309 två valenser, kan varje atom syre ersätta två atomer väte. 8 g syre (syrets atomvikt är 16) kan därför i kemiska föreningar ersätta 1 g väte. Syrets ekvivalentvikt är därför 8, liksom ekvivalentvikten är atomvikten dividerad med valensernas antal. Syrets gramekvivalent är 8 g. EIabore'ra, utarbeta, utförligt utveckla. Elaeagna'ceae, växtfamilj. Hit hör silverbuske. El Alamein, se Alamein. EIa'm, det gamla namnet på landet ö. om nedre Tigris n. om Persiska viken. Befolkningen kallas elami'ter. Élan [elan'], fr., hänförelse, lyftning, schvung. Elandantilop el. älgantilop, har raka, spiralvridna bakåtriktade horn, tung kropp, kort hals och stort huvud. E. förekommer i Östafrika och sparsamt i Sydafrika. Elantina'ceae, växtfamilj. Vattenörter med små motsatta blad och mycket små blommor i bladvecken. ELAS, den militära delen av EAM*. EIasticite't kallas den egenskap hos kroppar att efter sträckning, böjning, vridning el. samman-tryckning återta sin ursprungliga form. Påverkas en kropp så kraftigt, att den efteråt ej återtar sin ursprungliga form sägs elasticitetsgränsen vara överskriden. Vissa kroppar är tänjbara över elasticitetsgränsen, t.ex. dragen ståltråd, andra är spröda och går sönder, om elasticitetsgränsen överskrids, t.ex. glas. — Flytande kroppar visar E. gentemot volymförändringar. Hos gasformiga kroppar motsvaras E. av trycket. Elastisk, jfr Elasticitet. EFba, en till Italien hörande ö, belägen i Medelhavet mellan Corsica och italienska fastlandet, 224 km2. 30 000 inv. ön är mycket bergig men väl odlad (vin och oliver). E. var tidigt känd för sina rikliga järnmalmstillgångar. Huvudort Portoferraio på n. kusten av ön. Under åren 1814—15 var E. såsom furstendöme upplåtet till Napoleon I. El'be (tjeck. Labe), en av Tysklands största floder, upprinner i Böhmen på s. sidan av Riesen-gebirge, flyter i huvudsakligen nordvästlig riktning genom Böhmen och Nordtyska låglandet och utmynnar i Nordsjön. Längd 1 165 km. Viktigaste bifloder är från vänster Moldau, Eger, Mulde och Saale, från höger Iser, Elster, Havel. E. är segelbar från sammanflödet med Moldau och en av Tysklands viktigaste trafikleder med kanalförbindelser med Östersjön (Nord-östersjökanalen) och med floder i mell. Tyskland. EFberfeld, stad i delstaten Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, sammanslagen med Barmen 1929 under namn av Wuppertal. EIb'Iag el. Elbing, stad vid en flod med samma namn i Gda'nsk, n. Polen. 80 000 inv. Järnindustri, skeppsvarv. EFbrus, slocknad vulkan i Kaukasus, dess högsta topp 5 600 m ö.h. Elbtirs, se Alburs. Elbuss el. trådbuss (trolleybuss) har elektriskt driven motor och får ström genom kontaktledning som en spårvagn. El Charga, se Charga. Eld, se Förbränning. Eldbegängelse, se Likbränning. Elddon. För erhållande av eld används av primitiva stammar verktyg av olika slag. I en del sådana frambringas värmen genom gnidning av två trästycken mot varandra t.ex. en pinne, som roteras med händerna mot ett trästycke. Den av nötningen framkallade värmen antänder det bildade trämjölet. Vid ett annat slags E. frambringas värmen genom att luften i ett rör kraftigt hoppressas medelst en i röret löpande kolv. Sådana apparater gjorda av bamburör används i Bortre Indien och på Borneo. Eld Den alstrade värmen antänder ett på kolvens undersida anbragt stycke