407 Fras. — 1. Språkv., stående uttryck, talesätt, vanligen välklingande men utan djupare innehåll. — 2. Mus., sammanhängande avdelning av en musikalisk period. Frasbrand, en hos nötkreatur förekommande smittosam sjukdom. I Sverige uppträder F. huvudsakligen i Kalmar län. F. kallas även mjältbrands-emfysem, då man förr trodde den vara en form av mjältbrand. Den orsakas nämligen av en till utseendet om mjältbrandsbacillen påminnande bakterie. Efter ett par dagar uppstår på flera ställen av kroppen vid beröring frasande svullnader, som innehåller gasblåsor och vid öppnandet uttömmer en svartröd, skummande, illaluktande vätska. Död följer efter ett—tre dygn. Det enda man kan göra är att företa skyddsympning samt smittförhindrande åtgärder, vilka senare är i lag påbjudna. Frasca'ti, stad i landskapet Latium, mell. Italien, sö. om Rom. 10 000 inv. Biskopssäte. Vinodling. På grund av sitt vackra läge och sin rena luft omtyckt sommarvistelseort för Roms invånare. Fraseologi', läran om talesätten i ett språk, samling av talesätt (brukliga inom ett parti, ett kotteri e.d.). FraseTing, ett riktigt föredrag med beaktande av pauser vid tal el. vid utförande av musik. Fraser River [frej'sör], största flod i Brittiska Columbia, Kanada, upprinner på Klippiga bergen. Till större delen segelbar. Längd 1 200 km. Betydande laxfiske. FraTer, lat., broder, särskilt använt om klosterbröder. — Fraternite't, broderskap. — Fra-t e r n i s e' r a, umgås förtroligt som bröder. v. Fraunhofer [fra'onhåfer], J., 1787—1826, tysk fysiker, känd framför allt genom sina undersökningar av solspektrum. Jfr Fraunhoferska linjerna. Fraunhoferska linjerna [fra'onhåferska]. Solspektrum är genomdraget av ett stort antal mörka linjer, som erhållit sitt namn efter den forskare, Fraunhofer, som först underkastade dem ett närmare studium. F:s uppkomst beror därpå, att solljuset passerar genom ett skikt av glödande gaser i solens atmosfär. Dessa gaser absorberar enligt Kirchoffs absorptionslag ljus av de färgsorter, som de själva vid samma temperatur utsänder. Även vid passage genom jordens atmosfär uppstår genom absorption mörka linjer (telluriska linjer). Jfr Spektrum. Fraustadt [fra'o-], po. Wschowa, liten stad i vojevodskapet Poznan, v. Polen. 1706 vann svenskarna under befäl av Rehnsköld här en lysande seger över en saxisk armé. Frazer [frej'sö], sir James George, 1854—1941, skotsk etnograf och religionsforskare, professor i Cambridge 1921. F. utgav det kända verket Den gyllene grenen. Frcs, se Franc. Fredensborg, kungl. slott nv. om Köpenhamn. Storartade parkanläggningar. Frederi'cia (fordom Fredriksodde), stad vid den smalaste delen av Lilla Bält, sö. Jylland. Danmark. 23 000 inv. Livlig industri (gjuteri, bomullsväven, superfosfatfabrik, spritfabrik etc.). Knutpunkt för de danska telegraflinjerna och järnvägarna. Ång-färjeförbindelse med Strib på Fyn. Vallar finns kvar efter F:s fästning, som 1657 stormades av svenskarna under Wrangel. Frederiksberg, dansk stad, sammanbyggd med Köpenhamn. 118 993 inv. 1950. Har vuxit upp omkring F. slott, uppfört i början av 1700-t. Frederiksborg, danskt slott nv. om Köpenhamn. F. är uppfört i den s.k. Kristian IV:s-stilen. Det är numera nationalhistoriskt museum (målningar, möbler) och underhålls av Carlsbergsfonden. Frederiksborgs amt, danskt amt, omfattande nö. delen av Själland. 1 340 km2. 