Dödskallefjäril. grått och svart, bakvingarna är gula med svarta tvärband. D. uppger ett pipande läte, då den fångas. Den förekommer sällsynt i Sverige. Larven lever på potatisblad. Dödsstraff är sedan 23 juni 1921 avskaffat i Sverige liksom i flera andra länder t.ex. Nederländerna 1870, Italien 1880 (återinfört 1920), Norge 1902, Danmark 1920 och Schweiz 1937. Enligt lag 1948 kan dock under krig i vissa fall D. tillämpas. I England väcktes 1956 förslag om D:s avskaffande. Dödssynder. I den gammalkristna kyrkan räknades till D. följande sju huvudsynder: högmod, girighet, vällust, avund, dryckenskap, vrede och andlig lättja el. liknöjdhet. I den katolska kyrkan räknas som D. vissa synder, som anses utplånade först efter särskild botgöring. Dödsuret, namn på en del små skalbaggsarter (släktet Ano'bium), som lever i torrt trävirke. Hanne och hona lockar varandra genom att knäppa med huvudet mot gångens trävägg, vilket låter som ett urs tickande. Dödvatten. Vid viss måttlig hastighet kan ett fartyg ibland utan synbar orsak tappa farten, så att det knappast rör sig ur fläcken. Orsaken är en vågrörelse under fartyget, som uppträder i gränsytan till ett djupare vattenskikt med från ytvattnet något avvikande beskaffenhet. D. uppkommer särskilt utanför flodmynningar, i fjordar och i närheten av polarisen, där ytlagret får en lägre salthalt. Dödvikt. — 1. Sjöv, Vikten av ett fullastat fartygs last. D. mäts i D.-ton (en D.-ton = 1 016 kg). — 2. Inom hästsporten betecknar D. den vikt, varmed en kapplöpningshäst belastas, för att den totalvikt, han bär, skall nå en för löpningen fastställd storlek. Död vinkel. Vid skjutning från en över omgivningen upphöjd plats finns alltid framför denna plats ett område, som ej kan beskjutas. Detta område kallas för D. Vid befästningsanläggningar måste det tillses, att inga D. uppstår, dvs att varje plats i det framför befästningen liggande området kan beskjutas från någon del av befästningsanlägg-ningarna. Dönitz, Karl, f. 1891, tysk militär, chef för ubåtsvapnet 1939. D. blev 1943 storamiral och chef för tyska marinen. Efter Hitlers död i maj 1945 övertog D. posten som rikskansler och genomförde den tyska kapitulationen, varefter han blev krigsfånge. I Nürnbergprocessen dömdes han till 10 års fängelse 1946. Febr. 1956 sitter D. fortf. i fängelset i Spandau. Dös. Eas Dös, stenåldersgrav, vanligen bildad av 4—5 på kant ställda stenhällar, uppbärande en takhäll. D. förekommer talrikast i Skåne, Halland och Bohuslän. Jfr Stenåldern. Dövhet beror vanligen på vaxpropp, som tilltäpper yttre hörselgången, eller på skador i mellan-eller innerörat. I sistnämnda fall är D. vanligen ursprungligen orsakad av en inflammation. Därför bör öronsjukdomar i tid behandlas. Särsk. vid infektionssjukdomar såsom scharlakansfeber, mässling, influensa m.fl. är såd. öroninflammationer vanliga. Dövstumhet, oförmåga att höra och tala. Medfödd eller tidigt förvärvad dövhet medför även oförmåga att tala. Genom lämplig undervisning kan dock talförmågan till en viss grad inläras. Begreppet dövstum har numera ersatts med döv. Dövstumsalfabet består av med händerna utförda tecken, genom vilka de dövstumma meddelar sig med varandra. Det är egentligen fråga om skrivande i luften. I regel försöker man emellertid numera lära de dövstumma att tala och att avläsa talet från läpparna, s.k. labiologi. Dövundervisning. Skolundervisning av döva (dövstumma) är obligatorisk. Sverige är indelat i 4 distrikt med vardera en upptagningsskola (Stockholm, Härnösand, Vänersborg och Lund). Dessutom finns special- och fortsättningsskolor. Från 1938 är även yrkesutbildning obligatorisk. Vid offentliga dövskolor fanns 1954 ca 750 elever. E, den femte bokstaven i vårt alfabet. — Mus. Den diatoniska skalans tredje ton. — Som sen-latinskt taltecken = 250. — e är basen för de naturliga* logaritmerna. Ealdorman [ea'ldårmæn], folkvald ämbetsman hos de gamla angelsaxarna. Ealing [i'hng], förstad till London i v. i grevskapet Middlesex. 186 000 inv. 1954. EAM, beteckning på den grekiska motståndsrörelsen under den tyska ockupationen 1941—45. Den militära delen av E. kallades ELAS*. Efter Greklands befrielse uppstod strider mellan ELAS och EDES*, som representerade de konservativa, medan däremot E. på det hela taget företrädde radikala riktningar. Stridigheterna blev långvariga men löstes genom att E:s krav på allmänna val tillgodosågs. I den 1944 bildade grekiska samlingsregeringen hade E. 5 ministrar. E. radikaliserades emellertid alltmera och blev småningom en täckorganisation för kommunisterna. Motsättningarna gentemot övriga partier blev allt hårdare och ledde till inbördeskrig, framför allt på grund av E:s vägran att upplösa ELAS. Under senare oroligheter i Grekland framträdde kommunisterna öppet och beteckningen E. kom ur bruk. Earl [öT], hög engelsk adelstitel, som ärvs av äldste sonen. Jfr Ålderman. East [i'st], eng., öster. Eastbourne [i'stbön], stad i sö. England vid Engelska kanalen. Mycket besökt badort. 57 000 inv. 1954. East End [i'st end], se London. East Ham [i'st hæm'], förstad till London i nö. i grevskapet Essex. 117 000 inv. 1954. Eastman [i'stmön], George, 1854—1932, amerikansk uppfinnare och miljonär, som tjänat sin förmögenhet på fotografiartiklar (Kodakkameror). E. 10*