268 Dek staller, vilka dekrepitera vid upphettning på grund av att inneslutet vatten övergår i ånga. Dekre'pitus (lat. decre'pitus), orkeslös, utlevad. Dekre't, förordning, beslut. — Dekrete'ra, bestämma, avgöra. Dekuragera [-sje'ra], avskräcka, beröva modet. Del., off. förk. för staten Delaware, USA. De la Brache [dölabrasj'], Helga, 1817—85, en äventyrerska, vars verkliga namn var Aurora F. Magnusson och som utgav ^ig vara dotter till Gustav IV Adolf. Hon lyckades ra understöd av både staten och enskilda men avslöjades slutligen 1870. Även senare har man sökt göra rättmätigheten av hennes anspråk gällande. Delacroix [dölacroa'], E., 1798—1863, fransk målare, framstår i sin ”Journal” (1823—63) som tidens främste konstskriftställare vid sidan av poeten Bau-delaire. C. förkroppsligade den franska romantikens genibegrepp. Han skapade en ny färglära och hans högromantiska, i en ädelstensgnistrande, praktfull kolorit hållna stora kompositioner (”Dante och Virgilius”, ”Sardanapalus’ död”) tillhör de största sevärdheterna i Louvren, Paris. De la Gardie [dölagar'di], svensk adlig ätt av franskt ursprung. —■ 1. Pontus D., 1520—85, fransk friherre, som trädde i svensk tjänst 1565 och med framgång ledde kriget mot Ryssland under Johan III. — 2. Jakob P:son D., 1583—1652, greve, fältherre, ledare för de svenska trupper, som 1609 sändes att hjälpa ryske tsaren Vasilij Sjujskij mot ”de falska Dimitrijernas” uppror, som underblåstes av Polen. D. blev emellertid övergiven av sina legotrupper och bundsförvanter; under sitt återtåg intog han dock Keksholm och Novgorod 1611. D. arbetade på Gustav Adolfs och även dennes broder Karl Filips val till rysk tsar, men planen misslyckades och kriget fortsattes. Under detta gjorde Gustav Adolf sina första krigiska lärospån under D:s överinseende. Vid freden i Stolbo va 1617 var D. underhandlare, blev riksmarsk 1620, generalguvernör i Livland 1622, chef för krigskollegiet 1630 och 1632 medlem av förmyndarstyrelsen. D. var gift med Ebba Brahe. — 3. Magnus Gabriel D., 1622—86, den förres son, greve, mecenat, av drottning Kristina utnämnd till riksråd, general, riksmarskalk och riksskattmästare, under Karl X Gustav generalguvernör i Livland 1655. Vid konungens död blev D. rikskansler och medlem av förmyndarstyrelsen, i vilken han företrädde den franskvänliga politiken. Vid Karl XI:s förmyndarräfst och reduktion förlorade D. sin förmögenhet. D. främjade konst och vetenskap och genomdrev bl.a. upprättandet av universitetet i Lund 1668. De la Gardieska palatset [dölagarr'diska], som låg vid nuvarande Karl XII:s torg i Stockholm, var länge ett av huvudstadens praktfullaste och kallades därför också ”Makalös”. Det var byggt i senrenässansstil på 1630-t. av H. J. Kristler åt Jakob dfe la Gardie. Indrogs vid reduktionen till staten, varefter det först blev arsenal och senare (1793) inreddes till Dramatiska teatern. D. nedbrann 1825. Se bilden upptill t.h. De la Mare [delömä'ö], Walter John, 1873—1956, eng. författare, som skrivit romaner och lyrik i en mycket personlig stil. Delane [dilej'n], J. Th., 1817—79, engelsk press-man, från 1841 huvudredaktör för Times, vilken tidning under hans ledning erhöll ett tämligen enastående politiskt inflytande. Delaroche [dölaråsj'], P., 1797—1856, fransk målare, bekant för historiska målningar, oftast med sensationella motiv (Edward IV:s söner i T o w e r). Detaval, C. G. P., 1845—1913, svensk industri-idkare och uppfinnare. D. uppfann bl.a. en mjölkseparator och en ångturbin. Jakob De la Gardies palats Makalös. De la Vallée [dölavale'], Marin, omkr. 1575— 1655, fransk arkitekt, som bl.a. fullbordade Hotel de ville i Paris och medverkade vid uppförandet av Luxembourgpalatset. De la Vallée [dölavale'], Siméon, d. 1642 (son till föregående) och hans son Jean, 1620—96, från Frankrike inflyttade arkitekter, vilka bl.a. byggde Riddarhuset i Stockholm. De Lavals Ångturbin, AB, tillverkar utom turbiner råoljemotorer, dynamos, centrifugalpumpar etc. Aktiekapital 8 milj. kr. Delaware [deFöoäö]. — 1. Stat i ö. Förenta staterna, förk. Del., vid en vik med samma namn av Atlanten; ytvidd 6 000 km2. 318 000 inv. 1950. Huvudstad Dover. 6 223 inv. Största stad Wilmington. 110 000 inv. 1950. D. är såväl beträffande ytvidd som folkmängd en bland Förenta staternas minsta stater och är till övervägande del ett slättland med bördig jord, huvudsakligen odlad med vete och majs. Vid kusten bedrivs fiske, särskilt ostronfiske. Industrin är föga utvecklad och består huvudsakligen av fabriker för konservering av frukt, grönsaker och fisk. D. koloniserades av svenskar på 1630-t. (300-årsminnet firades 1938), kom emellertid snart under holländskt, därefter (1664) under engelskt välde; blev självständigt 1776. — 2. Universitetsstad i Ohio, USA. 27 000 inv. — 3. Omkring 550 km lång flod, som utfaller i Delawareviken av Atlanten. Delawares [del'öoäös], indianstammar i v. Förenta staterna, ursprungligen boende kring floden av samma namn, nu i reservat i Oklahoma. DeFbrück, H., 1848—1929, tysk tidningsman, krigshistoriker och politiker, som verkade i konservativ riktning och utövade ett betydande inflytande. Delcassé [dälkase'], T., 1852—1923, fransk politiker, deputerad 1889—1919, medlem av 13 ministärer, bl.a. som utrikesminister 1898—1905 (se Fasho-da) och 1914—15. Han genomförde den fransk-brittiska ententen 1904. D. var marinminister 1911—13 och arbetade då på förstärkning av den franska flottan. Som sändebud i Leningrad 1913—14 verkade han för stärkande av de fransk-ryska förbindelserna.