303 det av jordbruksegnahem omhänderhas av Lant-bruksstyrelsen och de under denna sorterande lantbruksnämnderna. Stödet till bildandet av bostads-egnahem omhänderhas av Bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna. Se Bostadspolitik. Egnahemsstyrelsen var ett statligt ämbetsverk, som 1928—48 hade överinseende över egnahems-verksamheten. E'go, lat., jag. Egoism, själviskhet, egennytta. Egotism, självförgudning. Egypten, sedan juni 1953 självständig republik, som upptar nö. hörnet av Afrika jämte Sinaihalvön (ca 60 000 km2). E. gränsar i v. till Libyen med 25 :e meridianen som gräns, i s. till Sudan med 22:a breddgraden som gräns, i ö. till Röda havet och Israel. 1 milj, km2, 20 milj. inv. 1950. Omkr. 97 % av landets areal är öken, endast något över 3 % odlingsland, bildat av deltat och en smal remsa närmast floden i den 10—30 km breda Nildalen samt några oaser. Sinaihalvön och Arabiska öknen (landsträckan mellan Nildalen och Röda havet) är bergiga med höjder upp till 2 000—2 600 m. Libyska öknen, landet v. om Nildalen, bildar lägre bergsplatåer och har i n. depressioner, som ligger under havets nivå (Faijumbäckenet m.fl.). Landets klimat är ytterst torrt med endast sällsynta lokala störtregn, ofta med årslånga mellantider. Medeltemperaturen är i januari 15—20° C., i juli 25—30°, för året 20—25° med betydande växlingar, ända till 30° och mera, mellan dag och natt. I n. E. är nö.-vindar förhärskande, som för med sig någon svalka från havet. Nildalens och deltats bördighet betingas helt och hållet av Nilen. Tack vare de stora nya dammarna vid Assuan i övre E. har bevattningen reglerats så att nya arealer kunnat läggas under odling och fler skördar kan utvinnas per år på samma yta genom att vattnet utportioneras jämnare på årstiderna. I samband härmed har omfattande dräneringsarbeten utförts inom Nildeltat. E:s förnämsta jordbruksprodukter är, utom sädesslagen (vete, ris, majs m.fl.), bomull, sockerrör, oliver och sydfrukter. Av särskild betydelse är bomullen på grund av dess höga kvalitet; den spelar också den ojämförligt största rollen i landets export. Jordbruket är landets väsentliga inkomstkälla; mellan 60 och 70 % av befolkningen är jordbrukare (lösa arbetare, småbrukare och arrendatorer). En betydande del av jorden är i händerna på större bolag och enskilda storgodsägare. Den lägre jordbruksbefolkningen (fellahs) har en ytterligt låg levnadsstandard. Industrin är på det hela taget av ringa betydelse, till största delen mera hantverksmässig. Bergsbrukets produkter spelar också en underordnad roll i landets ekonomi; de viktigaste är manganmalmer, petroleum och fosfater. Statsfinanserna är goda, tack vare i främsta rummet jordbeskattning och exporttull på bomull. Kommunikationerna förmedlas inom landet av Nilen och dess kanaler samt av ett relativt väl utvecklat järnvägssystem. Utrikeshandeln går till det mesta över Alexandria, landets största handelsstad, 928 200 inv. 1947. E:s befolkning anses till väsentlig del härstamma från de gamla egypterna. Islam omfattas av mera än 90 % av befolkningen; 8 % är koptiska kristna. Allmänbildningen står ännu mycket lågt (omkr. 10 % läskunniga) trots ivriga strävanden under senare år att förbättra skolväsendet. Sedan 1933 föreligger skolplikt för barn från 6—12 års ålder. Se f.