333 Es'trup, J. B. S., 1825—1913, dansk politiker. E., som själv var lantbrukare, företrädde särskilt godsägarnas intressen och lyckades i 1866 års författning skaffa dem en jämförelsevis gynnad ställning. 1875 —94 var E. konseljpresident och regerade denna tid stödd på sitt parti i skarp konflikt med riksdagens andra kammare (folketinget). Han utfärdade t.o.m. utan riksdagens hörande provisoriska finanslagar. En del sociala och militära reformer genomfördes under hans tid. E-sträng, mus., den högsta strängen på violinen, den lägsta på kontrabasen. Estsvenskar. Troligen sedan vikingatiden fanns på Estlands västkust och på öarna därutanför befolkning av svensk härkomst, huvudsakligen på Ormsö, Nargö, Nuckö, Odensholm, Kråköarna, Runö samt på kuststräckan innanför Nuckö. Denna folkgrupp uppskattades före 2:a världskriget till ca 8 000 inv. E. kallade sig för ”e'ibofolken” (öfolken). Under 2:a världskriget överfördes praktiskt taget alla E. till Sverige. EstuaTium, en kilformigt, mot en flods mynning gående havsvik. Etable'ra, inrätta, öppna. — Etablera sig, bosätta sig; grundlägga en firma. Etablissemang el. Etablissement, inrättning, fabriksanläggning, affär. Étage [eta'sj], fr., våningsplan. Étagère [-sjä'r], fr., bord el. hylla med flera avsatser för prydnadsföremål. Etalonise'ra, justera mått och vikter efter riks-prototyper. Eta'n, se Kolväten. EtanoT, etylalkohol*. Etapp', delsträcka; se även Etappväsen. Etappväsen, en sammanfattande benämning för alla de åtgärder och anstalter, som är erforderliga för att upprätthålla förbindelserna mellan en armé i fält och dess hemort. État [eta'], fr., tillstånd, stat. Etatism, en av den turkiske presidenten Kemal Atatürk utbildad ideologi för den nya turkiska staten. Se Kemal pascha. États généraux [eta' sjenerå'], fr., allmänna ständer, namn på den franska riksdagen före 1789 års revolution. E. utvecklades ur de gamla herremötena, där adel och präster var representerade, genom tillägg av det tredje, ofrälse ståndet, framför allt representerande städerna. Under 1300- och 1400-t. hade E. sitt största inflytande. Efter 1614 sammankallades ej E. förrän 1789, då E. ombildade sig till Nationalförsamlingen. Eta'tsråd, dansk titel, som utdelas av konungen och ej är förenad med något ämbete. Et cet'era (förkortat etc.), lat., och så vidare, med mera. E'ter el. ety'leter, kem. formel [C2H5]2O, en färglös, lättflyktig vätska med låg kokpunkt (35°) och genomträngande lukt. Eter kan framställas genom att behandla alkohol med koncentrerad svavelsyra. Härvid ger två molekyler alkohol en molekyl eter och en molekyl vatten. E. blandar sig ej med vatten men däremot med alkohol. E. används för skilda ändamål i kemiska laboratorier samt som bedövningsmedel vid operationer, i vilket fall patienten får inandas eterångor. E. är som bedövningsmedel mindre riskabelt än kloroform men ej fullt så kraftigt verkande. Ete'risk, luftig, översinnlig. Ete'riska oljor, vissa luktande oljor, som förekommer i växtriket. Många har en mycket angenäm lukt; från sådana härrör blommornas doft. Andra är illaluktande. Ur växter utvunna E. används i parfymindustrin. Vissa E. kan också framställas på konstgjord väg. Eti Extern, fys., ett ovägbart ämne av utomordentlig elasticitet, som man tidigare antog skulle utfylla såväl världsrymden (”tomrummet”) som all materia. Man har gjort detta antagande för att kunna förklara ljusets gång såsom en vågrörelse även genom tomrummet. Jfr Ljus. Eternell'er, immorteller el. evighetsblommor, utgörs av växter, som torkade bibenåller form och färg oförändrade. De flesta tillhör familjen Com-positae. Eternft, material som används till taktäcknings-plattor, rör m.m. Består av asbest och cement. Etienne [etienn'], Saint-, fransk stad beläg. ö. om övre Loire. 181 730 inv. 1954. Livlig industristad, tillverkning av siden och stålvaror. Eti'k, läran om principerna för det sedliga handlandet. — Etisk, moralisk, sedlig. Etiketf, märklapp för påskrift om namn, pris osv, fabriksmärke; genom tiderna fastställda former för hov- och sällskapslivet. Etiolering [e'tsiole'ring], utveckling av växter i mörker, vilket medför ökad längdtillväxt, små bladytor och nedsatt eller utebliven klorofyllbildning, varför plantorna är gulvita. Etiologi', läran om sjukdomsorsaker. Etio'pien. — 1. Forntida benämning på ekvato-rialtrakterna, särskilt Nubien, landet s. om Egypten. Den forntida nubiska staten benämndes E. och invånarna etioper. E. kom under egyptiskt herravälde men lösgjorde sig mer och mer efter 20:e dynastins fall, tills slutligen E:s härskare för en tid lyckades göra sig till egyptiska faraoner. E. gick tillbaka under århundradena e.Kr., tills det ingick i två nya riken, Dongola i n. och Axum i s. Ur det sistnämnda utvecklades sedan nuvarande kejsardömet Etiopien (Se E. 2). — 2. Kejsardöme i ö. Afrika, före 1945 benämnt Abessinien, av europeiska kolonier skilt från kusten. 1 120 000 km2. 16 milj. inv. 1953. Huvudstad Addis Abbeba (ca 350 000 inv. 1953). — E. är ett utpräglat högland med bergskedjor och högplatåer, taffelberg och djupt nedskurna dalar. I dalarna är vegetationen tropisk, högre upp trivs subtropiska kulturväxter och europeiska sädesslag. Kaffebusken kommer ursprungligen från E. Folket lever av åkerbruk och boskapsskötsel. Huvudstaden är med järnväg förbunden med kusten. Folket står i bildningsavseende lågt. Enligt författningen av 1931, som återupprättades 1941, finns vid kejsarens (negus negesti) sida ett ministerråd och ett parlament, som består av en senat och en deputeradekammare. Den förras medlemmar utses direkt av kejsaren och består av adelsmän och högt uppsatta män inom statsförvaltningen och armén. Tills folket kan anses kapabelt att själv välja sina representanter utses deputeradekammarens medlemmar av höga statsfunktionärer. — E. hade sin största blomstrings-tid på 500-t. Därefter följde en lång period av tillbakagång. På 1700-t. bestod E. av en mängd småstater. Dessa förenades 1853 till ett rike av kejsar Teodor, vilkens efterträdare kröntes till kejsare av Etiopien. Italien har sedan gammalt ansett sig ha intressen i E. Under 1890-t. kom det till en väpnad konflikt. Italienarna blev emellertid slagna vid Adua 1896, och i freden följande år i Addis Abbeba lyckades kejsar Menelik uppnå en tillfredsställande uppgörelse. Italienarna återupptog emellertid senare sina erövringsplaner, vilket år 1935 ledde till krig mellan E. och Italien (se Italiensk-abessinska kriget). Kejsare i E. var Ras Taffari, vilken efter kröningen 1930 kallade sig Haile Selassie. Dennes trupper besegrades våren 1936 av italienarna. Efter erövringen av Addis Abbeba utropade Mussolini konungen av Italien till kejsare av E. Under 2:a världskriget blev de italienska arméerna i E., som uppgick till omkring 300 000 man, avskurna från moderlandet. Italienar-