Est Esters bok innehåller en berättelse om en judisk flicka, som blev gemål till den persiske konungen Ahasverus. Hon räddade landsmännen från undergång och till hennes minne firar judarna purim-festen. Este't, person med stark känsla för skönhetsvärden. E. används ibland i nedsättande betydelse om personer, som har till det rent konstnärliga strängt begränsade synpunkter. Esteti'k, läran om skönhetsvärdena. I den äldre filosofin antog man existensen av det absolut sköna, ett ideal, som aldrig fullt kunde nås. Så småningom har man inom E. mera kommit att undersöka skönhetsvärdena ur psykologisk synpunkt. Ingenting är skönt i och för sig utan endast i den mån det framkallar ett skönhetsintryck hos åskådaren. Olika människor reagerar på olika sätt. Den härskande smaken under olika tidsperioder spelar in. Olika raser, olika kulturer betingar olika mottaglighet för speciella skönhetsvärden. På så sätt utvecklar sig E. mera till en psykologisk vetenskap, till en lära om hur människor reagerar inför olika slags kostnärliga skapelser, naturscenerier m.m. Estime [-im'], fr., högaktning. — Es t im e'r a, värdera, högakta. EstTand (estländska Eesti), före 2:a världskriget republik på ö. sidan av Östersjön, numera införlivat med Sovjetunionen. 48 000 km2. 1 200 000 inv. 1954. — Till E. hör de stora öarna ösel och Dagö liksom Runö och andra mindre öar. E. gränsar i s. till Lettland och i ö., där gränsen går över Pskovska sjön och sjön Peipus, till Sovjetryssland. Viktigaste flod är Narowa, som nära gränsen till Ryssland förbinder Peipus med Finska viken. E. är i stort sett ett slättland, i sö. förekommer dock höjder på ett par hundra meter (högsta berg 324 m ö.h.). Somrarna är ungefär lika varma som i s. Sverige, vintertemperaturen motsvarar Hälsinglands. — Av befolkningen utgjordes före 2:a världskriget ca 90 % av ester, 8 % av ryssar, 1.5 % av tyskar. På Runö och på en del orter efter den nv. kusten och ett par öar därutanför bodde omkr. 8 000 svenskar, vilkas förfäder sannolikt invandrat kring början av 800-t. 2:a världskriget medförde stora förändringar i befolkningens sammansättning. Sålunda har exempelvis antalet ester i hög grad minskat och en betydande mängd ryssar invandrat. Under kriget överfördes praktiskt taget alla estsvenskar till Sverige. — Huvudstad är Reval (estländska Tallinn) med 147 000 inv. 1938; bland övriga städer märks Dorpat (Tartu), 60 000 inv., med universitet grundlagt av Gustav II Adolf, samt Narva, 25 000 inv. — E:s huvudnäringar är jordbruk och boskapsskötsel. Av sädesslagen upptar råg, havre och korn de största åkerarealerna; veteproduktionen täcker ej landets eget behov. Potatis och foderväxter odlas i stor utsträckning; likaså är linodlingen betydande. Potatisen går delvis till spritbränning (estnisk sprit). Mejerihanteringen är starkt utvecklad och lämnar betydande överskott för export. Kustbefolkningen idkar fiske (strömming och vassbuk el. ”killo”). Omkr. 20 % av landet upptas av skogar, därav barr- och 14 lövskogar. E. har stora tillgångar på oljeskiffrar, från vilka en rätt betydande brytning äger rum. Likaså bryts kalksten för olika ändamål, bl.a. för cementtillverkning. Textilindustrin har nått en stark utveckling, särskilt bomullsväve-rierna. Genom en långt driven jordreform indrogs 1919 de större godsen till staten. Odlingsområdena utdelades sedan till småbrukare, medan staten behöll skogarna. — Estland har 1,434 km järnvägar. — Den estniska riksdagen hade 50 ledamöter, valda på 4 år genom allmänna val. En statspresident, riksäldste, valdes på 5 år genom allmänna val. För- 332 svarsväsendet var