34i Exterritoria'lvatten räknas ligga utanför en stats territorium. Ex'tra, lat., utom det vanliga, särskilt; utomordentligt (t.ex. extra fin). Extra ansökningsrätt förekommer för vissa präster, som har rätt att söka kyrkoherdebefattningar oberoende av stiftsband. Extradition, utlämning, exempelvis av förbrytare. Jfr Asylrätt. Extrahe'ra, utdraga. Extrajudiciell' betecknar bestraffning som tillämpas utanför rättegångsordningen och som alltså ej handlagts av domstol. Extrakt', med vatten, sprit e.d. framställd lösning, som innehåller de lösliga beståndsdelarna av något fast ämne. Extraktion. — 1. Utdragande av de lösliga beståndsdelarna i en drog. — 2. Metallers utdragande ur sina malmer, särskilt på våta vägen. — 3. Härkomst. — 4. Med. Utdragning, t.ex. av tänder. Extrakti'vämnen, vissa lösliga ämnen, framför allt i muskler förekommande, vattenlösliga ämnen, dvs salter, vissa äggviteämnen och kolhydrater. E. ger köttet dess smak och ingår i buljong och köttextrakt. Extraordina'rie, utomordentlig, utom det bestämda antalet. — E. tjänsteman kan uppsägas på viss tid men har pensionsrätt om han kvarstår i tjänst. ExtraordinäT, utomordentlig, ovanlig. Extravage'ra, gå till överdrift; vara omåttlig. — Extravagans', överdrift; överdåd. — Extra-vagant', överdriven, slösaktig, utsvävande. Extre'm, ytterst, ytterlig, överdriven. — E x t r e'-m e r, ytterligheter, varandras yttersta motsatser. — Les extremes se touchent [lesäksträ'm söto'sj], fr., ytterligheterna berör varandra. Extremadura, se Estremadura. Extremite't, lem. Exulte'ra, livligt fröjdas, jubla. — E x u 11 a-t i o n, jublande fröjd. Eyck [ajk], van, Hubert, omkr. 1370—1426, och Jan, omkr. 1390—1441, två bröder, bägge berömda nederländska målare, främst bekanta för det s. k. Gentaltaret. Eyde, S., 1866—1940, norsk ingenjör, vilken tillsammans med Birkeland* utarbetade en metod att framställa salpeter ur luften. Eylau [ej'lau], po. Ilawa, ry. Bagrationovsk', stad i vojevodskapet Olsztyn, nö. Polen (f.d. Ostpreussen). 3 000 inv. 7—8 febr. 1807 stod vid E. ett oavgjort slag mellan Napoleon å ena sidan och preussare och ryssar å den andra. Eyresjön [ä'ö-], saltsjö i s. Australien. Under torrtiden obetydlig har den under regntiden en areal av omkr. 10 000 km2. Eystein, se Birkebeinar. Ey'strasalt, ”österhavet”, det fornnordiska namnet på Östersjön. Ezekiel, se Hesekiel. F F, sjätte bokstaven i vårt alfabet. — Mus. Den diatoniska skalans fjärde och den kromatiska skalans sjätte ton. — Tecknet f = forte. — F betecknar som gammalromerskt taltecken 40. — Förkortning för farad och för Fahrenheit. — Förkortning för en atom fluor. Fa, mus., benämning på tonen f i de romanska språken och solmisationen. Fac Faaborg [få'-], stad på Fyens s. kust, Danmark. 5 000 inv. 1946. Fa'bel. — 1. Huvudinnehållet i en episk eller dramatisk dikt. — 2. Kortfattad berättelse, inehållande en praktisk levnadsregel, vilken allegoriskt tillämpas på djur, ibland på växter eller döda föremål, som talar och handlar likt människor. En litterär form hade F. redan i det gamla Grekland (Aisopos). Nyare tidens berömdaste fabelförfattare är fransmannen La Fontaine. Fa'ber, J. L. v., 1817—96, tysk fabriksidkare, ledare för A. V. Fabers pennfabrik i Stein, vilken under honom utvecklades till en världsfirma. Fabian society [fej'biön såsaj'iti], ett socialistiskt-intellektuellt sällskap, grundat 1884 i London. Bland dess huvudfigurer har varit H. G. Wells, G. B. Shaw, Annie Besant och Sidney Webb. F. arbetar för ett lugnt och gradvis skeende socialistiskt genombrott bland de bildade klasserna. Fa'bius, Quintus F. Maximus, diktator 217 f.Kr., var romersk befälhavare i 2:a puniska kriget och fick namnet Cunctator, ”sölaren”, på grund av sin försiktiga krigskonst. Fabre, J. H., 1823—1915, fransk zoolog, bekant för arbeten rörande insekter. Fabri, Johannes, d. 1496, en av de första svenska boktryckarna, som utgav den första på svenska tryckta boken, Aff dyäfwlsens frästilse (1495). da FabriaTio, Gentile, d. 1427, italiensk målare, tillhörande den tidiga renässansen. Hans förnämsta verk är Konungarnas tillbedjan i Uffizierna i Florens. Fabri'cius, Gaius F. Luscinus (den enögde), romersk statsman och fältherre, bekant för sin hederlighet. Han tvingade konung Pyrrhos att lämna Italien år 278 f.Kr. Fabri'cius, Knud, f. 1875, professor i historia i Köpenhamn, som utgivit flera mycket ansedda historiska arbeten. Fabri'cius, Sara, se Sandel, Cora. Fabriksmärke, se Kontrollstämpling och Varumärken. Fabritius, J. C., 1890—1946, finländsk fästnings-byggare, som skapade Mannerheim-linjen. Fabule'ra, prata i vädret, fritt fantisera. Fabulö's, fabelaktig, sagolik, häpnadsväckande, otrolig. Face [fa's], fr., ansikte. — E n f a c e, framifrån, motsats profil. Facett, se Fasett. Fach'ingen, by i Nassau, Tyskland. F. har källor med starkt alkaliskt och salthaltigt vatten, vilket förr allmänt såldes som bordsvatten. Facia'Iisförlamning, förlamning av ansiktsnerven, vilken bl.a. medför, att munnen dras över till den friska sidan. F. kan uppträda som isolerad sjukdom, orsakad av infektion, mekanisk skada e.d. men kan även bero på hjärnblödning, i vilket senare fall den åtföljs av andra symtom. Fa'cies, geol., beteckning för en i avseende på sammansättning, fossil och bildningssätt från ”det normala” avvikande utbildning av en geol. formation eller lagerserie. FaciT, medgörlig; vänlig; billig. Fa'cile prin'ceps, lat., den allra främste. Facit, lat., ”det gör”; resultat, särskilt mat., svar på räknefrågor. Fackelblomster el. fackelros (Lythrum salicaTia), en ört med toppställda, röda blommor i axlika blomställningar och motsatta eller kransställda blad. F. förekommer vid sjöstränder och kärrmarker. Fackföreningsinternationalen, se Fackföreningsrörelsen. Fackföreningsrörelsen. Sammanslutningar av lön