Fre lare, en av Frankrikes rikast utrustade scenartister. Har även uppträtt i en lång rad filmer. Fresnel [fränäll'], A. J., 1788—1827, fransk fysiker, utförde banbrytande undersökningar inom optiken. Freuchen [fråj'ken], Peter, f. 1886, dansk forskningsresande och författare, som skrivit flera arbeten om Grönland och som levat bland eskimåerna. Freud [fråjt], S., 1856—1939, professor i neurologi i Wien. F. är bekant som grundare av psykoanalysen*. Jfr även Breuer. Freudenthal [fröj-], P., 1875—1953, svensk författare, som under pseudonymen Ode Balten utgav bisarrt humoristiska och ironiska noveller etc. (Den förgyllda grodan). Freyberg [frej'bög], B. C., baron F. (sedan 1951), f. 1890, general, som deltog i anfallet på Dardanel-lerna under l:a världskriget och i striden om Kreta under 2:a världskriget förde befälet över de engelska trupperna. F. förde sedan befälet i Libyen. Generalguvernör på Nya Zeeland 1946—52. de Freycinet [dö fräsinä'], Charles Louis, 1828 —1923, fransk politiker, framstående organisatör, konseljpresident 1879—80, 1882, 1886, 1890—92. F. ägnade sig huvudsakligen åt kolonial- och handelspolitik. Freytag [fraj'tak], G., 1816—95, tysk författare, bland vilkens arbeten märks romanen S o 11 u n d Haben (sv. övers. Debet och kredit, 1901), en utmärkt samhällsskildring ur borgerlig miljö, samt komedin Die Journalisten. Fria barnresor, se Ferieresor. Fria franska trupper, beteckning för de franska trupper, som under de Gaulle fortsatte kampen mot axelmakterna vid engelsmännens sida efter Frankrikes nederlag i 2:a världskriget. Till F. anslöt sig en del kolonier såsom Franska Kongo. F. förvaltade även Syrien. Jfr Gaulle. Fria konster, numera detsamma som ”sköna konster”, dvs främst byggnads-, bildhuggar- och målarkonsterna. Fria läroböcker. 1946 beslöt riksdagen att alla folkskolans elever gratis skall få behövliga läroböcker, läse- och arbetsböcker samt skriv- och räk-nehäften, pennor o.d. som hör till förbruknings-materielen. Till F. utgår statsbidrag. På sina håll bekostar kommunen skolmateriel åt eleverna vid andra skolor än folkskolor. Fria skolmåltider. 1946 infördes statsbidrag till den skolbarnsbespisning, som sedan länge pågått i vissa kommuner. Så snart verksamheten hunnit utbyggas skall alla barn få fri frukost i skolan, om möjligt bestående av ett lagat mål. Under utbygg-nadstiden tillämpas på sina håll behovsprövning för tillträde till F. Är 1954 fick ca % av landets skolbarn F. Fria städer, se Fri riksdag. Fribord (däckshöjd), det vertikala avståndet mittskepps mellan huvuddäcket och vattnet (på odäcka-de fartyg mellan relingen och vattnet). Ett fartyg får ej lastas så hårt, att det på fartygssidan anbragta fribords- el. plimsollmärket kommer under vattenlinjen. Fribourg [fribo'r], se Freiburg. Fribrevsrätf, se Tjänstebrev. Fribytare benämndes förr personer, som med officiellt tillstånd under krigstid utövade sjöröveri. Fricandeau [frikarjdå'], fr., späckad kalvstek. Frich [frik'], Övre Richter, 1872—1945, norsk författare, till en början journalist. Utgav sedermera ett femtiotal spännande äventyrsromaner. Frick, Wilhelm, 1877—1946, tysk politiker, polismästare i München 1917—23. F. anslöt sig 1919 till nationalsocialisterna, deltog i Hitler-kuppen 1923, var inrikesminister i Thüringen 1930—31 och var 1933—43 riksinrikesminister. F. blev sedan rikspro- 