3i7 Elevation, lyftning, höjd. Eleva'tor, hiss*. ElevsTnska myste'rierna, se Eleusis. Elfenben, tandben från elefantbetar, vilket har mycket tät struktur. E. låter skära sig i tunna skivor, är mycket elastiskt och går lätt att polera. — Elfenbenssniderier förekom hos de äldsta kulturfolken. Grekerna bearbetade ofta E. tillsammans med guld. Under medeltiden utvecklades konsten att skära i E. ytterligare. Huvudsakligen var det fråga om kyrklig konst. Under renässansen gjordes talrika medaljongporträtt. Under 1600-t. skapades elfenbensreliefer och fristående skulpturer. Den kinesiska och japanska konstslöjden har med oupphunnen skicklighet använt sig av E. Elfenbenskusten (fr. Cöte dTvoire), fransk koloni i Västafrika vid Guineabukten mellan Liberia i v. och Guldkusten i ö. Namnet E. avsåg ursprungligen endast själva kustremsan, vilken på 1400-t. upptäcktes av Henrik Sjöfararen. Den fick sitt namn av den rikliga tillgången på elefantbetar, som av infödingarna användes till byteshandel. E., som 1882 ockuperades av Frankrike, omfattar nu utom den låga lagunkusten även det inre berglandet, vars av urskogar betäckta område längre in övergår i savanner. Huvudstad Abidjan (110 000 infödda och 9 000 européer). Viktigaste hamn Grand Bas-sam. Ytvidd 329 240 km2. 2.4 milj. inv. 1955, huvudsakligen sudannegrer och 14 000 européer 1955. Viktigare produkter är ädla träslag (mahogny), palmolja och kakao. Elfenbenspalmer el. Stennötspalmer kallas vissa palmarter, vilkas frön har så hård frövita, att den kan svarvas, snidas etc. Den går i handeln under namn av vegetabiliskt elfenben. De viktigaste E. (Phytelephasarter) finns i norra Sydamerika. Elfenbenssvärta, bättre sorter av bensvärta. EVgar, sir E., 1857—1934, engelsk kompositör, bekant för flera orkesterverk (Pomp and circum-stance) och oratorier, ex. G e r o n t i u s’ dröm. Elgin [el'gin], Th. Bruce, lord av E., 1766—1841, engelsk diplomat. Som sändebud i Konstantinopel lyckades E. förvärva en del antika konstverk huvudsakligen från Akropolis bl.a. större delen av Parthenons skulpturutsmyckning. Dessa förvaras nu under namn av Elgin Marbles i British Museum i London. Elgon, Mt., se Mount Elgon. Elgström. — 1. Ossian E., 1883—1950, författare och tecknare. Utgav arbeten över lappar och eskimåer, illustrerade med burlesk fantasi. — 2. Anna Lenah E., f. 1884, syster till föregående, författarinna. E. har bl.a. utgivit flera novellsamlingar, Stjärnan, vars namn är malört och Mödrar. Eli'a el. Elias, profet i Israel på konung Ahabs tid. Elias, Mount S:t [maunt sönt ilaFas] el. Saint Elias Mountains, en av de högsta topparna i Elias-alpema, nv. Nordamerika, nära gränsen mellan Alaska och Kanada. Omkr. 5 500 m högt. Centrum för stora glaciärer (Malaspinaglaciären m.fl.). Eliasson, A., 1868—1932, grosshandlare, vilken från 1910 organiserade Barnens* dag i Stockholm. Eli' Eli' lama' sabakta'ni, hebr. el. aram., ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig”, Jesus’ sista ord på korset enligt Matteusevangeliet. Elimine'ra, bortskaffa, avlägsna, används i matematiken särskilt om obekanta storheter i ett ekvationssystem med flera obekanta. Eliot [el'jöt], George, pseudonym för Mary Ann Evans, 1819—80, eng. författarinna, skrev romaner med eng. medelklassmiljö samt historiska romaner. Eliot [el'jöt], Thomas Stearns, f. 1888, amerikansk poet och kritiker, numera eng. medborgare, som utövat stort inflytande inom den anglosaxiska Eli världen. Hans första bok med dikten The waste land