Dog tro att det var japanska torpedbåtar. Ryssland betalade skadestånd. Dogm, inom teologin kristen lärosats. I vanligt språkbruk ogrundad, ensidig mening t.ex. parti-dogm. Dogmati'k, den gren av teologin, som i systematiska lärosatser söker ge en framställning av ett visst kyrkosamfunds lära. Dohnånyi [då'nanji], E. v., f. 1877, ungersk pianist och kompositör, 1919 direktör vid konservato-riet i Budapest, har bl.a. komponerat symfonier, kammarmusik och scenisk musik. Doisy [dåj'si], Edward A., f. 1893, amerikansk biokemist, professor vid universitetet i S:t Louis. D. har utrett K-vitaminets kemiska natur och erhöll 1943 års nobelpris i fysiologi och medicin tillsammans med Dam. Doktor, titel för licentiat, som i föreskriven ordning försvarat en vetenskaplig avhandling vid universitet. D. används även som yrkestitel för läkare, tandläkare och veterinärer. Doktorand', person som är sysselsatt med utarbetandet av sin doktorsavhandling. Sedan 1947 finns vid svenska universitet och högskolor s.k. doktorandstipendier, avsedda för D. Doktorsring, ring som bärs av doktorer promoverade vid universitet el. högskola. D. är i regel dekorerad med lager (för juristerna blandade med eklöv). Doktri'n, lärosats. Doktrinä'r, en person, som envist grundar sina åsikter på vissa ensidiga lärosatser. Dokument', handling, urkund. Dolce [dåLtje], it., musikterm: milt, mjukt. — Dolce far nien'te, ”det ljuva att göra ingenting”, skön sysslolöshet. Dolikocefa'1, se Långskalle. Doli'n, geol., en tråg- el. skålformig fördjupning på markytan inom kalkstensområden, framkallad genom instörtning av underjordiska håligheter, som bildats genom att vattnet upplöst partier av kalkstenen. Doliner är särskilt utmärkande för de s.k. karstområdena. Dollar, Förenta staternas och Kanadas myntenhet, delas i 100 cent och motsvarar (1956) kr 5: 19. D. är också myntenhet i bl.a. Etiopien, Britt. Hon-duras och Hongkong. Dessa senare D. har lägre internationella kurser. DolFfuss, E., 1892—1934, österrikisk politiker, förbundskansler 1932—34. Han genomförde en auktoritativ borgerlig regim med skarpt avståndstagande från socialisterna och i viss motsättning mot austronazisterna. 1933 sårades han vid ett nationalsocialistiskt attentat och 1934 mördades han vid en nationalsocialistisk kupp. Dol'ma, en kort uniformsrock med ”revben”, som särskilt användes av husarer. DoFmen, i Västeuropa, speciellt Frankrike, beteckning på förhistoriska gravar, uppförda av stora stenblock. D. motsvaras i Sverige av dös*. Dolomi't, med kalksten besläktad bergart, i vilken den kolsyrade kalken är delvis ersatt av kolsyrad magnesia. D. förekommer i flera geologiska formationer tillsammans med el. ersättande kalksten; den finns också flerstädes i vårt urberg tillsammans med kalksten. Dolomi'terna, alpområde i Sydtyrolen, Italien, som huvudsakligen uppbyggs av dolomiter. D. utmärker sig för fantastiska bergformer och utgör ett av alpvärldens mest uppmärksammade turistområden. Dolomi'tspat, kalcium-magnesiumkarbonat [kem. formel CaCo3, MgCo3], liiknar kalkspat, något hårdare och mindre lättlöslig i syror; ibland järnhaltig (”brunspat”); ingår som väsentlig beståndsdel i bergarten dolomit. 284 Do'lus, jur., svekfull handling, avsiktligt brott. Domagk [då'mak], G., f. 1895, tysk läkare, verksam vid IGFA:s forskningslaboratorium. D. upptäckte prontosil och erhöll 1939 nobelpris i fysiologi och medicin. Han måste avböja att motta priset av politiska skäl. D. har på senare år kliniskt utprövat läkemedlet conteben*. DomaFde, sveakonung, som enligt Ynglingasagan efter tre års missväxt offrades av folket för att försona gudarna. Carl Larssons Midvinterblot är byggt på detta motiv. Do'mar, sveakonung, enligt Ynglingasagan Do-maldes son och efterträdare. Domarboken, en av Gamla testamentets böcker, som har sitt namn efter styresmän i Israel före konungadömets införande. Domareregler, en samling grundsatser, vilka tillskrivs Olaus Petri, och vilka i allmänhet finns intagna i svenska lagboksupplagor. Domarering, förhistorisk stensättning, vanligen bestående av nio el. tolv stora stenar. D. torde ha varit tingsplatser och offerställen och förekommer vanligast i s. och mell. Sverige. D. härstammar från järnåldern. Doma'tier, små gropar på växter i vilka små insekter, alger och svampar härbärgeras. D. förekommer på bladen hos flera av våra lövträd, t.ex. ek och lönn. Dombås, järnvägsknut i Gudbrandsdalen i Norge. I april 1940 utkämpades här hårda strider mellan norrmän och tyskar. Do'mei, officiell nyhetsbyrå i Tokio, grundad 1936. Upplöstes 1945. Domestice'ra, tämja, göra till husdjur. Domesti'k. — 1. Tjänare, tjänstefolk. — 2. Ett tvåskaftat bomullstyg. Domhavande, häradshövding el. den som i hans frånvaro är domare i häradsrätt. Domherre, medlem av katolskt domkapitel. Domherre. Domherre (Pyrrhula pyrrhula), till finkar hörande fågel med kort, bred näbb, grå översida och svarta vingar med vitt tvärband. Hannen är på undersidan röd, honan gråbrun. D. lever av knoppar och frön och är som strykfågel vanlig i n. Europa. Domici'1, hemvist. Dominans', se Ärftlighetslära. Dominant'. — 1. Behärskande, överflyglande. —