Del Nilen, Rhen, Po, Donati, Mississippi och de Stora asiatiska floderna. DeJtametall, en metallegering, vars huvudbeståndsdelar är koppar och zink samt små mängder mangan, järn och bly. D. har särskilt i England fått stor användning bl.a. inom maskintekniken. Delude'ra, överlista, bedra. Déluge [dely'sj], fr., syndaflod, översvämning. — Apres nous le D. [aprä' no lö-], ”efter oss syndafloden”, yttrande, tillskrivet Ludvig XV eller Madame Pompadour, som därmed ville säga, att de anade den kommande revolutionen. Demagog [-gå'g], ursprungligen folkledare, under den grekiska och romerska antiken namn på dem, som ledde folket i deras strid mot aristokratin. Numera används ordet i föraktlig mening som beteckning för en folkledare, som ockrar på folkets sämre sidor. De Maré, Rolf, f. 1888, konstsamlare, grundare av svenska baletten i Paris, 1920—25. Demarkaüon, begränsning. — Demarka-tionslinje, gränslinje vid ett vapenstillestånd. Demarsch, fr. démarche, tillvägagångssätt, åtgärd; diplomatiskt ingripande. Demaske'ra, borttaga masken från; avslöja. Demavend', vulkan i n. Iran, Albursbergens högsta punkt. 5 670 m över havet. Anses utslocknad. Demens' eller dementia, obotlig svagsinthet. Demente'ra, bestrida, vederlägga, offentligt förneka sanningen av. DemenTia, svagsinthet, betecknar slutstadiet vid olika psykiska tillstånd, då den intellektuella och känslomässiga kapaciteten starkt avtagit. — D. s e-ni'lis, sinnessjukdom till följd av åldersförändringar. — D. paralytica, sinnessjukdom till följd av syfilitiska förändringar. Deme'ter, enligt den grekiska gudaläran åkerjordens och årsväxtens gudinna. D:s attribut var fackla och sädesax. Motsvaras i den romerska mytologin av Ceres. De Mille, Cecil B., f. 1881, amerikansk filmregissör, känd bl.a. för sina praktfulla utstyrselfilmer. Demimond, fr. demimonde, halvvärld, en från Dumas d.y:s skådespel Le demimonde stammande benämning på tvivelaktiga och äventyrliga storstadskretsar med överklassigt levnadssätt. Numera avser D. kvinnor tillhörande sådana kretsar. Demission, nedläggande av ett ämbete, avskedsansökan. — Demissione'r a, insända avskedsansökan, avgå. Demiurg', hos grekerna beteckning för person som idkar offentlig verksamhet. Av Platon och gnostikerna använd benämning på världens skapare. Demobilise'ra, avrusta, försätta en armé på freds-fot. Demograf i, bef olknin gsstatistik*. DemoiseHe [dömoasäll'], fr., fröken. Demokrater, politiskt parti i USA, som bildades omkr. 1830, men anknöt till tidigare riktningar med samma syfte. D. har, särskilt tidigare, hållit på staternas självständighet gentemot strävandet att utvidga unionens makt. Före inbördeskriget företrädde D. kravet på slaveriets upprätthållande och efter kriget försvagades i hög grad partiets ställning. Sedermera har D. ånyo blivit ett med republikanerna jämbördigt parti. Det demokratiska partiet har sitt starkaste fäste i södern men har även vunnit stor anslutning bland arbetarna i nordösterns storstäder och, särskilt under jordbrukskriser, bland farmarna i västern. De har i stort sett varit mera frihandels-vänliga och mindre benägna för en aktiv utrikespolitik än republikanerna, men någon klar saklig gräns mellan de båda partierna har under senare tid knappast funnits. Presidenterna Cleveland (1885—89 och 1893—97) samt Wilson (1913—21) var demokrater. *^70 Efter l:a världskriget gick partiet tillbaka, men under den ekonomiska krisen i början av 1930-t. försvagades republikanernas ställning och D. vann en stor seger vid 1932 års presidentval. Franklin Roo-sevelt, som blev president år 1933, omvaldes 1936, 1940 och 1944. Under hans ledning verkade D. för statsingripanden i näringslivet och sociala reformer samt förde efter det andra världskrigets utbrott en kraftig utrikespolitik och genomförde en energisk upprustning. Roosevelt avled 12 april 1945 och efterträddes av vice presidenten Truman, vilken 1948 valdes till president efter en ny seger för demokraterna. Vid presidentvalet 1952 segrade emellertid republikanernas kandidat, Eisenhower. Demokrati, folkstyrelse, dvs ett statsskick, där folkviljan anses böra utgöra den högsta normen för statens handlande och man på olika sätt söker säkerställa, att så blir förhållandet. I en D. utgår den verkställande och lagstiftande makten direkt eller indirekt från val med allmän rösträtt. Representationen väljs av folket eller av folkvalda elektorer; den eller de personer, som faktiskt innehar regeringsmakten, väljs antingen av folket eller tillsätts under hänsynstagande till representationens politiska sammansättning (parlamentarisk demokrati). Den moderna D. är sålunda alltid i huvudsak representativ, dvs folket utövar icke makten direkt utan genom representanter. Dock skall i en del stater vissa frågor avgöras genom folkomröstning (se Allmän folkomröstning). D. utmärks vidare av stor medborgerlig frihet, särskilt yttrande-, tryck-, förenings-och församlingsfrihet. Endast om åsiktsbildningen inom folket försiggår under fria former och om de makthavande kan avsättas och ersättas av andra på legal väg sägs D. föreligga. Det är främst härigenom, som D. skiljer sig från diktaturen. Demo'kritos, omkring 460—370 f.Kr., grekisk filosof, författare av ett stort antal skrifter över skilda ämnen (matematik, fysik, språkvetenskap, musik m.fl.), av vilka dock endast en del fragment finns kvar. D. var grundaren av den filosofiska riktning, somo benämns atomistiken, och som antog materien bestå av oändligt små delar, som befann sig i rörelse. I vissa avseenden påminner D:s läror om den nutida atomteorin. Demole'ra, rasera, slopa, förstöra. Demon [-må'n], djävul, ond ande. Demonstration, bevisföring, förtydligande förevisning; massmöte, uppseendeväckande handling, avsedd att understryka en åsikt eller vilja. Demonstre'ra, bevisa, klargöra, förtydliga; företa en demonstration*. Demonte'ra, sönderplocka en apparat; förstöra motståndarens kanoner. Demoralise'ra, sedligt förstöra eller försvaga. — Demoralisation, sedefördärv. De mor'tuis nil nisi bene, lat., om de döda endast gott. De'mos, grek., folk. Demos'tenes, 384—322 f.Kr., grekisk statsman och talare, var en ivrig förkämpe för Atens oberoende av det alltmer tilltagande macedoniska inflytandet, vars förespråkare, särskilt Aiskines, han angrep i de s.k. filippiska talen. D. räknas som en av Greklands främsta vältalare. Efter det grekiska nederlaget vid Keronea 338 höll D. liktalet över de fallna grekerna. D. nödgades senare fly och tog gift, när han märkte, att han ej kunde undkomma. Demo'tika el. Didymoteichon, stad i Trakien, Grekland, vid floden Kizildeli nära dess inflöde i Maritsa. Ca 10 000 inv. D. var fordom ärkebiskopssäte; där finns moskéer och en gammal fästning. Under åren 1713—14 vistades Karl XII två olika perioder i D.