Car 210 nen i New York, som bedriver folkbildningsverksamhet. Carnot [karnå'], fransk släkt. — 1. L. M. N. C., 1753—1823, ordnade under franska revolutionen Frankrikes försvar med sådan framgång, att han kallats ”segerns organisatör”. Hans oböjliga republi-kanism hindrade samarbete med Napoleon, som han dock hjälpte under de hundra dagarna. — 2. N. L. S. C., 1796—1832, fransk fysiker. C:s undersökningar har varit grundläggande för kännedomen om det fysikaliska förloppet vid ångmaskinernas arbete och har dessutom haft en utomordentlig betydelse för den teoretiska fysiken. — 3. M. F. S. C., 1837— 94, Frankrikes fjärde president, blev mördad av en italiensk anarkist i Lyon. Carnoti't, uran- och radiummineral, som förekommer i Förenta staterna och Australien. Carol, se Karl. Carolina, se North- och South-Carolina. Carolfna redivi'va, universitetsbiblioteket i Uppsala, vars nuvarande byggnad är uppförd 1817—26. Ca'rolus, latinisering av Karl; C. Magnus, Karl den store. Caross'a, Hans, f. 1878, tysk författare som i sin självbiografi framstår som en av den nuvarande tyskspråkiga litteraturens främsta representanter. Caros syra är översvavelsyra, H2SO5. Carpeaux [karpå'], J. B., 1827—75, fransk naturalistisk skulptör med målerisk formuppfattning. ”Dansen”, fasadgrupp på Operan i Paris är ett gott exempel på hans rokokoartat sprudlande stil. Carpe diem, lat., ”njut av den flyende dagen”, ett ofta citerat uttryck från Horatius. Carpenta'riabukten, stor havsbukt på Australiens nordkust. — Uppkallad efter generalguvernören för holländska Ostindiska kompaniet, Carpenter. Carpenter [ka'pentö], G. L., 1873—1950, Frälsningsarméns general 1939—1946. Carpentier [karpagtje'], Georges, f. 1894, fransk boxare, världsmästare i lätt tungvikt 1920—22, besegrad i tungvikt 1921 av Dempsey. Carracci [karat'ji], Annibale C., 1560—1609, italiensk målare, omtolkade den klassiska romerska formuppfattningen i barock anda. Hans konst fick stor betydelse för det dekorationsmåleri som blomstrade upp i barockbyggnadskonstens representa-tionspalats. Carragheen el. karage'n utgörs av rödalger, som vid kokning förslemmas till gelé. Används som klar-ningsmedel vid ölberedning samt i någon mån som medicin (i agar-agar). Carra'ra, italiensk alpstad i Toscana. Marmorindustri (se Carraramarmor). C. ingår sedan 1940 i staden Apuania*. Carra'ramarmor är en vit, tämligen finkornig marmor från Carrara i n. Italien. C. anses som den för finare bildhuggeriarbeten förnämsta marmorn. Carré, fläskkarré, ”fläskhare”, den utskurna övre kotlettraden närmast halsen från svin. Carrel [karelF], A., 1873—1944, fransk läkare, verksam i USA, där han utarbetade metoder att överföra vävnadsstycken och organ från en individ till en annan. C. erhöll för sina upptäckter 1912 års nobelpris i fysiologi och medicin. Carreno [karen'jå], Teresa, 1853—1917, f. i Venezuela, var på sin tid en av Europas mest kända pianister. Carrière [karriä'r], E. A., 1849—1906, fransk målare, har i en egendomligt suddig stil med mystiska ljuseffekter målat ett stort antal symboliska kompositioner och flera kända porträtt. Carroll [kær'öl], Lewis, se Dodgson. Carson [ka'sn], sir E., 1854—1935, jurist och politiker, särskilt känd som ledare för det irländska grevskapet Ulsters motstånd mot Irlands självstyrelse. Har som sådan uppträtt energiskt och hän synslöst. Var under kriget medlem av ministären 1915 och 1916—18 och biföll motvilligt homerule-lagen 1920. Carson City [ka'sn sit'i], huvudstad i Nevada, USA. 3 082 inv. 1950. Carstens, A. J., 1754—98, dansk-tysk målare, professor vid Berlins konstakademi 1790 och senare bosatt i Italien. Han var starkt påverkad av antikens konst och tog till sina många teckningar oftast ämnen från den grekisk-romerska gudasagan. Cartagena [-sje'na]. — 1. Stad i spanska landskapet Murcia. 