svenska folkunder Car visningens reformator”. C. var därjämte en framstående historieforskare. — 2. C. F. E. C., 1854— 1909, den förres son, skolman, historiker och 1897 —1905 medlem av andra kammarens liberala parti, fortsatte sin faders verk som undervisningsreforma-tor och historiker. C. är bekant särskilt för sin lärobok i geografi som i omarbetat skick ännu används. — 3. Stig C., f. 1920, poet. Litteraturkritiker i Morgontidningen. Carlsonit, se Sprängämnen. Carlsson, Elsa, f. 1892, skådespelerska, anställd vid Dramatiska teatern sedan 1943. Carlsten, Rune, f. 1890, skådespelare, regissör. C. är vår främste uppsättare av franska stilteaterverk. C ar Isund, Otto G., 1897—1948, målare och skriftställare, bildade med Van Doesburg 1929 gruppen ”Art Concret” i Paris. Svensk banbrytare för de abstrakta konstriktningarna förenar han i sitt måleri matematiskt beräknad komposition med sober smak. Carlton club [kaTtön -], Londons förnämsta konservativa klubb, grundad 1832. Carlyle [kala'jl], Thomas, 1795—1881, skotsk historiker och skriftställare. C. påverkades av den tyska nyromantiken (Fichte, Goethe) och bidrog mycket till att göra Tyskland känt i England. I sitt författarskap uppträdde han med skärpa mot såväl konservativa som radikala riktningar och betonade särskilt individualitetens betydelse gentemot det konventionella, geniets gentemot massans. De mest lästa av hans arbeten är Sartor resartus och Om hjältar och hjältedyrkan. C. har en medryckande, ibland bittert tillspetsad stil. Han utövade ett mäktigt inflytande samtidigt som han även utmanade till kritik. Hans namn hör till de omstridda. Carmarthenshire [ka'marthnsjö], grevskap i Storbritannien i s. Wales. 172 000 inv. 1951. Carmen, se Bizet. Carmen Sylva, pseudonym för Elisabet*, drottning av Rumänien. Carmona, A. O. de Fragoso, 1869—1951, marskalk, portugisisk politiker, president efter en kupp 1926. C. omvaldes 1942 och 1949. Under hans senare år sköttes regeringen i verkligheten av Salazar*. C. avgick som president april 1951. Han efterträddes av general Lopes. Carnarvon [köna'vn], G. E., earl av C., 1866— 1923, ledde sedan 1915 grävningar i ”konungarnas dal” vid Luksor i Egypten och upptäckte farao Tutankamons grav. Carnarvonshire, se Caernarvonshire. Carnac [karnak'], ort i Bretagne, Frankrike, bekant för sina tusentals höga, i rader resta stenar, ”menhirs”, från den yngre stenåldern. Carné, Marcel, f. 1908, fransk filmregissör, främst känd genom sina tragiska filmer från slutet av 30-t. Dimmornas kaj (1937), Dagen gryr (1938), Hotel du Nord (1939). Carnegie [kane'gi], A. C., 1837—1919, amerikansk industriman av skotsk släkt. Uppväxt i fattiga omständigheter, blev han en av Amerikas förmögnaste män, ägare till flera järnverk, som 1901 övertogs av ståltrusten. Största delen av sin förmögenhet donerade han till allmännyttiga ändamål, främst bibliotek, universitet och andra folkbildningsanstalter. De s.k. hjältefonderna, som avser att belöna personer, vilka med fara för eget liv räddat andras, stiftades även av C. Han uppträdde också som författare. Mest känd är hans bok Arbetets herravälde. Camegiestiftelsen bildades 1911 och har till uppgift att förvalta Carnegies hjältefond i Sverige, som har ett kapital på ca 1,8 milj, övriga donationer av C. förvaltas av följande institutioner: Carnegie-insti-tutet i Washington, som bedriver vetenskaplig forskning, C. för internationell fred, Camegie-korporatio-