269 Del cre'dere el. delkredere, ikläda sig borgen för att annan person fullgör vissa skyldigheter. En kom-missionär ikläder sig ofta D.-förbindelse, dvs garanterar, att en leverans el. annat åtagande blir utfört av tredje man. Delea'tur, lat., ”bör utplånas”; skall strykas (i korrektur). Skrives: Deledd'a-Madesa'm, Grazia, 1875—1936, italiensk författarinna, som skrev bygdeskildringar och psykologiska romaner med en viss naturlig berättartalang. Hon erhöll 1926 års nobelpris i litteratur. Delegation, fullmäktige, som har uppdrag att handla å någons vägnar. — D e 1 e g a't, fullmäktig, ombud. Delege'ra (av lat. delegare, skicka), skicka som ombud, uppdraga åt någon. Deletä'r, skadlig, giftig. DelTi el. Delfoi, forntida stad i det grekiska landskapet Fokis, där ett berömt Apollontempel och orakel fanns samt där även de pytiska spelen ägde rum. Apollontemplet brann ned 548 f.Kr. men åter-uppfördes ännu praktfullare och ombyggdes efter en jordbävning 373 f.Kr. Oraklet i D. var ryktbart i både Grekland och andra länder och anlitades i betydelsefulla både offentliga och enskilda frågor. Det stängdes slutgiltigt 390 av den kristne kejsar Teodosius. Under 1800-t. igångsattes av franska arkeologer ytterst givande utgrävningar, som alltjämt pågår. Tumlare. Delfi'ndjur (Delphinidae), en familj tandvalar, vilka har utdragen nos. De är livliga, rovlystna djur, vilka ibland kastar sig med kroppen upp ur vattnet. Den vanliga del finen el. spring a ren (Delphinus delphis) har spetsig ”näbb” och är ovan svart, under vit. Den lever av fisk och förekommer i norra halvklotets hav. Tumlaren (Phocaena phocaena) har kort nos och har sitt namn av att den skymtar med ryggfenan i vattnet, när den simmar, så att den ser ut att slå volt. Den lever av fisk och vandrar under sommaren in i Östersjön från Atlanten. Till D. hör vidare späckhuggaren, narvalen, öresvinet m.fl. DeSfFnryggen eller Nordatlantiska ryggen, en upphöjning på Atlantens botten mellan Azorerna och ön St. Paul. Djup under havet 2 800—3 500 m. D. fortsätter i Atlantens s. del av Challengerryggen. Delft, stad i provinsen Sydholland, Nederländerna, belägen sö. om Haag. 68 000 inv. 1954. Under 1800-t. var D. känt för en högt utvecklad fajanstillverkning, vilken även numera är ganska betydande. Teknisk högskola. Delgivning, jur. åtgärd, vanl. överlämnande, genom vilken innehållet i viss handling, såsom stämning, lagsökning, domstolsbeslut, bringas till en per Del sons kännedom. D. kan i somliga fall ske genom anslag å rättens dörr och annonsering. Delhi, stad i nv. Bengalen, Indien, var 1912—47 det indiska kejsarrikets huvudstad, numera huvudstad i Indiska unionen. 1,2 milj. inv. 1951 (gamla och nya D.), varav 55 % hinduer, 40 % muhammedaner. Kvarn-, socker- och bomullsindustri. Staden fanns under namn Indraprastha och Indabara redan i 2:a årtusendet f.Kr. — Provinsen Delhi hade 1,7 milj. inv. 1951. Delibes [dölib'], C. P. L., 1836—91, fransk kompositör, huvudsakligen av operetter, men även av flera operor (L a k m é), baletter m.m. Deliciö's, förtjusande, utsökt, fin. Delic'tum, förbrytelse. Delika't, utsökt, fin, ömtålig, finkänslig, läcker. — Delikatess', läckerhet. Delikvescera [-sje'-], flyta sönder genom benägenhet att ur luften uppta fuktighet. Pottaska är ett exempel på ett delikvescent ämne. Deli'Ia, se Simson. Delinkvent', brottsling (i begrepp att straffas). Deli'rium, en själssjukdom med minnesförlust, omtöckning och bristande sammanhang i tankeverksamheten. D. uppträder efter vissa infektionssjukdomar eller efter en del förgiftningar. D. tre'-m e n s kallas den form av D., som orsakas av alkoholmissbruk. Hallucinationer är vanliga vid denna form; den sjuke ser ormar, råttor e.d. Den sjuke måste noggrant övervakas. Sömnlösheten motverkas med narkotiska medel. — D e 1 i r a n t', en person, som lider av D. De'liska problemet, problemet om kubens fördubbling, dvs att upprita kanten av en kub som har dubbelt så stor volym som en given kub. Enl. myten skulle invånarna på ön Delos ha fått sig problemet förelagt av oraklet i Delfi, varav namnet. Delitzsch, F., 1850—1922, tysk assyriolog. Jfr Bibel-Babel-striden. Delkre'dere, se Del credere. Dellen, Norra D. och Södra D., sjöar i n. Hälsingland, tillsammans kallade Dellensj öarna; 80 km2 resp. 50 km2. Vid D:s stränder förekommer unga vulkaniska bergarter (andesit, dellenit), som är rester efter en troligen under tertiärtiden verksam vulkan. Delningsvävnad eller meriste'm, den vävnad från vilken tillväxten sker hos växter och som består av tunnväggiga plasmafyllda celler. D. förekommer i fröet, i stam- och rotspetsar, i bladveck m.m. Hos kryptogamerna ersätts D. ofta av en enda cell, som kallas toppcell. Delorme, se L’Orme. De'Ios, ö, tillhörande ögruppen Cykladerna, ö. om Aten. Enligt sägnen föddes här Apollon. D. var medelpunkten i det första attiska sjöförbundet 478 f.Kr., erövrades av Ptolemaios 315 och överlämnades ay Rom till Aten 166, varefter den deliska befolkningen jagades bort och D. koloniserades av atenarna. Under de mitridatiska krigen plundrades ön år 69 f.Kr. Man har i modern tid företagit givande utgrävningar på D. Delphinium, se Riddarsporre. Delsbo, stationsamhälle vid Stömmesjön ö. om sjön S. Dellen i nö. Hälsingland. Delsbostintan. Ida Gawell-Blumenthal, 1869— 1953, vann under namnet D. vidsträckt popularitet genom att på talrika turnéer föredra visor och berättelser från Hälsingland. Delta. — 1. Fjärde bokstaven i grekernas alfabet (△, 3). — 2. Det landområde, som genom flodslammets avlagring bildas utanför vissa floders mynning. Namnet har uppstått genom den likhet Nilens myn-ningsområde företer med den grekiska bokstaven delta (A). Bland floder med stort delta märks utom