Föl Följe och farnöte, se Flock och farnöte. Följetong, en roman el. annat skönlitterärt verk, som fördelat på flera nummer införs i tidning el. tidskrift, vanligen med ett streck skilt från det övriga innehållet. Från början var F. ett mindre blad, som medföljde en större tidning och innehöll litteratur- el. teaterkritiska uppsatser, kåserier etc. Fölsjuka el. föllamhet, en smittosam sjukdom, som angriper föl och kalvar under de tre första levnadsveckorna. F. karakteriseras av flytning ur den öppenstående naveln, feber, avmagring och kraftförfall. Djuren dör vanligen inom två till tre veckor. Effektiv behandling finns ej. Man kan endast vidta smittförhindrande åtgärder. Fönster utfördes i konstnärlig form först hos perserna och ingick sedan som ett betydande element i den romerska arkitekturen, ur vilken renässansens rika fönsterarkitektur utbildades. Det var emellertid först i de medeltida kyrkorna, som man började tillsluta F. med glas. Den romanska kyrko-fönstertypen var rundbågig, ofta med gruppvis sammanställda F., åtskilda med små kolonner, s.k. kopplade F. Gotiken skapade de väldiga spetsbågs-fönstren, ofta med målade glasrutor. Rosettfönstren var runda och indelade i mindre partier, omgivna av bågar, rundlar o.d. Förargelseväckande beteende. Den som å allmän plats genom oljud el. på annat sätt åstadkommer förargelse döms för förargelseväckande beteende till böter, högst 500 kr. Förband, se Sår. Förbjudna led, se Äktenskapshinder. Förbjudna tider, se Jaktstadgan. Förblommerad, förtäckt. Förblödning, se Blodstillning och Blödning. Förbränning. Med F. i begränsad mening avses ett ämnes förening med syre, dess oxidation, under så stor värmeutveckling, att ljusfenomen uppstår. Innan det var klarlagt, att F. var en oxidationspro-cess, ansåg man elden bero på ett ämne, flogiston, &om avskildes från det ämne, som brann. Gasformiga ämnen brinner med låga, fasta ämnen utan låga. I vidsträcktare mening räknas till F. även andra företeelser än den ovan nämnda t.ex. den oxidationsprocess, som ständigt försiggår i de levande organismerna, eller den företeelsen, att en brinnande vätgaslåga fortsätter att brinna i klorgas, varvid klorväte uppstår. Förbränningsmotor, en värmemotor, där kolvens rörelse i cylindern åstadkommes genom förbränning av en flyktig vätska el. gas inuti cylindern. — I den ena huvudtypen av F. (explosionsmotorer) sker förbränningen, sedan förbränningsluften och bränslet i cylindern underkastats en måttlig kompression (några atmosfärer), explosionsartat vid konstant volym och åtföljs av en kraftig tryckstegring. I den andra huvudtypen drivs kompressionen före antänd-ningen längre (upp till 30 atmosfärer), förbränningen sker däremot så småningom och åtföljs ej av någon större tryckstegring under kolvslaget. Till den första huvudtypen av motorer hör de vanliga gasmotorerna, förgasarmotorerna (bensin- och spritmotorer) samt fotogen- el. råoljemotorerna. Till den andra huvudtypen hör bl.a. dieselmotorerna. — Man skiljer på fyrtaktsmotorer (en arbetsimpuls på fyra enkla kolvslag) och tvåtaktsmotorer (en arbetsimpuls på två enkla kolvslag). Automobilmotorer, flygmotorer och mindre båtmotorer är oftast fyrtaktsmotorer, likaså flertalet dieselmotorer. Andra större fartygsmotorer samt fotogenmotorer är oftast tvåtaktsmotorer. En vanlig fyrtaktsmotors (jfr Dieselmotor) arbetssätt kan i korthet beskrivas på följande sätt. Under första enkla kolvslaget insugs luft och den brännbara gasen. Gasblandningen komprimeras under andra enkla kolvslaget. När kompressionen slutförts, antänds gasblandningen och 426 explosionen äger rum. Under tredje enkla kolvslaget (arbetsslaget) expanderar gaserna. Under fjärde enkla kolvslaget utdrivs förbränningsgaserna. Den ojämnhet i gången, som blir en följd av detta arbetssätt, utjämnas på olika sätt; bl.a. åstadkoms utjämning genom användning av flera cylindrar. Fyr-taktsmotorn är dyrare i anskaffning än en tvåtakts-motor av motsvarande effekt; däremot drar den mindre bränsle. För tändningen av en F. finns olika anordningar, vanligast är elektrisk tändning. Även för motorernas kylning måste särskilda åtgärder vidtas. Luftkylning används vid små motorer, vanligast är vattenkyl-ning, även oljekylning används i vissa fall. Förgasare el. karburator är en anordning å en F., i vilken bränslet förgasas el. förstoftas och blandas med förbränningsluften. En vanlig typ av en förgasare består av en bränslebehållare, dit bränslet antingen av sig självt rinner in från en högre liggande bränsletank el. eljest pumpas in, samt spridaren, som befinner sig i blandningskammaren, där bränslet, som genom munstycket sprutas in i en fin stråle, blandas med förbränningsluften. Jfr Dieselmotorer. Förbränningsvärme, den värmemängd, som utvecklas vid förbränning av 1 kg av ett bränslematerial. Förbundskansler, ty Bundeskanzler, titel för regeringschefen i den 1949 bildade Västtyska förbundsrepubliken; titel på den österrikiske rikskanslern före Anschluss och efter 2:a världskrigets slut 1945. Förbundspresident, titel för presidenten i Västtyskland sedan 1949. Förbundsstat, se Federalism. Fördevind, vind akter ifrån. Föredragande, person, som inför beslutande myndighet, särskilt i ämbetsverk, föredrar ett mål el. ärende. Inför konungen är resp, statsråd F. Föreläsningsverksamhet. Populärvetenskaplig F., se Folkbildningsarbete. Förenade Superfosfatfabriker, AB, i Hälsingborg grundades 1882 och äger flera fabriker i Landskrona, Limhamn, Göteborg och Malmö m.fl. städer. Aktiekapital 24 448 000 kr 1956. Förening, se Ekonomisk F. För den andra huvudgruppen, de så kallade ideella föreningarna, föreligger ännu icke särskild lagstiftning. Föreningen för arbetarskydd stiftades i Stockholm 1905 och har till uppgift att arbeta för förebyggande av olycksfall, framför allt genom upplysningsverksamhet om skyddsåtgärder och om ”safety-first-principen”. F. har bl.a. statsanslag och ett mindre anslag från Stockholms stad. Föreningen för grafisk konst bildades i Stockholm 1887. Den utger årliga grafiska blad samt anordnar utställningar. Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, se Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige stiftades i Stockholm 1892; benämndes till 1938 Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige. F. är sedan 1918 ansluten till Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund; i dagligt tal kallat Skidfrämjandet. F. utger årsboken På Skidor samt en månatligt utkommande medlemstidning, I Alla Väder. Föreningen för svensk hemslöjd, bildad i Stockholm 1899, avser att befrämja den svenska hemslöjden dels genom att sköta försäljning av hemslöjds-alster dels genom att utveckla hemslöjden i konstnärligt avseende. Åtnjuter statsanslag och anslag från länens hushållningssällskap. F. har en egen utställnings- och försäljningslokal i Stockholm med filialer i landsorten. Föreningen för välgörenhetens ordnande (förk. FVO) stiftades 1889 i Stockholm. F:s uppgift är att