Egy fördes flera gånger in över E:s nordvästgräns. Dec. 1941 avbröt E. de diplomatiska förbindelserna med Japan och jan. 1942 med Vichy. Detta senare medförde en regeringskris genom vilken wafdpartiet kom till makten. Vid valen 1945 kom saadistpar-tiet åter till makten. Efter kriget hade engelsmännen till större delen avvecklat sina engagemang i E., men de engelsk-egyptiska förhandlingarna strandade på grund av oenighet rörande Sudans ställning. 1947 begärde E. i FN:s säkerhetsråd att 1936 års fördrag skulle upphävas och framlade E:s krav på Sudan. Rådet lämnade tills vidare frågan oavgjord. För att tillvarata sina intressen i Palestina stödde E. under 1948 araberna i striden mot sionismen. — Efter det att landet sedan 1949 styrts av en nationell samlingsregering segrade wafdpartiet vid valen 1950. Nahas pascha blev då premiärminister. Okt. 1951 uppstod en allvarlig kris i relationerna med Storbritannien. Nahas pascha uppsade 1936 års fördrag och begärde att engelsmännen skulle utrymma Suezkanalzonen. Han blev emellertid avskedad av kung Faruk jan. 1952. Ali Maher pascha bildade därefter regering. Juli 1952 genomförde en officersjunta med general Mohammed Naguib i spetsen en statskupp och tvingade kung Faruk att abdikera, varefter hans 7 mån. gamle son Ahmed förklarades som kung under namnet Fuad II. General Naguib blev premiärminister. Juni 1953 proklamerades E. som republik, varvid Naguib blev såväl president som premiärminister. Under den följande tiden uppstod motsättningar mellan Naguib och general Gamal Abdel Nasser, vilken försökte störta Naguib, vilket dock till en början misslyckades. April 1954 blev emellertid Nasser premiärminister; Naguib kvarstod som president. Sedan en medlem av Muhammedanska brödraskapet försökt mörda Nasser lät han upplösa detta. Vidare förklarades Naguib inblandad och avsattes (nov. 1954). Landet styrdes därefter av ett revolutionsråd fram till 24 juni 1956, då vid folkomröstning en ny författning antogs och general Nasser valdes till president. Enligt den nya författningen väljs presidenten för 6 år av parlamentet. Han är statsöverhuvud och regeringschef och utser själv sina ministrar. Han är vidare överbefälhavare och kan förklara krig. Parlamentet väljs på fem år vid allmänna och hemliga val. Det kan upplösas av presidenten, dock ej två gånger med åberopande av samma skäl. Nytt parlament skall väljas nov. 1956. — Med Storbritannien träffades en uppgörelse om Suezkanalzonen juli 1954. Storbritannien förband sig att utrymma kanalområdet juni 1956, vilket också skedde. — Betr. Sudan har E. måst uppge sina anspråk på detta land. Jfr Sudan. — Under 1955 och 1956 väckte vapenförsäljningen från Sovjetunionen till E. uppseende och ansågs försämra det internationella läget och äventyra freden i Mellersta Östern. Framför allt tilltog den redan förefintliga spänningen mellan E. och Israel ytterligare. En del gränsintermezzon ägde rum. — Juli 1956 förklarade president Nasser att Suezkanalen skulle nationaliseras, vilket övriga intresserade makter, främst Storbritannien, vägrade acceptera. Jfr Suezkanalen. Egyptiskt mörker, tjockt, ogenomträngligt mörker. Uttrycket härstammar från 2:a Mosebok, där det står, att Herren bjöd Moses räcka ut sin hand och ett tjockt mörker kom över Egyptens land och varade i tre dygn. — I figurlig betydelse betecknar E. andligt mörker. Egyptisk ögoninfiammation, se Trakom. Egyptologi', vetenskapen om Egyptens forntid (språk, historia, kultur). Eh bien [e bjäg'], fr., nå väl! välan! nå? jo