Eld serande infödingsstammar, fuegianer. Anderna fortsätter genom E. Högsta topparna når 2 350 m ö.h. Klimatet är kyligt och regnigt. Huvudnäring fåravel. ö. delen av huvudön E. jämte Statenön tillhör Argentina, v. delen och småöarna Chile. Eldsländare, fuegianer, urinvånarna i Eldslandet, indianer, vilka var delade på tre stammar. De är nu nästan utdöda. E. stod i kulturellt avseende på sten-åldersstadiet. I sina båtar brukade de ha en eld brinnande på en lerbädd, varav Eldslandet fått sitt namn. Medicinmännen hade mycket stort inflytande. Månggifte var regel. Eldspruta, ett vapen som avger en lång eldstråle och används vid närstrid. E. användes redan under l:a världskriget. Eldvapen indelas i lätta infanterivapen, till vilka räknas gevär, karbin, kulsprutepistol, kul-sprutegevär, handgranat, lätt granatkastare m.m.; tunga infanterivapen, till vilka räknas kulspruta, tung granatkastare, pansarvärnskanon, luft-värnskulspruta m.m., samt artilleripjäser, till vilka hör kanon, haubits, mörsare m.m. Eldvatten, indianernas benämning på stark sprit. EIea'sar, namn på personer i Gamla testamentet, bland vilka märks Arons son och efterträdare. EIea'ter, en grekisk filosof skola på 500-t, uppkallad efter staden Elea i s. Italien. Bland E:s representanter märks Xenofanes, Parmenides, Zenon m.fl. EIefan'ta, ö nära Bombay, Indien. Känd för sina grottempel. Namnet härleder sig från en i klippan skulpterad jätteelefant, nu flyttad till Bombay. Elefantdjur (Probosci'dea), en underordning av hovdjur. E. har tjocka, pelarlika ben med nagellika hovar på de sammanvuxna fem tårna. De har två framtänder i övre käken, betar, vilka består av tandben och som tillväxer under hela livet. Hörntänder fattas. Kindtänderna är ofantligt stora och högst två i varje käkhalva. De är uppbyggda av tvärställda skivor av tandben, förenade med cement. Nosen är förlängd till en lång, böjlig snabel, med vilken E. avbryter löv, kvistar, frukter o.a., som utgör deras föda. Vatten uppsugs med snabeln och insprutas i munnen. Med små utskott på snabelspet-sen kan E. fatta även mycket små föremål. E. är de Mammut. största landdjur, som finns. Honan, som går dräktig 20 månader, föder blott en unge åt gången. E. har hörsel och lukt väl utvecklade, men däremot dålig syn samt är intelligenta och fridsamma, om de ej retas. Numera tämjs blott den indiska elefanten (Elephas maximus). Den finns vild i Ost- 310 indien samt på Ceylon och Sumatra. Afrikansk elefant (E. africanus) är något större än föregående (skulderhöjd 3,5 m) och har även större öron. Den har två läppformade utskott i snabel-spetsen (den indiska ett fingerlikt utskott). Den finns i Afrikas ekvatorialtrakter. På grund av den hänsynslösa jakt, som den utsatts för, har dess utbredning allt mer inskränkts. — Bland utdöda E. märks mammuten (E. primigenius), av vilken man funnit väl bibehållna infrusna lik i Sibirien. Den levde under äldre stenåldern och var med sin kraftiga, bruna hårbeklädnad väl anpassad för jämförelsevis kallt klimat. I Europa hnr man från denna tid funnit överraskande naturtrogna bilder av mammut, utförda av människohand. Man har även funnit rester av flera utdöda med E. besläktade former från äldre geologiska perioder. Hit hör bl.a. m a st o d on t e r n a. Elefantorden, Danmarks förnämsta orden, ursprungligen stiftad som ett religiöst brödraskap av Kristian I; 1580 förvandlad till kunglig orden. Elefantsjuka el. elefanti'asis kallas en våldsam förstoring av kroppsdelar, vanligen fötter och ben. Den närmaste orsaken är, att lymfbanorna från kroppsdelen blivit skadade, t.ex. genom brännsår. I tropikerna kan en sådan skada bero på en liten mask, som intränger genom huden. Eleganf, med smak och stil, utsökt. Elegi', under antiken en dikt, uppbyggd av distika (jfr Distikon) och med skiftande innehåll, politiskt, lyriskt etc. Numera betecknar E. en dikt, buren av vemodigt sorgsen stämning. — Elegisk, vemodig. EIek'tor, väljare, som utsetts att i sin tur utöva rösträtt för en valmanskår. Valen till riksdagens första kammare sker genom elektorer (landstings-män och stadsfullmäktige i städer utanför landsting). Elekt'ra, se Orestes. Elekfrakomplex' el. faderskomplex är den kvinnliga motsvarigheten till Oidipuskomplexet. E. anges bestå av dotterns kärlek till fadern och därav följande svartsjuka på modern. Elektricitet. Elektricitetsläran indelas i elektro-statik, dvs vetenskapen om E. i vila, och elektrodynamik, dvs vetenskapen om E. i rörelse el. om den elektriska strömmen. — Om man gnider en lackstång med ylle, får den egenskapen att kunna dra till sig vissa lätta föremål t.ex. små papperslappar. På samma sätt förhåller sig en glasstav, om den gnids med lämpligt preparerat skinn. Lackstången el. glasstaven sägs ha blivit elektrisk. Medelst elektricitetsmaskiner kan man erhålla kraftigare elektriska verkningar av samma slag som vid gnid-ning av en lackstång el. glasstav. Upphängs en flädermärgskula på en tråd, dras den till en elektrisk lackstång men stöts efter beröringen åter bort, därför att den blivit elektriskt laddad. Två kroppar laddade med samma elektricitet strävar nämligen att avlägsna sig från varandra. På samma sätt som gentemot lackstången förhåller sig flädermärgsku-lan gentemot en elektriskt laddad glasstav. Laddas emellertid kulan först med lackstången, strävar den, som nämnts, bort från denna men dras däremot till en elektrisk glasstav, som förs i närheten. Man skiljer därför mellan (lack- el.) hartselektricitet och glaselektricitet, och försöket visar, att kroppar laddade med olika slags E. drar varandra till sig. Glaselektriciteten kallas även positiv E. och hartselektriciteten negativ E. Tillförs en kula positiv laddning och en annan kula en lika stor negativ laddning, och bringas därefter kulorna att beröra varandra, förlorar de sin elektricitet. Positiva och negativa laddningar upphäver alltså varandra. Elektroskopet är ett instrument, vilket på ett känsligare sätt tjänar samma ändamål som flädermärgskulan i de angivna försöken, nämligen att påvisa elektriska laddningar