256 Dal Dalbosjön, benämning på den västra av Väners-näs och Kållandsö mot ö. begränsade delen av Vänern. Dalby-Söderskogens nationalpark, vanligen kallad ”Dalby hage”, är Sveriges sydligaste nationalpark belägen nära Lund. D. omfattar 34 ha och är bekant för sin yppiga lövvegetation och vårflora. Dalcroze [dallkrås'], Jaques E., 1865—1950, grundläggare av en rytmiskt betonad gymnastikrörelse, som fått talrika efterföljare. Hans system avser att utveckla känslan för rytm och att ge en bättre förståelse för musik. Daldansen, se Dalupproren (4:e). Dale [dejl], sir Henry Hållet, f. 1875, engelsk farmakolog, vilken jämte O. Loewi 1936 erhöll nobelpris i fysiologi och medicin för upptäckter rörande kemisk överföring av nervverkan. Dalén, Nils Gustav, 1869—1937, uppfinnare, berömd särskilt för sina regleringsanordningar för belysning (Agaljus*). D. erhöll nobelpriset i fysik 1912. D. konstruerade även Agaspisen. Daler, en myntenhet, delad på 32 ören, präglades på 1500-t. i Sverige. Senare skildes på D. silvermynt och D. kopparmynt. D. användes ända till slutet av 1700T. Dalformationen eller dalslandsserien, geologisk bildning som täcker större delen av Dalsland och omfattar lager av kvartsitsandsten, lerskiffrar, kvart-siter och lianeskiffer. Dali, Salvador, f. 1904, spansk målare, numera verksam i Amerika, en av de ledande representanterna för surrealismen. Har väckt uppseende bl.a. genom sin självbiografi. Dalin, O. von, 1708—63, författare och historiker, 1731 anställd vid kansliet, utgav 1732—34 den satiriskt moraliserande veckoskriften Then Sw ä n-ska Argus efter mönster av den engelska Specta-tor. Tidskriften blev oerhört populär, främst för sina novellistiska artiklar med återkommande figurer. D. var även författare till politiska allegorier (Sagan om Hästen), dikter och sällskapsvisor, den satiriska komedin Den avundsjuke samt sorgespelet Brynhilda och hjältedikten Den S w ä n s k a Friheten, båda hållna i franskklassisk stil. Svea Rikes Historia betecknar med sin lediga stil och sin goda psykologiska blick ett framsteg i den svenska historieskrivningen. D. blev kunglig bibliotekarie 1737 och hovkansler 1763. Daljunkern, en bedragare, som utgav sig för Sten Sture d. y:s son Nils och uppviglade allmogen i Dalarna men slutligen avrättades. Se vidare Dalupproren (2: a). Dalkarlsberg, järnmalmsfält i Nora socken. Örebro län. Dallas [dæll'ös], stad i Texas, USA. 434 462 inv. 1950. Viktig järnvägsknut. Handels- och industristad. Metodistuniversitet. Dalma'tien, en smal, örik kuststräcka utmed Adriatiska havet, sedan 1918 utgörande en del av republiken Jugoslavien. 13 000 km2. Inv. är serbo-kroater och italienare. D. är ett högland, till stor del med karst-natur, genomdraget av de delvis skogbevuxna Dinariska alperna. Boskapsskötsel och skogsbruk är huvudnäringar jämte vin- och olivodling. Industrin omfattar huvudsakligen likörtillverkning, tegeltillverkning och skeppsbyggen. Sjöfarten livlig. Viktigaste hamnar är Cattaro, Ragusa och Spalato. Historia. D:s äldsta innebyggare var illyrierna. Av Augustus införlivades D. med Roms besittningar och efter romarväldets fall inträngde i D. gotiska stammar. På 1000-t. kom kuststäderna och öarna under Venedig medan fastlandet lydde under Ungern. Från 1718 tillhörde det emellertid Venedig, tillsammans med vilket det 1797 införlivades med Österrike. Efter 1918 gjorde såväl Italien som Jugosla vien anspråk på D., som dock 1920 tillerkändes det senare med undantag för en del mindre områden. Dahna'tika, en ursprungi. från Dalmatien stammande, lång vit kåpa, som broderad och utstyrd ingår i diakonernas mässklädnad. DalmatFnerhund, en liten, korthårig hundras, till färgen vit med svarta el. bruna fläckar. Dal Mon'te, Toti, f. 1899, världsberömd italiensk koloratursångerska. Dalmålning från 1800-t:s början. ”Konungen säger jag styrer eder alla, och biskopen säger jag lärer eder alla, och bonden säger jag föder alla.” Dalmålning, allmogemålning från Dalarna. Kan avse väggmålning, på möbler målade motiv eller målade bonader. Ämnena för D. är ofta hämtade från den bibliska historien men personerna uppträder i daldräkter. D. har utgjort motivet i E. A. Karlfeldts diktcykel ”Dalmålningar på rim”. Dalny, se Dairen. Dalripa, se Ripsläktet. Dal segno [-sän'jå], it., från tecknet, ar inom musiken en hänvisning till ett tecken, från vilket ett musikstycke skall tas om. Dalsland eller Dal, västsvenskt landskap, gränsande i n. till Värmland, i v. till Norge och Bohuslän, i s. till Bohuslän, i ö. till Vänern (Dalbosjön). D. har en ytvidd av 3 687 km2, varav 450 är vatten. 62 144 inv. 1955. Större delen av D. är bergig, med höjdsträckningar upp till 200—300 m, vilka övervägande har en nord-sydlig längdriktning, överensstämmande med den förhärskande strykningen hos bergarterna, som även ger sig tillkänna i en liknande riktning hos sjöarna. Bland dessa är de största Stora Le, Lelången, Silensjöarna och Laxsjön, som alla sammanbinds genom den i Vänern utfallande Upperudsälven och Dalslands kanal samt de utanför detta vattensystem fallande sjöarna Ånimmen och Hästefjorden. ö. Dalsland mellan Kroppefjäll i v. och Vänern i ö. är ett slättland (Dalboslätten), som s. om Mellerud når en bredd av 20 km, men i n. inskränks till en smal kustremsa. Slättlandet upptas till stor del av odlade lermarker; för övrigt är D. till det mesta skogsland. Berggrunden utgörs dels av urbergets gnejser och graniter, som överväger i landskapets östra och västra delar, dels av den yngre Dalformationen, som i långa nord-sydliga bergryggar genomdrar den mellersta delen och med de mellanliggande sjöarna bildar D:s naturskönaste trakter. Geologiskt märklig är också kuststräckan söder om Ämål, som upptas av en till urberget hänförlig serie bergarter, den s.k. Ämålsformationen*. Av de lösa jordlagren är anmärkningsvärda de två i nordväst-lig-sydöstlig riktning gående ändmoränstråk, som sammanbinder de stora sydnorska och de mellansvenska ändmoränlinjerna; vidare de mäktiga isälvs-avlagringar, som vid Ed uppdämmer Stora Le, och de vidsträckta ödsköldsmoarna, som också är isälvars grus- och sandavlagringar, slutligen också strandbildningar från ishavstiden, vilka når upp till 160—170 m över nutida havsytan, och de från samma tid härrörande flerstädes förefintliga skalban-