Gen Gentia'na, växtsläkte, underfam. Gentianaceae. Arterna är örter med glatta, hela blad och blå el. vita, sällan röda blommor. Flera arter odlas som prydnadsväxter. Roten av en del arter används i medicinen vid magåkommor. Gentil [sjangti'l], artig, frikostig, sprättaktig. Gentile [djänti'le], G., 1875—1944, italiensk politiker och filosof. Professor i Rom. G. var fascismens filosof och företrädde en slags handlingskult. Han blev mördad. Gentleman [djentl'mön], från engelskan hämtad benämning på en herre, vars uppträdande så nära som möjligt motsvarar ideala fordringar. Begreppet G. varierar därför i stor utsträckning; oftast torde man dock med G. mena en herre med taktfullt uppträdande, utpräglad hederskänsla och vårdat yttre. Gentlemen’s agreement [djentPmöns ögri'mönt], en överenskommelse mellan herrar; används inom affärslivet om överenskommelse, som ej fått utförlig skriftlig form och för vilkens fullgörande man litar på parternas hederskänsla och goda vilja. Uttrycket har även använts i politiken. Gentry [djen'tri], eng., engelsk samhällsklass, kommande närmast efter högadeln (nobility). Gen'tsystem [ge-], ett arbetslöshetsförsäkrings-system, där det allmänna lämnar bidrag till av fackföreningarna upprättade frivilliga arbetslöshetsför-säkringskassor. Ge'nua (it. Genova), stor handels- och sjöfarts-stad vid kusten av Ligurien, nv. Italien. 683 000 inv. 1951. G. är Italiens förnämsta hamnstad och en betydande fabriksstad. Starkt befäst. G. blev svårt skadat under 2:a världskriget. Ge'nuakonferensen hölls år 1922 mellan europeiska makter. Vid G. diskuterades Rysslands ställning samt återuppbyggnadsproblemet, ehuru med magert resultat. Sveriges representanter var Hj. Branting och E. Trygger. Genufn, äkta, verklig, oförfalskad. Ge'nus, släkte, kön. Ge'nus prox'imum. Inom logiken den klass av begrepp, till vilken ett visst begrepp hör, t.ex. lokomotiv—fortskaffningsmedel. Ge'o-, i sammansättningar hänförande sig till jorden. Geocenfrisk [je-], jorden betraktad som medelpunkt i universum. En del äldre världsåskådningar var geocentriska. . Geodesi', den vetenskap som har att genom mätningar bestämma jordens storlek och form. Geoffroy Saint-Hilaire [sjåffroa' säntilä'r], E., 1772—1844, fransk zoolog, professor i Paris. G. utförde värdefulla arbeten inom den jämförande anatomin. Jfr Cuvier. Geografi, vetenskapen om jordytans utseende. Man skiljer på fysisk G., som särskilt beskriver naturbeskaffenheten och som gränsar till geologin, politisk G., som mera handlar om staternas och ländernas förhållanden och som gränsar till statsvetenskapen och befolkningsstatistiken, samt ekonomisk G., vilken avhandlar handel, näringar etc. och gränsar till nationalekonomin. Till sin avgräns-ning är G. ganska obestämd. Geografisk bredd, se Latitud. Geografisk längd, se Longitud. Geografisk projektion, se Kartprojektion. Geoi'd, den nivåyta, som bildas av havsytan och dess tänkta fortsättning genom kontinenterna; den har i det närmaste formen av en rotationsellipsoid. Ge'okronologi', geologisk tidräkning. I allmänhet saknas möjligheter att ange bestämda tidsmått för geologiska tidsskeden. På senaste tid har man emellertid på grund av elementet radiums egenskap att med en bestämd hastighet sönderdelas försökt använda vissa radiumhaltiga mineral, vilkas geologiska relativa ålder man känner, för att bestämma 446 den absoluta åldern av de bergarter, i vilka de förekommer. Ett annat medel för geologisk tideräkning har man funnit i vårt lands årsvarviga ishavslera, som gjort det möjligt att fastställa den tid landisens avsmältning från vårt land erfordrat under sista istiden. Geologi' (grek, ”ge” = jord och ”logos” = lära), vetenskapen om jorden, dess uppkomst och förändringar genom tiderna. Grenar av geologin är: petrografi, som handlar om bergarterna; t e k-tonisk geologi, som handlar om jordskorpans byggnad; geomorfologi, som handlar om jordens ytformer och deras uppkomst; stratigrafi, som handlar om de sedimentära bergarternas lager-följd; historisk geologi, som till föremål har jordens historia, naturförhållandenas, djur- och växtvärldens omgestaltningar genom tiderna. Som dynamisk geologi betecknas G. i den mån den inriktar sig på studiet av de krafter, vilka är och varit verksamma i jordens tillkomst och förändringar. Montangeologi sysselsätter sig med malmernas förekomstsätt och bildning; agro-geologi är geologi i dess tillämpning på jordbruket. Som kvartärgeologi brukar särskiljas den G., som till föremål har kvartärtiden och vad till den hör (de lösa jordlagren m.m.). P a-leontologin, vetenskapen om de utdöda djuren och växterna, och mineralogin är viktiga hjälpvetenskaper till geologin. Geologiska byrån, se Sveriges geologiska undersökning. Geologiska perioder. Man urskiljer i jordens historia fyra olika tidsåldrar el. eror, vilka i sin tur uppdelas i geologiska perioder enligt nedanstående schema: Kaenozoiska eran el. jordens nyare tid. Kvartärperioden. Tertiärperioden. Mesozoiska eran el. jordens medeltid. Kritperioden. Juraperioden. Triasperioden. Paleozoiska eran el. jordens forntid. Perm- (el. Dyas-) perioden. Karbonperioden. Devonperioden. Silurperioden. Kambriska perioden. Prekambriska eror. | Algonkiska och 1 Arkeiska perioder. De under respektive perioder bildade lagrade bergarterna betecknas såsom geol. formationer (även system), t.ex. silurformationen,. kritformationen. — Som grund för denna indelning har man tagit växt- och djurvärldens utveckling från den tid de första tydligt bevarade försteningarna börjar uppträda, nämligen i kambriska formationen. Man kan emellertid på många grunder anta att organiskt liv redan långt dessförinnan funnits till, ehuru på grund av organismernas saknad av hårddelar, såsom skal och dylikt, de ej blivit bevarade som försteningar. Särskilt måste detta ha varit fallet under de skeden, som man under beteckningen algonkiska skjutit mellan de arkeiska och de paleozoiska tidsåldrarna. Kambriska och siluriska perioderna respektive formationerna sammanslås på grund av deras nära samband med varandra i vårt land vanligen till kambrisk-siluriska perioden respektive formationen el. rätt och slätt silur. — De geologiska perioder, under vilka organiskt liv veterligen existerat, omfattar säkerligen flera hundra miljoner år; de där-bortom liggande prekambriska tidsrymderna troli-