267 ligt intresse åt genomförandet av en ny härordning. På denna punkt lyckades han dock aldrig vinna riksdagens bifall för sina förslag. Från D:s statsrådstid härstammar ett flertal lagar i modern frisinnad anda. D., som var medlem av Svenska akademin, var även verksam som författare. Bland hans arbeten torde främst böra nämnas hans Minnen. — 3. Gerard J. D., 1858—1943, den förres son, professor i geologi vid Stockholms högskola. D. utförde banbrytande undersökningar i synnerhet rörande Skandinaviens nivåförändringar och den geologiska tidräkningen. — 4. Louis D., 1854—1935, lantbrukare och liberal politiker, landshövding i Kristianstads län 1905—1923, ledamot av första kammaren 1901 —1914, statsminister 1920—1921. — 5. Gerard D., f. 1889, industriman, disponent för Lesjöfors AB sedan 1926. Ledamot av andra kammaren 1937—43, av första kammaren sedan 1950. Har bl.a. utgett Sveriges naturrikedomar (del 1, 1948, del 2, 1950). Degel, en skål el. ett koniskt el. cylindriskt kärl av eldfast material: platina, porslin, eldfast lera, grafit etc., som används i kemiska laboratorier eller i metallurgiska anläggningar vid upphettning av ämnen till höga temperaturer. Degelstål kallas stål, som framställs genom smältning i degel. D.-tillverkning, som länge bedrivits i Indien, började på 1740-t. praktiseras i England enligt en av B. Huntsman uppfunnen metod. Numera bedrivs D.-tillverkning även på några ställen i Sverige. Då utgångsmaterialet i regel är antingen brännstål eller tackjärn blandat med skrot av mjukt smidesjärn, är tillverkningen av D. ingen färsknings-process utan endast en omsmältnings- eller samman-smältningsprocedur. Degeneration, urartning, används ofta i ganska svävande betydelse betecknande en försämring i ett eller annat avseende. D. av ett folk kan avse en ökad utbredning av ärftliga sjukdomar el. ett sjunkande av den intellektuella nivån i den mån denna är ärftligt betingad. Degerfors, köping vid Letälven på gränsen mellan Närke och Värmland. 8 799 inv. 1955. Degerhamn, hamnplats och industriort på Ölands sv. kust Från D. utskeppas cement, kalk m.m. Dégoüt [dego'], fr., avsmak, motvilja. Degoutte [dögot'], J., 1866—1938, fransk general. D. ledde bl.a. Ruhrockupationen 1923. Degradering, förödmjukande nedflyttning till lägre tjänstegrad. Degrelle [dögräl'], Léon, f. 1907, belgisk nazist, vilken 1935 grundade det s.k. rexistpartiet, en anti-parlamentarisk, antisemitisk och utpräglat katolsk rörelse. Efter framgångar 1936 gick partiet tillbaka. D. häktades vid den tyska inmarschen 1940 men befriades av tyskarna. Aug. 1941 följde D. en frivillig belgisk trupp till tysk-ryska fronten. D. flydde till Spanien maj 1945, men beordrades lämna landet sept. 1946; senare vistelseort okänd. Degression, nedgående; minskning. De Havilland Aircraft Co. Ltd [dö hævv'ilönd ä'ökra'ft-] i Hatfield, Hertfordshire, England, är Storbritanniens främsta tillverkare av flygplan, reak-tionsmotorer m.m. Dehlgren, Sten F., 1881—1947, kommendörkapten, 1922—46 huvudredaktör i Dagens Nyheter och ordförande i Frisinnade klubben 1917—20. Dehli, se Delhi. De'hmei, R., 1863—1920, tysk skald, tillhörande en naturalistisk revolutionär riktning, bekant för sina diktsamlingar Weib und W e 11 m.fl. De hundra dagarna, namn på tiden 20 mars—22 juni 1815, då Napoleon I var kejsare av Frankrike för andra gången. Dehydratise'ring, avspjälkning av vatten. Dek Dehydre'ring, borttagande av väte ur en kemisk förening. De'i gra'tia, lat., ”med Guds nåde”, lades på 400-t. till förnämligare kyrkliga ämbetstitlar, senare även till den världsliga furstetiteln. De'imos, namn på en av Mars’ månar. Se Mars. Deism kallas den åsiktsriktning, som anser, att en Gud finns, men förnekar, att han ingriper i världs-förloppet. Deje, municipalsamhälle i Värmlands län. 2 739 inv. 1955. Déjeuner [desjöne'], fr., el. dejeuné, frukost, lunch; le petit D., första frukosten (kaffe, te el. choklad). Dejsa, segla baklänges. De ju're, lat., enligt lagen. De'ka, grek., tio, ingår i sammansättningar. Dekabris'ter, av ry. dekabr', december, beteckning på deltagarna i upproret 1825 i Petersburg, vilket avsåg att införa republik i Ryssland. Deka'd, tiotal (om år, dagar, böcker). I den franska revolutionens kalender delades varje månad i tre dekader. Dekadans', förfall, sedefördärv. DekadenTer, en litterär riktning, som utgående från Baudelaire särskilt behandlar egendomliga, nästan sjukligt abnorma motiv. Dekalfn el. dekahydronaftalin, CtoHis, ett flytande kolväte, som erhålls genom hydrering av naftalin. D. används som tillsats i motorsprit och som lösningsmedel. Dekalo'gen, grek., ”de tio orden”, tio Guds bud. Dekakfmen, en enhet för ljusstyrka, som särskilt används för att mäta ljusstyrkan hos glödlampor. Antal D. per watt anger lampans effektivitet. Dekan, se Indien. Dekano'sov, f. 1898, rysk politiker, ställföreträdande utrikeskommissarie i april 1939 och ambassadör i Berlin från nov. 1940 till krigsutbrottet 1941, vice utrikesminister mars 1946. Dekante'ra, hälla av, avlägsna en vätska från bottensats el. fällning. Deka'nus, deka'n, under antiken en romersk upp-syningsman; numera vid universiteten den professor, som är ordförande inom en fakultet. Dekapitation, halshuggning; vid förlossning avskiljande av fostrets huvud från kroppen. — Inom politiken är D. uteslutning genom valmanöver av ett partis ledare. Deklamatorisk, högtravande. Deklaration, förklaring. Uppgift för beskattning, se Självdeklaration. Deklination. — 1. Språkv. Substantivs el. adjektivs böjning. — 2. Astr. En stjärnas D. är dess skenbara vinkelavstånd från himmelsekvatorn. — 3. Fys. Se Missvisning. Deklinationscirklar kallas cirklar, vilka tänks dragna på himmelssfären från den ena himmelspolen till den andra, motsvarande meridianerna på jordgloben. Den D., som går genom vårdagjämnings-punkten, spelar samma roll på himmelssfären som normalmeridianen genom Greenwich på jordgloben. Dekline'ra, böja; i överförd bemärkelse gå tillbaka, förfalla. Dekokt', avkok med vatten, som innehåller de lösliga beståndsdelarna i en drog. Dekoilete'rad, barhalsad, urringad. Dekonfity'r, motgång, förödmjukelse. Dekor [-kå'r], utsmyckning. Dekoration, prydnad, smycke, teatermålning. Dekorum [dekå'r-], se Decorum. Dekredite'ra el. diskreditera, förstöra en persons anseende. Dekrepite'ra, springa sönder med ett knastrande ljud. Termen används särskilt i fråga om vissa kri