utkom 1922. Sedan har han utgivit Poems 1909—35 som utkom 1936. E. använder en svårbegriplig symbolisk form för att ge uttryck åt sin pessimism. Han är för övrigt katolik och konservativ i sin politiska inställning. Erhöll 1948 års nobelpris i litteratur. Eliott [el'jöt], G. A., 1717—90, eng. militär, vilken som guvernör för Gibraltar försvarade fästningen mot fransmän och spanjorer 1779—83. Denna belägring är en av historiens ryktbaraste. Elisa, profet i Israel, lärjunge till Elia. Elisabet, den heliga E., 1207—31, ungersk prinsessa, vilken med svärmisk religiositet utövade en storartad välgörenhet. E. kanoniserades 1235. Efter E. har bl.a. Elisabetinnorna uppkallats, en på 1300-t. stiftad nunneorden, liksom även Elisa-betsystrarna. Dessa senare, som är medlemmar av en 1842 grundad romersk-katolsk förening i Sverige, ägnar sig åt kombinerad sjuk- och fattigvård och verkar bl.a. i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle. Elisabet. — 1. E. I, 1533—1603, engelsk drottning, dotter till Henrik VIII och Anna Boleyn, besteg tronen 1558 efter halvsystern Maria. E. var fientligt sinnad mot påvedömet och stadfäste reformationen i England. Den anglikanska kyrkans organisation fastställdes genom parlamentsbeslut 1559 och senare. Den katolska Maria Stuart var den närmaste tronarvingen, eftersom E. var ogift (bland av henne avvisade friare märks Erik XIV av Sverige och Filip II av Spanien). Då Maria Stuart flydde till England 1568, lät E. fängsla henne och senare 1587 efter påtryckning från sin omgivning avrätta henne. Man fruktade nämligen en katolsk reaktion, om hon efter E. skulle komma på Englands tron. Följden av detta blev öppen fiendskap med Filip II av Spanien, som var påvedömets trogne vapendra-gare i Europa. Han sände 1588 en väldig flotta, den beryktade armadan, mot England. Denna blev emellertid besegrad. Under E:s styrelse gick England snabbt framåt såväl kulturellt som politiskt. E. var snål och fåfäng men visade i politiska frågor gott omdöme och respekterade landets hävdvunna styrelseformer, vilket gjorde henne mycket populär, trots att hon personligen hade en föga tilltalande karaktär. — 2. E. II, f. 1926, drottning av England 1952 efter sin fader George VI. — Sedan 1947 gift med Philip Mountbatten, med vilken hon har en son, f. i nov. 1948, och en dotter, f. i aug. 1950. Elisabet, Petrovna, 1709—62, kejsarinna av Ryssland, dotter till Peter den store och Katarina I, besteg tronen efter en statsvälvning 1741, varvid Ivan VI och hans förmyndarregering fängslades. E. förde krig med Sverige och erhöll genom Äbofre-den 1743 en del av sö. Finland. Styrelsen fördes mest av hennes rådgivare, av vilka Betuzjev-Rjumin var den mäktigaste. Under sjuåriga kriget slöt sig E. till Preussens fiender. Elisabet, 1837—98, kejsarinna av Österrike, dotter till en hertig av Bayern, blev 1854 kejsar Frans Josefs gemål. E. var en godhjärtad, intelligent och kultiverad personlighet. Hon mördades i Geneve av en italiensk anarkist. Elisabet, 1843—1916, drottning av Rumänien, f. prinsessa av Wied-Neuwied, under pseudonymen Carmen Sylva författarinna av ett flertal dikter, sagor, noveller och skådespel, av vilka må nämnas sagosamlingen Lidandets pilgrimsfärd. Eli't, det utvalda, den bästa delen av något. — E1 i t k å r, utvalt manskap. Elivågor, i den fornnordiska mytologin namn på de frusna floderna i Ginnungagap, som smälte i hettan från Muspelhem och därvid bildade jätten Ymer. Elixi'r, av medeltidens alkemister använd beteck