jo! Ehrenburg, Il ja (Ilya), f. 1891, rysk författare, en tid verksam i Paris, bl.a. känd för sina krigskorre- 304 spondenser från ryska fronten under 2:a världskriget. E. har utgivit mot det borgerliga samhället riktade satiriska romaner (MichaelLykov, Tretton pipor, Bilarnas liv). Ehrenpreis, M., 1869—1951, överrabbin i Stockholm 1914—49. E. utgav ett flertal arbeten rörande judarna och erhöll 1935 professors titel. Ehrenrettung [-ong], ty., ”räddning av (någons) heder”; skrift, som avser att återupprätta en historisk persons ära. Ehrenstrahl, David Klöcker, 1629—98, tysk-svensk målare. E., som var född i Hamburg, gjorde 1651 ett besök i Sverige men vistades senare på studieresor i Tyskland och Italien. 1661 återvände han på anmodan av förmyndarstyrelsen. Han utvecklade nu en omfattande verksamhet som porträtt- och historiemålare och som lärare för den yngre svenska målargenerationen. E. har kallats ”den svenska målarkonstens fader”. Ehrensvärd. — 1. Augustin E., 1710—72, militär. 1747 fick E. uppdraget att ordna Finlands fästningsverk och anlade då Sveaborg. Vidare blev han överbefälhavare för ”Arméns flotta”. — 2. Karl August E., 1745—1800, den förres son, sjöofficer, konstförfattare och tecknare. 1777 blev han överste vid Finska flotteskadern. Strax därpå företog han en resa till Italien, över vilken han senare utgav en känd resebeskrivning. 1784 blev han överamiral men hade svårt att komma överens med Gustav III, då han ej gillade dennes krigspolitik. Sina sista år ägnade han åt vetenskapliga och litterära studier samt sysslade även med karikatyrteckning. — 3. C. A. E., 1858—1944, amiral, sjöminister i Lindmans ministär 1907—10. — 4. J. J. A. E., 1867—1940, diplomat, utrikesminister i Staaffs ministär 1911—14. — 5. C. A. E., f. 1892, generallöjtnant, son till E. 3. Chef för armén 1948. E'hrhardt, se Consul. E'hrlich, P., 1854—1915, tysk läkare, 1896 chef för Institutet för serumforskning i Berlin, vilket 1899 flyttades till Frankfurt am Main och fick namnet Institutet för experimentell terapi. E. utförde banbrytande undersökningar över immunitetsför-hållanden och hans ”sidokedjeteori” har haft stor betydelse för immunitetsforskningen. E. och hans assistent japanen Hata gav genom upptäckten av salvarsan ökad effektivitet åt behandlingen av syfilis. E. erhöll 1908 nobelpriset i medicin och fysiologi tillsammans med Metchnikoff. Eidem, Erling, f. 1880, teolog. 1928 professor i exegetik i Lund. 1931—50 var E. ärkebiskop. Eider [aj'der], å i nv. Tyskland, på gränsen mellan Schleswig och Holstein. E. upprinner s. om Kiel och utfaller i Nordsjön. Längd 188 km. Den i slutet på 1700-t. från Rendsburg i Eider till Kiel vid Östersjön anlagda kanalen, Eiderkanalen, har numera, med undantag av den del, som ingår i Nord-östersjökanalen, ingen betydelse. Eidsvold, ett norskt järnbruk, där 1814 det riksmöte hölls, som förklarade Norge självständigt trots Kielfreden. Här utarbetades även den norska grundlagen, ofta kallad Eidsvoldsförfattningen. Eidsvoldsdagen, 17 maj, firas sedan 1824 i Norge till minne av den 17 maj 1814 då Kristian Fredrik valdes till Norges konung och den norska grundlagen antogs på Eidsvold. Eifel [aj'fel], tysk bergstrakt av vulkanisk natur v. om mell. Rhen. Når 750 m ö.h. Eiffeltornet, länge världens högsta byggnad men numera överträffat av två skyskrapor i New York, beläget i Paris på v. stranden av Seine, 300 m högt. E. är helt uppfört av järn. Högst uppe i tornet är inrymt ett meteorologiskt observatorium samt en