233 liensk sippranka (C. Viticella), en slingerväxt med blå eller röda blommor. Clémenceau [klemarjså'], G. E. B., 1841—1929, fransk politiker, ursprungligen läkare, 1871 medlem av nationalförsamlingen i Bordeaux, 1876 ledamot av deputeradekammaren. Från att ha tillhört kammarmajoriteten och understött Gambetta blev han 1880 ledare för den radikala vänstern, vars huvudorgan blev C:s tidning La Justice. C. gjorde sig särskilt känd för sin hänsynslösa kritik av de skiftande ministärerna, ”ministärstörtaren”. Hans motståndare lyckades orättvist inblanda C. i Panamaskandalen, och efter en hänsynslös valkampanj föll han igenom vid valen 1893.1 Dreyfusaffären verkade han för revision av domen med artiklar i sin tidning L’Aurore. 1902 blev C. invald i senaten och var konseljpresident 1906—09. Som redaktör för tidningen L’Hom-me Libre (Den frie mannen) arbetade han för införandet av treårsvärnplikten 1913 och kritiserade skarpt myndigheternas åtgärder vid krigsutbrottet 1914. L’Homme Libre indrogs, men C. började genast utge efterföljaren L’Homme Enchainé (Den fjättrade mannen). 1917 blev han konseljpresident och krigsminister och undertryckte nu hårdhänt all fredspropaganda (Caillaux åtalades) samt påskyndade Förenta staternas inträde i kriget. Som ordförande vid fredskonferensen i Paris hade han stort inflytande på fredsvillkorens utformning. C. ville för lång tid försvaga Tyskland genom hårda ekonomiska och militära villkor. Han angreps sedan häftigt av högern, föll igenom vid presidentvalet 1920 och drog sig därefter tillbaka. Hans skarpa och bitande vältalighet förskaffade honom namnet Tigern. Hans många dueller med politiska motståndare bidrog även till hans ryktbarhet i Frankrike. C. publicerade en rad skönlitterära och samhällsvetenskapliga arbeten. CIe'mens, namn på flera påvar bl. a.: — 1. C. III, 1187—91, bidrog kraftigt till igångsättande av det tredje korståget. — 2. C. V., påve 1305—14, lät av Filip den sköne övertala sig att 1308 överflytta till Avignon. Därmed började ”babyloniska fångenskapen” för påvarna. — 3. C. VII, påve 1523—34, tillhörde huset Medici och förde den för renässanstidens italienska furstar utmärkande hänsynslösa och svekfulla politiken, än i förbund med tyske kejsaren Karl V, än med franske konungen Frans I. Rom stormades av de kejserliga, men C. lyckades vid fredsslutet 1527 återfå Kyrkostaten. Under C. inträffade Englands (Henrik VIII:s) brytning med påven. — 4. C VIII, 1536—1605, påve 1592, tillhörde huset Aldobrandini. Lyckades förvärva Ferrara åt Kyrkostaten. — 5. C. XIV, 1705—74, påve 1769. Utfärdade 1773 en bulla varigenom jesuitorden upphävdes. Frankrike återlämnade därefter Kyrkostaten tillhöriga områden. CleTnens, S. L., 1835—1910, nordamerikansk författare under pseudonymen Mark Twain. C. förde ett äventyrligt liv som flodlots, guldgrävare, reporter m.m. 1867 företog han en resa till medelhavsländerna och slog igenom med sina humoristiska reseskildringar. Mest populär har C. blivit för sina medryckande tjuvpojksberättelser, verklighetstrogna, satiriska, alltid fyllda av friskt humör (Tom S a w-yer, Huckleberry Finn). Cle'mens av Alexandria, d. omkr. 216, kyrkofader, vars skrifter spelade en viss roll för dogmbild-ningen inom den äldre kyrkan. Clément [klemat]'], J., omkr. 1565—89, fanatisk dominikanmunk, som 1589 mördade Henrik III av Frankrike. Clemen'ti, M., 1752—1832, italiensk pianist och kompositör, verksam i London. Hans pianoskolor har fått vidsträckt användning. Cléments