Dog 283 testamentet på latin, Josephus’ judiska historia, Cosmas böhmiska krönika m.m. D. kom i svensk besittning vid Prags stormning 1648 och har sitt namn av en bild, föreställande djävulen. Djävuüsrockor, en familj fiskar, som omfattar de största rockorna, vilka är 7—8 m breda. D. har hornliknande bihang på ömse sidor om munnen. Lever i tropiska hav. Djävulsön, ö utanför Franska Guayana, använd som deportationsort för brottslingar 1886—1946. Jfr Dreyfusaffären. dl, förkortn. för deciliter. dm, dm3, dm3, förkortning för decimeter, kvadratdecimeter och kubikdecimeter. Dmitrij, se Dimitrij. d moll, tonart med d till grundton och b för h. Parallelltonart f dur. Dnepr, flod i v. Ryssland, 2 150 km lång, till storleken den tredje av Europas floder, upprinner s. om Valdai, flyter i s. riktning och utfaller i Svarta havet. Bland viktigare bifloder märks från höger Berezina och Pripjat, från vänster Desna och Vorskla. Med undantag av en av forsar uppfylld sträcka s. om staden Dnepropetrovsk är D. segelbar och genom kanaler förenad med Dyna och Östersjön. Dne'prodzerzjinsk', stad i Ukraina, SSSR, på Dneprs vänstra strand. 150 000 inv. Järnindustri. Dne'propetrovsk' (tidigare Jekaterinoslav), huvudstad i förvaltningsområdet D. Omkr. 500 000 inv. D. har betydande järnindustri och är centrum för trävaru- och spannmålshandeln. Vid D. ligger de bekanta kraftverken Dneprostroj. Dnepropetrovskområdet, ett område i sö. Ukraina med omkr. 2,5 milj. inv. och en ytvidd av 34 800 km2. Huvudstad Dnepropetrovsk. Dneprostro'j eller Dnieproges, världens största vattenkraftverk, beläget i s. Ukraina, byggt 1927— 1932. D. intogs av tyskarna 1941. Dessförinnan förstördes den berömda till kraftverket hörande dammbyggnaden. Återtogs av ryssarna 1943. Dneprstäppen är i vidsträcktare mening namnet på en stor, trädlös slätt i s. Ryssland, utmed Svarta havet och Azovska sjön, kring floden Dnepr. Dnestr, omkr. 1 400 km lång, till stor del segelbar flod i sö. Europa, upprinner i Galizien på Kar-paterna, flyter åt sö. och utfaller i Svarta havet. Do, it., musikterm. Se Solmisation. Dobb'el, spel med kort el. tärning, hasardspel. Dobermannpin'schcr, se Hundraser. Dobrowen [dåbråve'n], Issay, 1894—1953, rysk-född dirigent. D. var professor vid konservatoriet i Moskva 1917—1921, dirigent vid operan i Dresden 1922—1924, kapellmästare vid Volksoper i Berlin 1924—1927, därefter verksam i Norge, USA och Holland fram till 1941, då han kom till Sverige. I vårt land verkade han som regissör och dirigent och iscensatte bl.a. operorna ”Boris Godunov”, ”Bar-beraren i Sevilla” och ”Figaros bröllop”. Dobrud'scha el. Dobrogea, landskap beläget mellan nedre Donau och Svarta havet, delat mellan Rumänien och Bulgarien. 23 000 km2, 900 000 inv., till stor del turkar och bulgarer. D. utgörs till största delen av en skoglös högplatå med goda betesmarker, varför boskapsskötsel är huvudnäring. Längs den sumpiga kusten ligger en del strandsjöar, ur vilka fås salt. Viktigaste stad Constantza vid Svarta havet i den rumänska delen av D. 79 000 inv. 1948. Docent', biträdande universitetslärare. För erhållande av titeln D. fordras i regel disputation med minst betyget ”med beröm godkänd” på avhandling och försvar. Doce'ra, uppträda onödigt undervisande. Docka. — 1. Torrdockor, grävda eller sprängda bassänger, beklädda med sten el. betong, används vid reparation, målning o.d. av undervattenskrop-pen hos fartyg, understundom även vid byggandet av fartyg. De skils från öppna vattnet genom dockportar med slussluckor för vattnets genomsläppande. Efter att ett fartyg för reparation intagits i dockan, länspumpas denna medelst kraftiga pumpverk. Då reparationen utförts, påsläpps ånyo vattnet. För reparation av fartyg används även flytdockor av trä, sten el. betong. Genom inpumpning av vatten i de pontoner, som uppbär dockan, sänks den så djupt, att fartyget kan intas. Därefter höjs den ånyo i erforderlig grad genom utpumpning av vatten ur pontonerna. — 2. Bassäng, som används vid lastning och lossning i hamnar, där skillnaden mellan vattenståndet vid ebb och flod är så stor, att vanlig förtöjning vid kaj ej är möjlig (t.ex. i London). Doc'tor hono'ris cau'sa, lat., hedersdoktor. Document humain [dåkymarj' ymäg'], fr., ”mänsklig urkund”, beteckning för ämne som hämtats från det verkliga livet. Uttrycket präglades av den franske författaren E. de Goncourt och blev ett av naturalismens slagord. Dodd, W., 1860—1940, amerikansk historiker. 1933—37 var D. ambassadör i Berlin. Hans dagbok, som utgavs efter hans död, är en viktig källa för kunskap om den tyska politiken före 2:a världskriget. Dodecane'so, Tolvöarna*. Dodekae'der, se Polyeder. Dodgson [dåd'sjn], C. L., 1832—98, engelsk författare, som under pseudonymen Lewis Carrol utgav den berömda barnboken Alice’s a d v e n-t u r e s in Wond erland. Dodo'na, berömt Zeusorakel i Epirus i det forntida Grekland. DofFel, fyrskaftat, tjockt ylletyg. Dogcart [dåg'kat], enspänt, tvåhjuligt fordon, använt i England. D. har vanligen två säten med ryggarna mot varandra. Doge [då'dsje], högste styresman i de forna republikerna Venedig och Genua. Värdigheten upphävdes 1797. — Dogepalatset i Venedig är en av världens ryktbaraste byggnader. Dogepalatset. Doggar, beteckning för hundar med kort trubbig nos, oftast enfärgade och korthåriga. Till D. hör dansk hund, bulldogg, boxer, mastiff m.fl. Dogger, holländskt fiskefartyg. Dogger Bank [dågg'ö-bænk], en sandbank i Nordsjön mellan England och Danmark, bekant för sin rikedom på fisk, särskilt sill och torsk, under vintern besökt av fiskare (trålare) från länderna kring Nordsjön. Doggerbankaffärcn, en konflikt mellan England och Ryssland 1904 orsakad av att ryska östersjö-eskadern på väg till Östasien under rysk-japanska kriget besköt engelska fiskebåtar på Doggerbank i