fnöske. Vid ett tredje slags E. använder man sig av gnistor, som framkallas genom att slå tvenne hårda föremål (flinta och stål, svavelkis e.d.) mot varandra. De bildade gnistorna får antända något lättantändligt ämne (fnöske). I vårt land användes E. av flinta och stål in på 1800-t., då de utträngdes av tändstickorna. Jfr Auermetall. Elddyrkan. I vilda stammars religiösa föreställningar ingår ofta tron på elden som en övernaturlig makt. Elden som renande och livande kraft dyrkas även i mera utvecklade religioner. Exempel på detta är parsismens elddyrkan, Vestas ständigt brinnande, heliga eld hos de gamla romarna etc. Besläktad med E. är bruket av Valborgsmässoeldar. Eldfarliga oljor. Oljors eldfarlighet anges genom uppgift om deras flampunkt, dvs den temperatur, vid vilken de under vissa givna betingelser avger antändbar ånga. Flampunktsbestämningar skall i Sverige ske medelst en särskild apparat, Abel-Penskys apparat. Tillverkningen och förvaringen av samt handeln m.m. med E. regleras i Sverige genom förordningen angående E. den 7 okt. 1921. Eldfast kallas ett ämne, som varken smälter el. förändrar form vid höga temperaturer. Inga ämnen är absolut eldfasta, dvs motståndskraftiga mot hur höga temperaturer som helst. Eldfast lera, lera, bestående av kaolinartade mineral och fri från kali, kalk, magnesia, järn (t.ex. leran i den skånska stenkolsformationen). E. är praktiskt taget osmältbar och används därför till varjehanda föremål, som måste tåla höga temperaturer. Eldfink el. eldvävare (Pyromela'na francisca'na), en tätting, grant tecknad i svart och gult el. gul-rött. E. förekommer i Östafrika och är ej ovanlig som burfågel. Eldflugor kallas vissa tropiska, självlysande insekter, dels skalbaggar hörande till knäppamas familj, vilka utsänder ett ofta kraftigt ljus från en gul fläck framför vardera bakhörnen på ryggskölden, dels mjukbaggar, vilka är släkt med våra lysmaskar och utstrålar ljus från undre sidan av bakkroppen. De förra är vanliga i Västindien, de senare i Sydamerika. Eldh, Carl, 1873—1954, svensk bildhuggare, professors titel 1936. Bland E:s arbeten märks bronsgruppen Ungdom, den på Djurgården resta bronsstatyn av Wennerberg, de allegoriska marmorstatyerna Diktaren (Strindberg), Poeten (Fröding) och Målaren (Josephson) i Stadshusträd gårdlen, Strindbergsmonumen-tet i Tegnérlunden samt Brantingmonu-m e n t e t på Norra Bantorget i Stockholm. Eldkors, se Croix de feu. Eldkulor, se Meteorer. Eldmärke, en medfödd hudegendomlighet, bestående i en tät ansamling av utspända, fina blodkärl, vilka ger hudområdet en rödblå färg. E. kan behandlas operativt el. med röntgen. Eldora'do (”den gyllne”). Från början betecknade E. en oerhört rik konung, vars rike enligt indianerna skulle finnas i Sydamerika. Man forskade länge och förgäves efter detsamma. Så smån. har E. kommit att beteckna ett lyckans förlovade land. Eldprov, en medeltida s.k. gudsdom. Den anklagade bevisade sin oskuld t.ex. genom att hålla ena handen i eld utan att den skadades. Eldsalamander, se Salamanderdjur. Eldsdyrkare, se Mazdaism. Eldslandet, Tierra del Fuego, ögrupp vid s. änden av Sydamerika, skild från fastlandet genom Magal-lanes’ sund. Till E. räknas även den i Atlanten belägna Statenön. 48 000 km2. 9 765 inv. 1953 i den argentinska delen. I Chiles del förekommer nomadi-