försök [klemag's]. Om en plan skiva Clo närmas intill en i en annan plan skiva anbragt öppning, genom vilken en gas hastigt utströmmar, attraheras den förstnämnda skivan till öppningen. Fenomenet har sin orsak i den förtunning, som den hastigt utströmmande gasen undergår, då den brer ut sig mellan de båda skivorna. Om de båda skivorna kommer i beröring med varandra, så att gasutström-ningen momentant upphör, avlägsnar sig den första skivan, varefter gasutströmningen börjar på nytt och fenomenet upprepas. Cle'ricus, lat., präst, andlig. Clerk [kla'k], eng., kontorist, skrivare. Jfr Klerk Clermont-Ferrand [klärmåg-färraq'], stad i Au-vergne, Frankrike, med 113 400 inv. 1954. Fordom huvudstad i Auvergne. Universitet. — Efter fransktyska vapenstilleståndet 1940 uppehöll sig franska regeringen några dagar i C. CIe'nis, se Klerus. Cleve, P. T., 1840—1905, svensk kemist och havs-forskare. Som kemist sysselsatte sig C. huvudsakligen med de sällsynta jordmetallerna och upptäckte två nya sådana: holmium och tulium. CleveiT, uranmineral som innesluter helium och består av oxider av yttrium och därmed besläktade sällsynta jordmetaller. C. förekommer bl.a. i Norge och har fått sitt namn efter P. T. Cleve. Cleveland [klPvlönd], stad i Ohio (USA) med 915 000 inv. 1950. Ohios största stad och en av USA:s största industristäder. Petroleumraffinaderier. Fabriker för tillverkning av järn- och stålvaror, maskiner etc. Stort skeppsbyggen. Universitet. Cleveland [kli'vlönd], G., 1837—4908, som demokraternas kandidat vald till president i USA 1885— 89 och 1893—97. C. var en energisk upprätthållare av Monroe-doktrinen. Clichy [klisji'], förstad till Paris. 56 000 inv. 1954. Clinch, sportuttryck i boxning, då motståndaren omklamras, så att han ej skall komma åt att slå. o CIipp'er, beteckning för större flygplan, särskilt sådant i oceantrafik. Clipperton [klipp'ötn], bergig ö i Stilla havet utanför Centralamerika. C., som tillhör Frankrike, är obebodd. Rik på guano. Clips, smycke, som fästes med klämma på ett klädesplagg. Cliquot [klikå'], champagne från firman Veuve Cliquot i Reims. Clive [klajv], R., baron C. of Plassey, 1725—74, skaparen av det brittiska väldet i Indien, trädde i Ostindiska kompaniets tjänst 1744. Han tryggade Englands ställning i s. Indien från franskt intrång och besegrade sedan 1757 vid Plassey nawa-ben av Bengalen, vilket land införlivades med det brittiska väldet. 1760 återvände C. till England, invaldes i parlamentet och utsågs 1765 till generalguvernör över Bengalen. Som sådan genomförde han flera reformer och utökade ytterligare Englands välde. 1767 återvände C. med bruten hälsa till England, där han utsattes för kritik på grund av sin stundom hänsynslösa politik i Indien, varför han slutligen begick självmord. Cloa'ca max'ima, lat., en stor, ännu delvis bibehållen kloak i Rom, egentligen en kanaliserad bäck, som flyter genom Forum Romanum till Tibern. C. anlades enligt traditionen av Tarquinius Superbus, men de bevarade delarna är betydligt yngre och härrör till stor del från Agrippas ombyggnad 33 f.Kr. Clo'dius, Publius C. Pulcher, d. 52 f.Kr., romersk demagog av patriciersläkten Claudius.^ C. lät adoptera sig av en plebej och valdes sedan år 58 till folk-tribun. Med hjälp av folkpartiet genomdrev han Ci-ceros och Catos landsförvisning, varefter han började ett grymt skräckregemente i Rom. C. dödades slutligen på sin motståndare Milos föranstaltande. Cloison [kloasåq], fr., tunn innervägg. 8*