4IO tektor i Böhmen-Mähren. Efter krigets slut ställdes han inför rätta i Nürnberg och avrättades. Fridegård, Jan, f. 1897, författare, som bl.a. i romanserien Lars Hård skildrat sitt eget liv. Han har vidare skrivit romaner med ämnen från forntiden (Trägudars land; Grynings-folket). Fridell, Axel, 1894—1935, konstnär, som utförde etsningar och torrnålsraderingar och räknas som en av Sveriges främsta grafiker. Även målningar. Fridell, Folke, f. 1904, ursprungligen textilarbetare, sedan författare tillhörande de s.k. 40-talis-terna. F. har bl.a. skrivit samhällskritiska romaner. Frideri'cia, J. A., 1849—1912, dansk historiker, professor i Köpenhamn. F. behandlade i flera arbeten de sista århundradena av den nyare tidens historia. Fridh, Gertrud, f. 1921, skådespelerska, anställd vid Göteborgs stadsteater 1944—51, vid Alléteatern i Stockholm sedan 1953. Fridhem, gods i nö. Östergötland, tillhörde intill 1954 prins Carl, nu konvalescenthem i allmän ägo. Fridlysning innebär, att det är vid ansvarspåföljd förbjudet att skada vissa föremål (jordområden, växter, djur m.m.). Fried [fri't], A. H., 1864—1921, österrikisk fredsvän, som bl.a. utgav Handbuch der F r i e-densb e we g u n g. F. erhöll 1911 tillsammans med Asser Nobels fredspris. Friedland [fri'dlant], Pravdinsk, stad i förvaltningsområdet Kaliningrad, RSFSR (förutvarande Ostpreussen). 3 500 inv. Vid F. besegrade Napoleon ryssarna 1807. Friedrich, se Fredrik. Friedrich [fri'd-], Caspar David, 1774—1840, tysk landskapsmålare, vars arbeten har starkt romantiskt betonad stämning. F. hade påverkats av den samtida danska och norska målarkonsten. Friedrich [fri'd-], F., 1856—1936, ärkehertig av Österrike, fältmarskalk, som förde befälet över de österrikisk-ungerska arméerna under l:a världskriget fram till febr. 1917. Friedrich Karl [fri'd-], prins av Hessen-Kassel, f. 1868, svåger till kejsar Wilhelm II, deltog som general i l:a världskriget och valdes 1918 till konung i Finland men avsade sig kronan kort därpå efter Tysklands besegrande. Friedrichshafen [fri'driks-], stad i delstaten Ba-den-Württemberg, s. Västtyskland, vid Bodensjön. 16 000 inv. F. var tidigare känt framför allt för de där belägna Zeppelinverken (jfr Luftskepp). Friedrichsmh [-ro], slott nära Hamburg, som tillhörde Bismarck, vilken där ligger begraven. Fries [fri's], svensk släkt med flera bemärkta medlemmar. — 1. Elias F., 1794—1878, professor i botanik i Lund och Uppsala, utgav viktiga växt-systematiska arbeten särskilt angående svamparna. F. räknas som en av de mest framstående representanterna för den linnéanska riktningen. — 2. Thore F., 1832—1913, professor i botanik i Uppsala, utgav uppmärksammade arbeten över lavarna och var en framstående Linnéforskare. Till en annan släkt med samma namn hör Ellen F., 1855—1900, historiker, den första kvinna, som i Sverige avlade doktorsgrad. Friesen [fri'-]. — 1. Sixten v. F., 1847—1921, skolman, politiker, stiftade 1900 Liberala samlingspartiet, inom vilket han hörde till de ledande. F. var ledamot av andra kammaren 1885—87 och 1891 —1905 samt av första kammaren 1905—15. F. var även ivrigt verksam som kommunalman i Stockholm och var ledamot av stadsfullmäktige 1887— 1915 samt dess ordförande 1904—15. — 2. Otto v. F., 1870—1942, professor i nordiska språk vid Uppsala universitet 1909—35, en av de aderton i Svenska akademien.