285 2. Kvinten i den diatoniska skalan, se Tonskala. — 3. Se Ärftlighetslära. Domine'ra, härska, överväga (i antal el. inflytande). Domi'nica, ö bland Små Antillerna. 59 100 inv. 1953, huvudsakligen negrer. På D. finns ett reservat för kariber-indianer med ca 400 inv. (delvis uppblandade med negrer). — Huvudstad Rouseau, 12 000 inv. 1953. Dominika'norden el. predikarorden grundades av spanjoren Dominicus (1170—1221), vilken 1215 av påven Innocentius III fick tillstånd att grunda en orden, vilken genom predikningar av dess svartklädda, kringströvande medlemmar (svartbröder) skulle motarbeta kätteriet. Medlemmarna fick ej besitta egendom, men detta stadgande mildrades senare. D. upprättade universitet, fick inkvisitionen till stor del anförtrodd åt sig och förvärvade stort inflytande. Talrika kloster anlades även i Sverige. Efter jesuitordens framträdande på 1400-t. förlorade D. i betydelse. Domimka'nska republiken, en av de båda republikerna på ön Haiti, Västindien, omfattande öns ö. och större del. 49 000 km2. 2,3 milj. inv. 1954, spansktalande, huvudsakligen mulatter. Huvudstad Ciudad Trujillo. 182 000 inv. 1950. D. styrs av en president och en kongress på två kamrar, men i verkligheten råder diktatur (se Trujillo Molina). Viktigaste exportvaror är kaffe, socker, tobak och kakao. Dominion [dåmin'jön], benämning på vissa delar av det brittiska samväldet, vilka äger vittgående självstyrelse, nämligen: Kanada, Australien, Nya Zeeland, Sydafrikanska unionen, Indiska unionen, Pakistan och Ceylon. Domino [dåm'inå]. — 1. Som maskeraddräkt använd vid, lång kappa med kapuschong. — 2. Ett sällskapsspel, som spelas med brickor. Donfinus, lat., Herre, härskare, Gud. ”Dominus vobiscum!”, Herren vare med eder. Domitia'nus, Titus Flavius, 51—96 e.Kr., Vespa-sianus’ son, Roms kejsare 81, då han efterträdde brodern Titus. Senaten miste sin självständighet under D:s regering, i det D. införlivade censorsämbetet med kejsarmakten. D. var en samvetsgrann administratör och skicklig politiker. D. mördades vid en palatsrevolution. Domkapitel kallas i Sverige en vid biskopens sida stående stiftsstyrelse, som medverkar vid handläggningen av ärenden rörande kyrkotjänsten, prästerliga disciplinmål och folkskoleärenden. D. upprättar förslag vid besättandet av prästerliga tjänster. D. består av biskop, domprost, en av prästerna i stiftet vald präst, en av församlingarna vald lekman samt två av Kungl. Maj:t förordnade lekmän, av vilka den ene skall vara sakkunnig på folkundervisningens område. I Lund och Uppsala omfattar D. därjämte två av teologiska fakultetens professorer, valda av fakulteterna. Domkraft används, då en tung last skall lyftas med tillhjälp av en i förhållande till lastens tyngd liten kraft. D. utgörs antingen av en skruv med liten gänghöjd, som kringvrids med tillhjälp av en hävstång, el. ock av en kuggstång, som höjs med tillhjälp av ett kugghjul och en vev. Även hydrauliska domkrafter, där det hydrauliska trycket utnyttjas för lastens höjande, har kommit till användning. Domkyrkosyssloman, vid domkyrka anställd tjänsteman, som har till uppgift att sköta ekonomin och förmögenhetsförvaltningen. D. skall vara prästvigd. Han utses av biskopen. Domnarvet, samhälle vid Dalälven, numera införlivat med Borlänge stad, mell. Dalarna. Järnverket, tillhörigt Stora Kopparbergs Bergslags AB, Don är Sveriges största. I närheten Kvarnsvedens pappersbruk. Domptö'r, djurtämj are. Domsaga. I Sverige är landsbygden och städer utan rådhusrätt i och för rättsskipning delad i 116 D. (1955). I en D. handhar en häradshövding domarämbetet. Dom'us au'rea, lat., Gyllene huset, det med slösaktig prakt inredda palats, som Nero lät uppföra i centrum av Rom efter den stora branden år 64. Dess väggmålningar studerades av renässanskonstnärerna och inspirerade bl.a. grotesk-dekorationen i Rafaels loggia i Vatikanen. Domvärjo, domsrätt. En person lyder under den domstols D., i vars domsaga han är mantalsskriven. Domä'n, egendom, ägor. Domänstyrelsen, kungl., handhar förvaltningen av statens domäner (skogar och jordbruk) samt tillsynen över de allmänna skogar, som ej direkt står under dess förvaltning ävensom översynen över den lägre skogsundervisningen. Chefen för D. är generaldirektör. Domö, Fritiof, f. 1889, godsägare och politiker, medlem av första kammaren sedan 1928, högergruppens ledare där sedan 1937. Handelsminister i P. A. Hanssons samlingsregering dec. 1939—mars 1941, kons, statsråd 1941—44, kommunikationsminister 1944—45. Landshövding i Skaraborgs län 1951—56. Don [dån'], it. och sp., herre, titel, som sätts framför förnamnet (efternamnet kan utelämnas). I Italien är D. titel på präster och adelsmän. I Spanien används D. numera till alla män i de bildade klasserna, fordom endast till kungar, prinsar och högadel. Don [då'n], flod i s. Ryssland, upprinner på Ryska centralplatån, sv. om staden Tula, utfaller i Azovska sjön, bildande ett raskt tillväxande delta. D. är till storleken den fjärde av Europas floder, längd omkr. 2 000 km. Bland bifloder märks från höger Donets. Dona [dån'ja], sp. (port. do'na), fru, fröken. Do'nar, forntyska namnet på åskguden, Tor. Donatelfo, egentligen Donato di Niccolo di Betto Bardi, 1386—1466, florentinare, ungrenässansens förnämste bildhuggare, som i anslutning till antiken skapade en starkt personlig stil. Hans arbeten präglades av inspirerad naturtrohet. Bland hans tidigare verk märks statyn St. Georg samt porträttbysten av Nicolo da Uzzano. Senare framställde han med förkärlek dansande och lekande barngestalter. Donation, i laga form given, mer betydande gåva, t.ex. genom testamente. Donatismen, en efter biskopen Donatus den store (300-t.) uppkallad kristen sekt i Nordafrika, som särskilt strängt höll på kyrkotukten. Dona'tus, romersk språkman på 300-t., författare till en under medeltiden mycket använd latinsk grammatik (”donaten”). Do'nau, näst Volga Europas största flod, omkr. 2 800 km lång, upprinner på s. Schwarzwald i Baden, flyter i östlig riktning genom s. Tyskland och Österrike, bildar på en sträcka gräns mellan Tjeckoslovakien och Ungern och gör i n. Ungern en skarp krök åt s. Efter sammanflödet med Drava tar D. åter östlig riktning och flyter genom Jugoslavien, bildar gräns mellan Rumänien och Bulgarien och utfaller med tre armar på rumänskt område i Svarta havet. Bland bifloder märks från höger Iller, Lech, Isar, Inn, Drava, Sava och Morava, från vänster March, Theiss, Siret och Pruth. D., som är en synnerligen viktig trafikled, står genom kanaler i förbindelse med Rhen. Uppsikten över sjöfarten på D. utövades fram till 1948 av Donaukommis-sionerna*.