grundat på allmän värnplikt; öv-ningstiden var 1 år. Krigsflottan var obetydlig. — Historia. Den danske konungen Valdemar II Sejr företog ett korståg till E. och grundade 1219 staden och biskopsstiftet Reval. Den del av E., som ej innehades av Danmark, kom snart under tyskarna och 1346 sålde Danmark sina områden i E. till Tyska orden. Då denna splittrades i och med reformationen, sökte Ryssland försäkra sig om E., som emellertid ställde sig under svenskt beskydd, och E. blev ett svenskt generalguvernement. Efter det stora nordiska kriget avträddes E. till Ryssland i freden i Nystad 1721. Vid ryska revolutionen 1917 tillerkändes E. av revolutionsregeringen en självständig ställning inom ryska riket. 1918 bemäk-tigade sig tyskarna E. De måste emellertid redan s.å. utrymma landet, varefter en republikansk na-tionalregering tog styrelsen i sin hand. De från Ryssland framträngande bolsjevikerna drevs tillbaka och 1920 avträdde Ryssland genom freden i Dorpat Narva samt delar av Jamburg och Pskov. Samma år fastställdes E:s nya demokratiska konstitution och f.å. erkändes E. av ententen och de flesta andra stater samt upptogs i NF. Utrikespolitiskt anslöt sig E. till Litauen och Lettland. Med det senare landet slöts en tullunion, som trädde i kraft 1934. Socialdemokratin var E:s största parti. Inrikespolitiskt har landet varit utsatt för svåra slitningar. Ett fascistiskt parti, det s.k. ”frihetskämparnas parti”, genomdrev 1933 en författningsändring, som väsentligt ökade riksäldstens makt. Denne proklamerade undantagstillstånd i E., en åtgärd som i viss mån var riktad mot frihetskämparna men samtidigt också eliminerade de demokratiska fri- och rättigheterna samt förbjöd alla politiska partiers verksamhet. Riksäld-sten Päts styrde sedan i viss mån diktatoriskt, stödd på den s.k. fosterländska fronten, som bildats av bondeförbundets anhängare och utvecklade sig i autoritär riktning. 1938 antogs en ny författning. — Hösten 1939 tvingades E. att ingå en pakt med Sovjetunionen, som fick rätt att anlägga flyg- och flottbaser på vissa platser i E. I samband med denna pakt hemtransporterade Tyskland den tyska minoriteten. Sommaren 1940 övertog det kommunistiska partiet med rysk hjälp makten och proklamerade E:s anslutning till Ryssland. Sommaren 1941 intogs landet av tyskarna men erhöll då ej självständighet utan införlivades med Ostland som ett tyskt generalkommissariat. Efter 2:a världskrigets slut har E. som förbundsrepublik införlivats med Sovjetunionen. Estlander. — 1. C. G. E., 1834—1910. finsk litteratur- och konsthistoriker, professor i Helsingfors. E. skrev bl.a. om finländsk litteratur och behandlade särskilt Runeberg. — 2. Bernard E., 1863— 1931, son till föregående. E. utgav Elva årtionden ur Finlands historia. d’EstoumeIIes de Constant [dästornäll' dö [-kåg-starf],-] {+kåg- starf],+} P. H. B. V., 1852—1924. fransk politiker och fredsvän. E. arbetade särskilt för internationell skiljedom. Han erhöll nobelska fredspriset 1909. Estra'd, upphöjd plats för uppträdanden. EsTrar, organiska föreningar, som uppstår ur alkohol och organiska syror och som motsvarar den oorganiska kemins salter. Till E. hör bl.a. fettarter, som uppstår genom förening mellan glycerin och fettsyror. EstremaduTa, Extremadura, lat., ”Extrema Du-rii” (= det yttersta landskapet vid floden Duero). — 1. Landskap i v. Spanien. Viktigaste stad Bada-joz: 81 000 inv. 1952. — E. är en högslätt, som lämnar rikligt bete åt stora fårhjordar. Vissa delar av högslätten är bevuxna med bok- och korkekskog, där betydande svinavel bedrivs. — 2. Provins i Portugal med 1 595 000 inv. 1950.