425 gelatinhinna. Då plåten exponeras genom belysning från glassidan, kommer ljus av olika färg att genomtränga de färgade kornen på olika sätt. Genom framkallning på speciellt sätt borttas silverskiktet på de punkter, där resp, färgstrålar träffat stärkelsekornen, och man får en färgad av små korn sammansatt bild. — Vid F. enligt den subtraktiva metoden tar man 3 olika bilder med speciella färgfiltra. Genom att lägga bilderna över varandra får man de sammansatta färgerna. Numera har man kunnat göra plåtar, som är sammansatta av 3 skikt, varför en exponering räcker. Det är möjligt, ehuru besvärligt, att göra kopior. Färghörsel. Åtskilliga personer har en känsla av att en del ord, en del ljud, vissa toner e.d. har en alldeles bestämd färg. I en del fall beror detta på en tillfälligtvis uppkommen förbindelse av föreställningar. I andra fall tycks F. vara medfödd. Färgkulla (AnThemis tincto'ria), en prästkrags-liknande composita med parbladigt findelade blad och gula blomkorgar, vilka används för hemfärg-ning. Färg och form, konstnärsgrupp, bildad 1932, med egen utställningslokal i Stockholm. Färgringar. Om en svagt buktig glasskiva läggs ovanpå en fullständigt plan glasskiva, syns såväl i reflekterat som i genomgående vitt ljus en serie mångfärgade ringar. Efter Newton, som först utförde försöket, benämns ringarna Newtons F. Deras uppkomst liksom t.ex. färgspelet i såpbubblor förklaras genom ljusvågornas interferens (deras inbördes samverkan). Färgsinne är förmåga att särskilja ljus av olika våglängd. En normal person som särskiljer alla spektrets färger, kallas trikromat. Vitt ljus kan för denne sammansättas medelst tre färger. Jfr Färg. S.k. rödblinda och grönblinda ser i spektrum blott två färgtoner, dels gult, som motsvarar rött, orange, gult och grönt, dels blått, motsvarande blått, indigo och violett. Den mellanliggande blågröna färgen uppfattas som grå. Sådana personers färgsystem kallas dikromatiskt, emedan det är uppbyggt på två färger. Totalt färgblinda kan ej särskilja någon färg utan uppfattar spektrum som grått. Deras färgsystem sägs vara monokromatiskt. Färgblindhet är ett ärftligt lyte, som kan vara olika utpräglat. Ca 5 % av den manliga befolkningen är tydligt färgblinda. Total färgblindhet är mycket sällsynt. Den vanligaste formen är röd- och grönblindhet. Den ärvs könsbundet, så att männen, som har anlaget, företer färgblindhet och ger anlaget i arv till kvinnliga efterkommande, vilka ej företer färgblindhet, men vilkas söner i sin tur blir färgblinda. Vid äktenskap mellan manlig och kvinnlig anlagsbärare kan dock även döttrarna bli färgblinda. Färgspridning, se Dispersion. Färgväxter. Tidigare var F. av större betydelse än nu, då man på kemisk väg kan framställa färgämnen, som är bättre och hållbarare. I Sverige används som F. bl.a. färgkulla, ringblomma, blodrot, vissa lavar och björk. Ur det amerikanska kampeschträdet fås ett blått färgämne och ur b r e s i 1 j a ett rött. En viktig blå färg erhålls vidare av indigoväxter. Färila, kyrkby vid Ljusnan i Hälsingland. Färjestad, travbana i Värmland utanför Karlstad. F. är en av landets mest kända travbanor, mäter 1 000 m i omkrets och stallarna rymmer över 100 hästar. Under tävlingssäsongen disponerar banan omkr. 500 hästar, övervägande nordsvenska. Färjestaden, färjplats på v. Öland vid Kalmarsund. Färla, ett litet klappträ av trä el. läder, vilket fordom i skolorna användes för aga. Färm el. ferm, rask, skicklig, snabb. — F ä r-mite't, raskhet, skicklighet. Föh Färna, se Id. Färnbock, bresilja*. Färskning, se Järn. Färöarna (Fåröarna), en till Danmark hörande ögrupp, belägen i Atlanten, n. om Skottland, bestående av 18 större och mindre öar, 1 399 km2. 31 664 inv. 1950. De största öarna är Streymoy (Strömö) 373 km2 och Eysturoy (österö) 284 km2, öarna är bergiga, uppbyggda väsentligen av basalt. Skog saknas. Gräsväxten är yppig och lämnar ett rikligt fårbete. Jorden är i allmänhet ej odlingsbar. Förutom fåravel idkas fiske och val- och sjöfågelfångst. Huvudstad Törshavn, 4 000 inv. — Historia. På 800-t. kom norska vikingar till F., som då beboddes av kristna eremiter från Irland. År 1000 kom F. under Norge och senare under Danmark. Under den tyska ockupationen av Danmark under 2:a världskriget besattes F. av engelsmännen. 1947 bestämdes att F. skulle erhålla full självstyrelse i alla inre angelägenheter men fortfarande lyda under Danmark. Denna överenskommelse trädde i kraft 1948. Fästingar, den t.h. har sugit sig mätt av blod. Fästing (Ixo'des ri'cinus), ett blodsugande kvals-ter med taggigt sugrör. Honan förekommer ofta på buskar och träd och hakar sig fast vid människor och djur, som passerar. Den suger sig sedan full med blod, så att bakkroppen blir starkt ansvälld. Därefter faller den till marken och lägger sina ägg där. Fastsittande F. lossnar, om man dryper fotogen el. bensin på dem. Försöker man direkt med våld avlägsna F., kvarstannar vanligen huvudet i såret, som då inflammeras. Fästningsartilleri, det truppslag, som ombesörjer en fästnings artilleriförsvar, ävensom de artilleripjäser, som ingår i fästningens bestyckning. Jfr Kustartilleri. Fästningsstraff. Fram till mitten av 1800-t. avtjänades straffarbete på rikets fästningar. Fäsö'r, fr. faiseur, konstnär, vars arbeten, visar teknisk skicklighet men saknar djupare innehåll. Födelsekontroll, åtgärd som avser att förhindra havandeskap el. reglera antalet sådana. Jfr Preventiva medel. Födelsemärken kallas vissa medfödda förändringar i själva huden eller i underliggande vävnad. Elakartade F. kan övergå i hudkräfta. Behandling: bestrålning med röntgen eller operation. Födoråd, undantag*. Födoämneskontroll åligger enligt hälsovårdsstadgan hälsovårdsnämnderna, som kan förbjuda saluförande av för hälsan olämpliga födoämnen. Fögderi, se Häradsskrivare. Föhnvindar (fallvindar), varma, torra vindar, som under vissa lufttrycksförhållanden blåser ned från en bergskedja el. ett högland. När t.ex. ett lågt lufttryck på nordsidan av Alperna suger luft över dessa från söder, varvid vattenångan fälls ut på sydsidan, blir den från alpkammarna nedstörtande torra luften under sin rörelse nedåt till följd av sammantryckningen uppvärmd med ungefär en grad pr 100 m och blir därför i alpdalarna både varm och torr. Den kan vara ända till 10° varmare än på sydsidan, beroende på att avkylningen under uppstigandet till följd av vattenångans utfällande är blott hälften så stor som uppvärmningen under nedstigandet på nordsidan. 14*