3i6 Ele i koncentrerad lösning. — Den elektrolytiska dis-sociationsteorin är en av den moderna kemins största vinningar. Genom den förklaras enhetligt en rad fysikaliska och kemiska fenomen, som är utmärkande för elektrolyterna, bl.a. deras olika elektriska ledningsförmåga och deras gentemot andra kemiska föreningar avvikande osmotiska tryck m.m. Elektroly'tkoppar, se Elektrolyskoppar. Elektromagne't. Om en elektrisk ström leds ge-nom en isolerad ledning, lindad kring en stav av mjukt järn, blir denna magnetisk. Sålunda framställda E. har mångsidig användning i elektriska instrument och maskiner av skilda slag. E. har ofta hästskoform. Elektromagnetiska ljusteorin, se Ljus. Elektromagnetiska vågor är vågrörelser, som utbreder sig med ljusets hastighet i rummet. Med hänsyn till våglängd och svängningstal skiljer man på olika typer. Våglängd från 20 000 till 1 meter kallas radiovågor, kortare vågor ned till 0.1 mm kallas Hertzvågor. Värmestrålning räknas ha en våglängd från 0.4 till 0.00076 mm. Ljus har en våglängd från 7 600 till 4 000 Ängström (en Ängström = 10-7mm). Ultraviolett ljus omfattar 4 000 till 50 Ångström. Röntgenstrålar 100 till 0.05 Ångström samt Gam-mastrålar 1 till 0.005 Ångström. Elektromagnetism, läran om de magnetiska och elektriska fenomenens inbördes samband. Den första upptäckten gjordes av den danske fysikern ör-sted, som år 1820 påvisade, att en magnetnål vrids av en elektrisk ström. Den franske fysikern Ampère, som studerade fenomenet närmare, formulerade den s.k. Amperes regel, som ger den riktning, i vilken avvikningen sker: Om man tänker sig simma i strömmens riktning med ansiktet mot magneten, avviker dess nordända åt vänster. På dessa fenomen grundar sig bl.a. vissa galvanoskop och galvanometrar. Samma effekt, som en elektrisk ström har på en rörlig magnetnål, har ett magnetiskt fält på en rörlig elektrisk ström. En tillämpning härav är Deprez-d’Arsonvals galvanometer. Om en elektrisk ledning lindas t.ex. kring ett stycke mjukt järn och ström påsläpps, blir järnstycket magnetiskt, en elektromagnet. Fenomenet hai praktiskt utnyttjats bl.a. inom telegrafin och vid konstruktionen av dynamomaskiner. Detta fenomens motsvarighet är det av den engelske fysikern Fara-day år 1831 upptäckta förhållandet, att elektriska strömmar (induktionsströmmar) kan erhållas med tillhjälp av magnetiska krafter. På induktionsström-marna grundar sig de elektriska generatorerna och motorerna, telefonen m.fl. av elektricitetens mest betydelsefulla tillämpningar i praktiken. Elektrometallurgi', framställning av metaller ur deras föreningar el. rening av metaller med direkt tillhjälp av elektrisk ström. Aluminium framställs t.ex. genom elektrolys av smält bauxit el. kryolit. Andra metaller framställs el. raffineras genom elektrolys av någon av deras föreningar i vattenlösning. EIektrome'ter, se Elektroskop. ElektromotoTisk kraft, potentialdifferensen mellan ett öppet galvaniskt elements poler. EIektro'ner, elektriskt negativt laddade ”partiklar”, som ingår i atomerna (se Atomernas byggnad). Elektronmetall, lättmetall, legering av ca 90 % magnesium, dessutom aluminium, zink, mangan, koppar och kisel. Elektronmikroskop, utnyttjar elektronstrålar (gammavågor), vilka bryts av magnetiska fält och sedan träffar en fluorescerande skärm, som ger en synlig bild el. en fotografisk plåt. Med E. kan man uppnå 40 000 gångers förstoring, medan med ljus man på sin höjd kan nå upp till 2 000 gångers förstoring. E. har betydelse bl.a. vid utforskande av virus. Guldbladselektroskop. Elektronrör, se Radio. Elektronvolt, förkortn. eV, energienhet inom atomfysiken, är det tillskott i rörelseenergi, som en elektron erhåller, då den genomlöper ett elektriskt potentialfall om 1 volt. 1 elektronkilovolt = 1 000 E., och 1 elektronmegavolt — 1 000 000 E. Vanligen används den sistnämnda enheten. Elektrosko'p, instrument, med vilkas tillhjälp elektriska laddningar påvisas. Guldblads- el. alu-miniumbladselektroskopet består av en isolerad metallstav med en metallkula i ena änden och två remsor av bladguld el. bladaluminium i den andra. Närmas en elektriskt laddad kropp till metallkulan, gör bladen utslag. I Bohnenbergers elektroskop hänger en vid en isolerad metallstav fäst remsa av bladguld el. bladaluminium ned mellan två med olika elektriska laddningar försedda metallkulor. Är ett E. graderat, så att det kan tjäna till mätning av potentialer, benämns det elektrome-ter. Thomsons kvadrant-elektrometer består aven visare i form av en åtta, som är placerad i en av fyra kvadranter bestående metalldosa. EIektrostati'k, se Elektricitet. Elektroteknfk, den del av ingenjörsvetenskapen, som handlar om elektricitetens utnyttjande för praktiska ändamål. Elektroterapi, användande av elektriska strömmar för behandling av sjukdomar. E. används särskilt vid förlamningar. Element', kem., se Grundämne. — Fys., se Galvaniskt E. — Tekn., se Centraluppvärmning. ElementaT- (i sammansättningar) el. Elementär, eg. hörande till el. beroende av elementen; de första grunderna till något; förberedelse-, begynnelse-. EIementa'randar, enligt medeltida tro andar, som motsvarade de olika ”elementen”: gnomer (jordandar), undiner (vattenandar), sylfer (luftandar) och salamandrar (eldandar). EIementa'rladdning, elektriskt* elementarkvan-tum. Elementarläroverk benämndes officiellt från 1849 de svenska undervisningsanstalter, som enligt kunglig stadga 1878 fick namnet allmänna läroverk. Elementarpartiklar. Till E. räknas numera elektroner, positroner, mesoner, protoner och neutroner samt fotoner. Elementär, se Elementar-. Eleusis [elev'sis], forntida stad i Ättika (nuvarande Lefsina), belägen nv. om Aten. Under antiken var E. berömt för ”de eleusinska mysterierna”. Dessa innefattade hemliga initiationsriter kring De-meter och Kore (Persefone) och hade ursprungligen nära samband med jordbruksriterna. De förestods av vissa prästsläkter. I klassisk tid byggdes i E. en stor kvadratisk hall för de invigda, ”teleste-rion”, vars ruiner har utgrävts. De eleusinska mysterierna fick i senklassisk och romersk tid allt större religiös betydelse och angreps häftigt av kyrkofäderna. Elev, lärjunge.