ö. under Nilen, Suez, Kairo, Alexandria. Historia. Den fornegyptiska tiden (till 332 f.Kr.). Ur Nildalens ursprungliga småriken Utbildade sig så småningom två stater, Nordriket Egy och Sy driket, vilka omkr. 3400 f.Kr. enades till ett rike. Man brukar indela den följande tiden efter de härskande dynastierna. Under 3:e—6:e dynastierna (gamla riket, omkr. 2650—2190) gick E. oerhört framåt (från denna tid stammar de stora pyramiderna) men sedermera följde en tid av inre strider, tills riket åter enades under ll:e och 12:e dynastierna (mell. riket, omkr. 2052—1778). Härefter uppkom åter inre stridigheter. Ett främre-asiatiskt folk, hyksos, begagnade sig av dessa och lyckades erövra E., vilket de sedan behärskade ungefär ett sekel. De fördrevs av en tebansk furste, varefter E:s största blomstringsperiod vidlog under 18:e—20:e dynastierna (nya riket, 1580—1090). E. uppdelades sedan i mindre furstendömen och kom en tid under etiopernas välde, därefter under assyriernas. 633 fördrevs emellertid inkräktarna och i E. härskade den 26:e el. saitiska dynastin. 525 intogs E. av perserna, och 332 lade Alexander den store det under sitt välde. Den fornegyptiska tiden är märklig på grund av den höga kulturella utveckling, som karakteriserade den. Från denna tid stammar storartade byggnadsverk (pyramider, tempel) rikt prydda med fristående skulpturer och reliefer. Särskilt matematik och astronomi stod hos de gamla egypterna högt. De var ett fredligt folk av konservativ läggning. Deras kultur stelnade så småningom i bestämda former och kraftfullare grannfolk underkuvade dem. — Den grekisk-romerska tiden (332 f.Kr.—640 e.Kr.). Vid delningen av Alexander den stores rike kom E. under Ptole-maios, som med E. införlivade Palestina, Fenicien och Cypern. Efter Octavianus’ seger vid Actium 31 f.Kr. kom E. under romarväldet och vid dettas upplösning (395 e.Kr.) lades E. under östromerska riket. — Den islamitiska tiden (från 640 e.Kr.). 640 intogs E. av en av kalifens fältherrar och kom sedan under ståthållare, valda av kalifen. Senare erövrades E. av Turkiets sultan (den turkiska tiden, 1517—1882), som i spetsen för styrelsen satte en ståthållare, vilken emellertid i mycket behärskades av de mamlukiska provinsguvernörerna. Under Napoleon Bonapartes egyptiska fälttåg besegrades både mamluker och turkar, men fransmännen fick sedan vika för en engelsk armé. Den turkiske ståthållaren, albanen Mohamed Ali, gjorde sig sedan självständig, och genom konventionen i Kutahija 1833 tillerkändes honom E. och Syrien jämte provinsen Adana. Efter ett krig med Turkiet inskränktes dock hans välde till enbart E. Under den följande tiden kom E. i ekonomiskt beroende av fransmän och engelsmän, vilka slutligen utövade en noggrann kontroll genom var sin kommissarie. Detta ledde till ett uppror riktat mot det europeiska inflytandet, men efter ett engelskt fälttåg ockuperades E. av engelsmännen (den brittiska tiden, 1882—1922). Svåra uppror utbröt och Sudan måste utrymmas av engelsmännen. Det återtogs dock 1898 och fick en gemensam brittisk-egyptisk styrelse. Sedan Turkiet gått med i l:a världskriget på Tysklands sida, förklarades E. för brittiskt protektorat. Emellertid framfördes ständiga krav på oberoende. 1922 förmåddes engelsmännen att upphäva protektoratet och med vissa förbehåll erkänna Egyptens oberoende under konung Fuad I (konungariket Egypten, från 1922). E. fick 1923 en ny författning i delvis demokratisk anda. Det nationalistiska wafdpartiet beredde engelsmännen stora svårigheter. 1928 genomfördes en statskupp genom vilken 1923 års författning suspenderades. Fuad avled 1936 och efterträddes av sin son Faruk. Under italiensk-abessinska kriget slöts 1936 ett fördrag i form av en militärallians mellan E. och England. I överensstämmelse med denna bröt E. de diplomatiska förbindelserna med Tyskland vid utbrottet av 2:a världskriget, dock utan att förklara Tyskland krig. Striden^