331 guldvärde = kr 4: 03. 100 E. är kr 18:15 (1955). Eska'der, större avdelning under egen chef av ör-logsflotta. Även inom flygvapnet finns benämningen E. Eskamote'ra, smussla undan, borttrolla. Eskapa'd, rymning, lättsinnig handling, skälmstycke. Eskapism, verklighetsflykt. Eskarp', den inre sluttningen av en befästnings-grav. Eskatologi' kallas de trosföreställningar och läror, som inom olika religiösa åskådningar hänför sig till de yttersta tingen. Eskil, den helige E., Södermanlands apostel, en engelsk munk, som mot slutet av 1000-t. var missionär i Södermanland och Närke. E. dödades troligen i början på 1080-t. Eskils gemak, fyra valv i Stockholms forna slott, som av Gustav Vasa användes som skattkammare. I E. hölls Erik XIV fängslad 1568—70. Eskilstuna, stad vid Eskilstunaån, nv. Södermanland. 57 108 inv. 1956. Mycket stor metallindustri. Eskilstunaån utgör avlopp för Hjälmaren, utfaller i Mälaren. Kanaliserad. Eskimå'er, polarfolk, som bor utefter Nordamerikas nordkust samt på Grönland. E. är småväxta (150—160 cm), svarthåriga och brunögda, har brungul hy och står i vissa avseenden nära mongolerna. De lever av jakt och fiske, som bedrivs med enkla redskap, gjorda av ben, senor och drivved. Vid jakt på landdjur används båge och pil. De besitter en utomordentlig skicklighet i att manövrera sina skinnklädda enmanskanoter, kajaker. Deras ursprungliga religion är schamanistisk, men de är nu till stor del kristnade. E:s antal uppskattas till något över 40 000, varav ca 23 000 på Grönland. Jfr Bild Människoraser 1. Eskimåhund, en varglik, långhårig, högbent slädhund. Eskisehir el. Eskisjehir, handelsstad i Turkiet, nv. Mindre Asien. 88 459 inv. 1950. I närheten sjö-skumsfyndigheter. Är 1921 utkämpades här blodiga strider mellan turkar och greker. Eskort', följe (följetrupp) för bevakning och skydd. Eskula'p, skämtsam benämning på läkare. Jfr Aesculapius. Eslöv, stad i mell. Skåne. 8 991 inv. 1956. Skofabriker. Järnvägsknut. Erhöll stadsrättigheter år 1911. Esote'risk kallas en hemlig lära, avsedd blott för invigda. Termen användes ursprungligen hos de gamla grekerna. Numera brukas E. särskilt inom teosofin. Espa'da, fäktare vid tjurfäktningar. Espalier, spaljé*. Espana [-span'ja], la E., sp., Spanien. Esparte'ro, Baldomero, hertig de la Vitoria, 1792 —1879, spansk krigare och statsman, som gjorde slut på carlistkrigen och var Spaniens verklige re-gent 1841—43. Sedan han störtats begav han sig till England men återvände och var 1854—56 konseljpresident. 1869 och 1870 erbjöds han spanska kronan men avböjde. Espartogräs, se Alfagräs. Esperan'to, se Världsspråk. Esping el. äsping, se Huggormar. Esplana'd, fri, planterad plats mellan tvenne gator. Jfr Citadell. EspressEvo, it. musikterm, uttrycksfullt. Espri', ande, förstånd, gnistrande kvickhet, behagfull skämtsamhet. Esprit de corps [espri'dökå'r], fr., kåranda (t.ex. hos officers- el. läkarkår). Esq., förkortn. av eng. Esquire. Esquili'no, en av Roms sju kullar. Est Esquire [eskoaj'ö], eng., ursprungligen titel på person i rang efter riddare; nu på brev o.d. närmast liktydigt med herr. E. (förkortad Esqr. el. Esq.) sätts alltid efter namnet och aldrig tillsammans med annan titel. E'sra, skriftlärd, som på 400-t. f.Kr. arbetade mot judarnas blandade äktenskap och lyckades genomföra bestämmelser, som åsyftade att avskilja judarna från allt hedniskt. Flera gammaljudiska skrifter är uppkallade efter E. Esrom Sö, för sin naturskönhet känd insjö i nö. Själland, Danmark. 18 km2. Ess, mus., den med en halv ton sänkta tonen e. Essay el. essä', försök, en kort uppsats med litterärt el. populärvetenskapligt innehåll. — Essa y i s t [essäist'], essayförfattare. Ess dur, durtonart med ess till grundton samt tre b framför h, e och a. Parallelltonart, c moll. Esse'er, judisk sekt, som på Kristi tid företrädde asketiska läror. Esselte, förkortn. för AB Sveriges litografiska tryckerier. Ess'en, stad i delstaten Nordrhein-Westfalen, Västtyskland, belägen vid floden Ruhr i medelpunkten för det westfaliska stenkolsområdet. 661 000 inv. 1954. En av Tysklands största fabriksstäder, främst järnindustri (Kruppverken). Under 2:a världskriget utsattes E. för intensiva bombningar av de allierade, varvid större delen av stadens centrala delar lades i ruiner. Essén. — 1. Axel E., 1880—1951, författare, som skrev populära äventyrsromaner, reseskildringar m.m. under pseudonymen Anders Eje. — 2. Rütger E., f. 1890, journalist, utrikesredaktör för Stockholms Dagblad 1926—28 och för Nya Dagligt Allehanda 1936—38, i Dagsposten 1941—51. Han har utgivit flera böcker rörande utrikespolitiska frågor och visade under 2:a världskriget utpräglade sympatier för den tyska nazismen. Han hörde till de ledande i Sveriges nationella förbund. Essens [essarfs] (egentl. väsende), välluktande olja till parfymer o.d. Essentiell [-tsiell'], väsentlig, nödvändig. Essex [es'iks], grevskap i ö. England vid Nordsjön. 3 900 km2, 2 milj. inv. 1951. Huvudstad Chelmsford. E. var ett gammalt anglosaxiskt rike. Ess'ex. — 1. R. Devereux, earl av E., 1566—1601, gunstling hos drottning Elisabet, 1593 medlem av Privy Council, arbetade för en verksammare utrikespolitik, särskilt riktad mot katolicismen. E. blev 1599 generalguvernör på Irland men ådrog sig snart Elisabets misshag och avskedades från sina ämbeten. Efter misslyckade förrädiska intriger blev E. avrättad. — 2. Se Cromwell. Ess'ingen, Stora och Lilla, holmar i Mälaren tillhörande Stockholms stad. Ess moll, molltonart med sex b som förtecken framför h, e, a, d, g och c samt med ess till grundton och gess dur till parallelltonart. Essvik, industrisamhälle i Medelpad vid Ljungans mynning. Pappersmassefabriker och pappersbruk. Essä, se Essay. Estan'cia [-thia], spanskt namn på jordegendom i Sydamerika, särskilt i Argentina. Estaunié [estånje'], E., 1862—1942, fransk författare som skrev av psykologisk spänning fyllda romaner (Ansiktet, Alla människors väg). Es'te, gammal berömd italiensk furstesläkt, bland vars medlemmar märks Alfonso I, 1486—1534, förmäld med den ryktbara Lucrezia Borgia. Jfr Villa d’Este. Ester, se Estrar. Esterhazy, se Dreyfusaffären.