Eas 298 gjorde stora donationer, särskilt för tandvården och skänkte bl.a. 1 milj, dollar till en kommunal tandklinik för barn i Stockholm (Eastmaninstitutet). East Orange [i'st årr'indsj], villastad i New Jersey, Förenta staterna. 79 340 inv. 1950. East River [Pst riv'ö], sund mellan New York-viken och Long Island-sundet, vilket skiljer Brooklyn från New York. Eau [å], fr., vatten. E. ingår bl.a. i namnen på en hel del hårvatten och parfymer, t.ex. eau-de-c o 1 o g n e, ”vatten från Köln”. Eau de Javelle [ådösjavälF], blekvätska, som är en vattenlösning av kaliumhypoklorit. Ebbe, A., 1868—1941, skånsk bildhuggare. Till hans mest kända arbeten hör Solrosen och Mannen som bryter sig ut ur klippan. 1935 invigdes i Trelleborg ett museum av E:s skulpturer, Ebbehallen. Ebbo, se Ebo. Schema över ebb och flod. Springflod. Ebb och flod kallas den regelbundna sänkning och höjning av vattenytan, som äger rum i de stora haven på grund av månens dragningskraft (attraktion). Sänkningen kallas ebb och höjningen flod. Flod inträder med ett mellanrum av 12 timmar och 25 minuter, däremellan inträder ebb. Samma fenomen upprepas sålunda ungefär två gånger på ett dygn. Ebb och flod uppkommer därigenom, att månens dragningskraft verkar starkast på den närmast månen belägna delen av jordklotet och minst på bortsidan av jordklotet. Vattenmassorna på jordens mot månen vända yta kommer därför att påverkas mest; minst påverkas vattenmassorna på den från månen vända delen av jorden. Genom denna skillnad i månens påverkan uppkommer flod såväl på den sida, som är vänd mot månen, som på den, som är vänd från månen, liksom ebb inom den zon, som ligger däremellan. Även solens attraktion inverkar på samma sätt, ehuru i mindre grad på grund av det stora avståndet till solen. Står solen i samma riktning som månen (dvs vid nymåne) el. i rätt motsatt riktning (dvs vid fullmåne), samverkar måne och sol, och springflod el. högsta flod inträffar. Står sol och måne vinkelrätt mot varandra (dvs vid halvmåne), inträffar nipflod el. lägsta flod. Höjdskillnaden mellan ebb och flod är mycket olika på olika platser. I Östersjön är höjdskillnaden knappt märkbar. I de stora haven, särskilt i trattformiga vikar och sund, kan den nå betydande storlek, ofta över 5 m, i enstaka fall 10 m och därutöver. I allmänhet är ebb och flod störst kring ekvatorn och mindre mot polerna. Eben Emael [-emaT], starkt befäst fort vid Albertkanalen, Belgien. E. var nyckeln till de belgiska befästningarna. Fortet erövrades av tyskarna maj 1940 på några timmar. E. återtogs av amerikanska trupper september 1944. E'benholts, hårt, tungt trä av olika färg, vanligen svart men även grön- el. rödaktig, som erhålls av en del tropiska trädarter (Diospyros). Ebenist', ebenholtssnidare, konstsnickare på 1700-t. E'bers, G. M., 1837—98, tysk egyptolog och romanförfattare, bekant för sina historiska skildringar av gammal egyptisk odling. 1875 upptäckte E. det betydelsefulla medicinska arbete, som fått namnet Papyrus Ebers. E'bert, F., 1871—1925, tysk rikspresident 1919, ursprungligen sadelmakare. E. blev 1905 medlem av den tyska socialdemokratiska partistyrelsen och 1912 riksdagsman. Under revolutionen 1918 spelade E. en ledande roll och blev chef för den ministär,, som efter Wilhelm H:s tronavsägelse övertog styrelsen. Som president tillvann han sig allmänt förtroende genom sin måttfulla och bestämda hållning. Ebioni'ter, beteckning på judekristna i Palestina under den fornkristna tiden, vilka stod i motsatsförhållande till de hednakristna, betraktade Paulus som avfälling samt förnekade Kristi gudom. E. delade sig sedermera på två sekter, vilka i 5:e århundradet utslocknade. E'bo, Ebbo, omkr. 785—850, ärkebiskop i Reims, Danmarks förste missionär, deltog efter 833 i striderna mot kejsar Ludvig på Lothars sida. Eboni't, kautschuk, som bragts att uppta mera svavel än den s.k. vulkaniserade kautschuken. E. är ett hornartat, lätt polerbart ämne, som används till prydnadsföremål, toalettartiklar, grammofonskivor m.m. samt såsom elektriskt isoleringsmaterial. Ebre'er, beteckning på israeliter. E'bro, flod i nö. Spanien, genomflyter den ara-goniska slätten och mynnar i Medelhavet. Endast på kortare sträckor segelbar. Längd 750 km. Eburo'ner, ett av de förnämsta keltiska folken vid år 0. E. bodde kring floden Maas. ECA, förkortn. för Economic Cooperation Administration, namn på den statliga organisation i USA, som fördelade anslagsmedlen till de s.k. Marshalländerna. E. upphörde samtidigt med Marshallplanen 1952. Som dess efterföljare kan MSA* betecknas. Écarté, se Ekarté. Ecce homo [ek'ke ho'mo], lat., ”se människan”, Pilatus’ ord, då han visade Jesus för folket, sedan denne blivit gisslad. Eccle'sia [ekle's-], lat., gr., kyrka. — E. m i' 1 i-t a n s, den stridande (jordiska) kyrkan. — E. trium'phans, den triumferande (himmelska) kyrkan. Inom kyrklig konst betecknar E. en personifikation av kyrkan, vilken framställs som en drottning med kalk och korsstav. Echappe'ra [esjappe'ra], rymma, ”schappa”. Echauffe'rad [esjå-], upphettad. Echegaray y Eizaguirre [etjegaraj'iejthagirr'e], J., 1833—1916, spansk dramatiker, professor i matematik, liberal politiker, tre gånger minister, fick jämte F. Mistral nobelpriset i litteratur 1904. E:s dramer utmärker sig för språklig skönhet, stark dialog och skickliga sceniska effekter samt bottnar i en genomgående pessimistisk åskådning. Echelong', trupper, anordnade i avdelningar som uppställts snett bakom varandra. Echinococc'us (Taenia E.), hylsmask, se Binnikemaskar. Echi'nus el. ekinus, övergången mellan ett doriskt kapitäls kolonnskaft och abacus. Jfr Fig. till Pelar-ordning. Eck, J., 1486—1543, tysk katolsk teolog, motståndare till Luther, med vilken han disputerade offentligt i Leipzig 1519. E. var ledare för de katolska teologerna på riksdagen i Worms 1530. Eckehart, se Eckhart. Eckener, Hugo, 1868—1954, tysk luftskeppskonstruktör, ursprungligen medarbetare till Zeppelin,.