Fra tyska kriget. Efter 2:a världskrigets slut har F. i viss mån tjänstgjort som huvudstad i Västtyskland. Frankfurt an der O'der [fran'kfort-], stad i delstaten Brandenburg, Östtyskland, belägen vid Oder. 84 000 inv. Järnindustri. Tillverkning av choklad, cigarrer och socker. Knutpunkt för kanallinjer till Elbe och Weichsel. östra delen av F. (ö. om Oder) tillhör Polen sedan 1945. Frank Heller, se Serner. Fran'kiska kejsare el. Saliska kejsare, de tyskromerska kejsare, som regerade 1024—1125. Se Tyskland, historia. Franklin [fræn'klin]. — 1. Benjamin F., 1706— 90, nordamerikansk politiker och naturvetenskapsman, uppfann åskledaren och uppställde en teori om elektricitetens natur. F. deltog i kongressen i Philadelphia samt medverkade till oavhängighets-förklaringen 1776. Som sändebud i Paris utverkade han Frankrikes hjälp i kriget mot engelsmännen. 1787 bildade F. en förening för slaveriets avskaffande. F. är en av de främsta statsmännen i Amerikas historia. — 2. Sir John F., 1786—1847, engelsk amiral och polarfarare. Företog flera resor i de norra polartrakterna. Under en expedition, företagen i syfte att finna nordvästpassagen, omkom han med alla sina följeslagare (1847). F. var 1837—43 guvernör över Tasmanien. Fran'ko innebär som handelsterm, att avsändaren av gods bestrider fraktkostnaderna. Frankoli'nhöns, hönsfåglar med brokig fjäderdräkt och sporrar. Omkring 50 arter finns i Afrika, Indien och Mindre Asien. Frankostämplingsmaskin får användas i Sverige sedan 1926. F. anbringar en stämpel, som gäller i stället för frimärke. För användande av F. lämnas licens, varvid inbetalas en viss förbrukningsavgift. Frankrike, republik, omfattande v. Mellaneuropa jämte ön Corsica. 551 000 km2. 43,2 milj. inv. 1955. Därtill kommer i främmande världsdelar 12 milj. km2 och ca 72 milj. inv. 1950. Huvudstad Paris, 2,9 milj.inv. 1954.F. har utom i nö.mot Tyska riket och Belgien naturliga gränser. På gränsen till Schweiz och Italien löper Jura och Västalperna, i s. gränsar F. till Medelhavet och skils genom Pyrenéerna från Spanien, i ö. gränsar det till Atlanten och i nv. skils det från England genom Engelska kanalen. — Kusten har tämligen skiftande karaktär. Längst i n. invid Pas de Calais, det sund, som förbinder Engelska kanalen med Nordsjön, är den låg och delvis täckt av flygsand. Utmed Engelska kanalen utgörs kusten till stor del av kritklippor. Längst i v. utskjuter halvön Bretagne, vilken har branta, sönderskurna stränder. S. därom blir kusten allt lägre för att längs den öppna Biscayabukten bli låg med laguner och stranddyner. Medelhavskusten upptas till stor del av det sumpiga Rhönedeltat. Längst i ö. mot italienska kusten är den bergig. — I det inre av F. märks ett höglandsområde, Franska Centralplatån, Massif Central (800—1 000 m ö.h.), ett urbergsområde, här och där genombrutet av vulkaniska bergarter, som bildar talrika, numera ej verksamma vulkaner, bland vilka Cantal och Mont Dore når 1 850—1 900 m ö.h. Centralplatåns sö. del, Cevennerna, stupar brant ner mot den bördiga Rhönedalen. I s. gränsar den till en kalkplatå, Les Causses, ett karstområde med storartade grottbild-ningar. I v. och n. sänker den sig sakta mot Garon-nebäckenet och Parisbäckenet, vilka tillsammans bildar Franska låglandet. Halvön Bretagne är bergig med ö.