147 694 inv. 1950, därav omkr. 30 000 i amtets städer: Helsingör, Hille- Fre röd (residensstad), Frederikssund och Frederiks-værk. Frederikshaab [-hå'b], område på Grönlands y. kust. Ca 1 300 inv., flertalet grönländare. Kryolit-brott. Radiostation. Frederikshavn, stad vid Kattegatt, n. Jyllands ö. kust, Danmark. 16 827 inv. 1945. Viktig fiskehamn och ofta anlitad nödhamn för sjöfarande i Kattegatt. Skeppsvarv, mekanisk verkstad o. konservfabrik. I F. finns vidare havsbiologisk station och kustsanatorium. Fredman, Jean, 1712—67, hovurmakare, blev sedan förfallen och är huvudpersonen i Bellmans ”Fredmans epistlar”. Fredmans epistlar och Fredmans sånger, se Bell-man. Fredrek på Rannsätt, författarnamn för F. A. Dahlgren. Fredrik, kurfurstar av Brandenburg och konungar av Preussen. — 1. F. I av Hohenzollern, 1371— 1440, borggreve av Nürnberg, erhöll i förläning kur-furstendömet Brandenburg. F. var grundläggaren av det till 1918 regerande huset Hohenzollerns politiska maktställning. — 2. F. Vilhelm, ”den store kurfursten”, 1620—88, tillträdde regeringen 1640. F. närmade sig Sverige och förvärvade stora landområden i westfaliska freden 1648. Till en början var F. Karl X Gustavs bundsförvant mot Polen men övergick sedan till Sveriges fiender. Han lyckades tillförsäkra sig suveränitet över Ostpreussen och slog sedan svenskarna vid Fehrbellin 1675. Senare arbetade han på ett europeiskt förbund mot Ludvig XIV. — 3. F. Vilhelm I, 1688—1740, efterträdde 1713 sin fader som konung av Preussen. Han hade en utomordentlig administrativ förmåga och stärkte avsevärt krigsväsendet. 1715 förenade sig F. med Karl XII:s fiender och förvärvade Stettin och Odermynningarna i Stockholmsfreden 1720. — 4. F. II, den store. 1712—86, den förres son och efterträdare. Under F:s ungdom uppstod ständiga brytningar med fadern, och han blev till och med dömd till döden för ett försök till flykt men benådades. Senare fortsatte han emellertid sin faders trägna arbete på landets utveckling, genomförde bland annat förbättringar i lagstiftningen och avskaffade religionstvång och tortyr (själv proklamerade han sig öppet som ateist). Hans utrikespolitik kännetecknades av stor aggressivitet. 1740 ryckte han in i Schlesien och därmed började det österrikiska tronföl jdskriget. I freden 1748 erhöll Preussen Schlesien. 1756 anfölls F. av Österrike, Ryssland och Frankrike (sjuåriga kriget). Genom otrolig uthållighet och stor fältherreskicklighet lyckades han hålla den överlägsne fienden stången; landets resurser blev emellertid uttömda, men genom ett flitigt återuppbyggnadsarbete blev det åter välbärgat. Kriget medförde ej några landavträdelser. 1772 införlivades Ostpreussen med F:s välde vid Polens första delning. Tyska fursteförbundet grundades 1785 av F. F. ägde en mångsidig bildning och omfattande kulturella intressen samt var nära förtrogen med de franska upplysningsfilosofernas verk. Han var en duglig ehuru härsklysten statsman och räknas som den förnämste representanten för den upplysta despotismen. — 5. F. Vilhelm III, 1770—1840, konung 1797, förmåddes av krigspartiet att förklara Napoleon krig, vilket gick synnerligen olyckligt för Preussen, som i Tilsitfreden 1807 måste göra betydande landavträdelser. F:s vackra och begåvade gemål, Louise av Mecklenburg-Strelitz, sökte förgäves av Napoleon erhålla bättre fredsvillkor. Efter Napoleons misslyckade ryska fälttåg slöt sig F. till dennes fiender 1813. På Wienkongressen fick Preussen ersättning för sina landförluster. Under befrielsekriget hade F. lovat folket en fri författning men höll ej detta löfte utan anslöt sig till