113 160 inv. 1951. Starkt befäst örlogs-hamn. Livlig handelsstad. — 2. Hamnstad i republiken Colombia vid Darienviken. 129 000 inv. 1951. Export av hudar, trä, tobak. Ändstation för olje-ledning. Universitet. Cartago, se Kartago. Carte [kar't], fr., kort, karta. — Ä la carte, efter matsedeln (jfr Table d’höte). — Carte blanche [blagsj], oinskränkt fullmakt. Carter, Howard, 1873—1939, engelsk egyptolog, utgrävde som ledare för lord Carnarvons expedition Tutankamons grav. Carteret [ka'törit], Philip, d. 1796, engelsk upptäcktsresande, som under en världsomsegling upptäckte ön Pitcairn i Stilla havet m.fl. öar mellan denna och Filippinerna. En av Salomonöarna, Carteret Island, har uppkallats efter C. Carte'sius, R., 1596—1650, fransk matematiker och filosof. Namnet C. är en latinisering av hans franska namn Descartes [dekarrt']. C. är den analytiska geometrins grundläggare och var också föregångsman inom andra områden av matematiken. Som filosof frigjorde C. sig från förut gällande föreställningar och sökte utgå från den enda grundsats, som förblev orubbad i allt hans tvivel: Cogito ergo sum (jag tänker, alltså är jag till). Det Cartesiska tankesystemet erkänner en dualistisk (tvåfaldig) värld: tankar och ting, själ och kropp. Vår kunskap är grundad på våra sinnesintryck, men vi vet ej vilken verklighet som motsvarar dessa. Vi vet ej, om all vår kunskap är en synvilla, om verkligen världen existerar annat än i vår tanke. C. har varit den nyare psykologins och filosofins grundläggare, sådan den utvecklats intill Kant. — C. levde en längre tid i Holland och sina sista år i Stockholm, dit han kallats av drottning Kristina. Cartwright [ka'trajt], E. C., 1743—1823. C. började sin bana som präst men har förvärvat sin ryktbarhet som uppfinnare av en mekanisk vävstol och en maskin för kamning av ull. Dessa uppfinningar jämte några andra (Watts av ångmaskinen, Ark-wrights av en spinnmaskin m.fl.) bildade förutsättningarna för det storindustriella genombrottet i England. Carum, se Kummin. Caru'so, E., 1873—1924, italiensk tenorsångare, som vann världsberömmelse främst genom sina tolkningar av italienska operor (Puccini m.fl.). Under l:a världskriget sjöng han samman 20 milj, kr för att bidra till kriget mot Tyskland. Caryophylla'ceae, se Nej likfamiljen. Ca'sa, lat., it., sp., hus, koja; port, domstol. Casablan'ca, hamnstad i Marocko. 682 400 inv. 1952, varav 135 000 européer. Export av fosfat. Casablanca-affären, en politisk konflikt mellan Tyskland och Frankrike, som uppkom genom en sammanstötning mellan franska trupper och tyska tulltjänstemän 1908. Tvisten avgjordes genom skiljedom. Casablanca-mötet ägde rum under 2:a världskriget 14—24 jan. 1943 mellan Roosevelt och Churchill. Stalin kunde ej komma. Vid detta möte sattes som mål för kriget Tysklands, Italiens och Japans ”kapitulation utan villkor”.