-v:ligt strykande bergsryggar (högsta höjd 417 m ö.h.), rester av en gammal bergskedja. De mellan höglanden liggande områdena upptas av jura-, krit- och tertiära formationer och är tül större delen av utmärkt bördighet. — De flesta av F:s floder upprinner på Centralplatån. De har i stor Utsträckning kunnat genom kanaler förbindas ined 402 varandra och är därigenom betydelsefulla för samfärdseln. De största är Seine, som utfaller i Engelska kanalen, Loire och Garonne, vilka mynnar i Atlanten, och Rhöne, som utfaller i Medelhavet. — F. har i stort sett ett milt havsklimat. De högre delarna av Centralplatån utmärks dock av ett mera rått klimat. Den s.k. Franska Rivieran, kustremsan på sydsidan av Västalperna, har tack vare sitt skyddade läge särskilt behagliga vintrar. — Jordbruket gynnas av jordens bördighet samt det förhållandet, att jorden i stor utsträckning är styckad i småbruk. F:s veteproduktion är förhållandevis stor men är dock ej tillräcklig för landets behov. Vinberedning är ett näringsfång av stor vikt i F:s ö. och s. delar, särskilt kring nedre Garonne och i landskapen Champagne och Bourgogne. I Medelhavstrakten trivs det vita mullbärsträdet. Detta har möjliggjort en betydande silkesmaskodling, genom vilken den franska sidenindustrins behov av råsilke till stor del har kunnat fyllas. Boskapsskötselns och mejerihanteringens produktion är ej tillräcklig för landets behov. Fisket är betydande (sardiner, ostron). F. är en av världens främsta industristater. Tillgången på råvaror är riklig, särskilt sedan F. efter l:a världskriget erhållit Elsass med dess kalisalter och Loth-ringen med dess järnmalmer. Dess kolproduktion är dock otillräcklig. Industrin är till stor del förlagd till de n. och ö. delarna av landet samt tül Paris. Av särskild betydelse är tillverkningen av siden (Lyon), yllevaror och metallvaror (Parisbäckenet) samt bomulls- och linnevaror (norra F.). Järnindustrins centra är Creuzot och Saint-Etienne. Den franska industrins produkter är kända för sin höga kvalitet. — F. har ett för handeln gynnsamt läge. Utförseln omfattar huvudsakligen industriprodukter och vin, införseln kol, råvaror för industrin och livsmedel. — F. äger ett synnerligen utvecklat järnvägs- och kanalsystem. — Befolkningstätheten är 78 inv. per km2, folkökningen har länge varit svagare än i något annat europeiskt land. — Invånarna tillhör till största delen den ”romanska” folkgruppen. Religionen är övervägande romersk-katolsk. Sedan 1905 är alla religionsbe-kännelser jämställda, dvs statskyrka finns ej. Undervisningen är obligatorisk för barn mellan 6 och 14 år. Av universiteten är de äldsta Paris (1150), Montpellier (1125) och Grenoble (1339). Ansedda är vidare universiteten i Nancy, Strasbourg, Bordeaux, Lille, Lyon, Toulouse. Det i Paris räknade före 2:a världskriget 40 000 studerande (1954 hade det 61 166 studenter). I konstnärligt avseende har F. sedan århundraden spelat en dominerande roll och Paris är alltjämt konstens huvudstad. Artister från alla länder söker sig till Paris för att få utbildning. — F. är en republik. Den verkställande makten tillkommer en på 7 år vald president; den lagstiftande tvenne kamrar. Dessa är enligt den 1946 antagna författningen, vilken dock senare undergått en del förändringar, nationalförsamlingen, vars 627 medlemmar genom direkta val med i regel departementen som valkretsar väljs för 5 år, och republikens råd, som har rådgivande befogenheter och 320 medlemmar valda för 6 år. Rösträtten är allmän och erhålls vid 21 års ålder, valbarhet till nationalförsamlingen erhålls vid 25 års ålder och fullgjord värnplikt, till republikens råd vid 35 år. Förvaltningen tillkommer presidenten och av honom utnämnda, för kamrarna ansvariga ministrar. I administrativt hänseende indelas F. i 90 departement under var sin prefekt, dessa åter i arrondissement med subprefekter. Arrondissementen är uppdelade i kantoner, som har betydelse för rättsskipningen. Varje kanton är delad i ungefär 12 kommuner, vilka var och en har en maire som representant både för kommunen och centralregeringen. Härjämte förekommer en uppdelning i provinser, ungefär motsva