447 Andra bergarter yngre än urberg. Urberg. Kambrosiluriska skiffrar och kalksten. gen vida mera. Den yngsta perioden, kvartärperio-den, är ojämförligt mycket kortare än de föregående, antagligen ej mera än några hundra tusen år. Den brukar också av en del betraktas som en yngsta avdelning av tertiärperioden. — Rörande växt- och djurlivets utveckling se de olika perioderna. Geometri', den matematiska vetenskapen om rummet. Ur erfarenheten hämtar vi föreställningar om punkter, linjer, ytor etc. Genom att tankemässigt laborera med dessa begrepp utifrån de enklaste föreställningar vi härvidlag har, s.k. axiom, uppbyggs ett logiskt sammanhängande system av satser. Den G., som närmast ansluter sig till våra föreställningar, är den s.k. Euklidiska G., som utgår från att kortaste avståndet mellan två punkter är en rät linje. Med användandet av krökta linjer har man kunnat uppbygga andra system, som hittills endast har haft teoretiskt intresse, men som för relativi-tetsteorin och för föreställningen om rummets ”krökning” är av betydelse. Geome'triska tiden el. geometriska stilens tid kallas den äldre järnåldern i Grekland (800—600 f.Kr.) på grund av de geometriska linjemönster, med vilka föremål från denna tid är prydda. Geome'trisk ort, sammanfattningen av alla de punkter, som uppfyller ett givet villkor. Alla punkter på en cirkel ligger lika långt från cirkelns medelpunkt. Inga andra punkter i planet ligger vidare på detta avstånd från medelpunkten. En cirkel sägs därför vara geometriska orten för alla punkter i planet, som ligger på ett givet avstånd från en given punkt. Geome'trisk serie är en följd av tal, där kvoten Geo mellan en term och den närmast föregående alltid är densamma. Talen 2, 4, 8, 16 bildar en geometrisk serie av fyra termer med begynnelsetermen 2 och kvoten 2. Geometrisk stil, en ornamentstil, som förhärskade i Grekland från 800—600 f.Kr., då den avlöstes av den s.k. orientaliserande stilen. I G. ingår schackrutor, sicksacklinjer samt t.o.m. hakkors. Ge'omorfologi', se Geologi. GeopolitFk, en utgrening av geografin och statskunskapen, som till föremål har sambandet mellan geografiska faktorer och politiska strävanden. Termen G. har skapats av R. Kjellén. Georg, konungar av Grekland. — 1. G. I, 1845—1913, dansk prins, valdes 1863 till Greklands konung. 1897 sände G. grekiska trupper till Kreta som hjälp mot turkarna. Kriget gick emellertid olyckligt, och planen på Kretas införlivande med Grekland kunde ej förverkligas förrän efter kriget med Turkiet 1912—13. Kort efter freden mördades G. — 2. G. II, 1890—1947, den förres sonson, konung 1922—24, behärskades av revolutionsrege-ringen med överste Gonata i spetsen, som uppsatt honom på tronen, men tvingades av det republikanska partiet att lämna Grekland i dec. 1923. G. återkallades efter en folkomröstning 1935. Vid den tyskitalienska invasionen under 2:a världskriget flydde G. till Kreta 1941 och sedan till Kairo. Han återvände 1946 efter en folkomröstning som gav ro jalisterna majoritet. G. efterträddes av sin broder Paul I. Georg, konungar av Storbritannien och Irland. •— 1. G. I, 1660—1727, tillträdde regeringen 1714, men ingrep ej i styrelsen, som fördes av whigpartiet i parlamentarisk riktning. Ledande minister var från 1721 Walpole. — 2. G. II, 1683—1760, den förres son och efterträdare, 1727, lät under hela sin styrelse liksom fadern whigpartiet behålla ledningen, företrätt av män som Pelham, Pitt d. ä. m.fl. — 3. G. III, 1738—1820, den förres sonson och efterträdare, 1760, sökte till en början ingripa i styrelsen med hjälp av torypartiet, men lämnade från 1783 ledningen åt Pitt d. y. — 4. G. IV, 1762—1830, son till den förre, blev på grund av faderns sinnessjukdom regent 1811, konung 1820. G. förlorade tidigt folkets aktning genom sitt oregelbundna och slösaktiga levnadssätt. Styrelsen fördes av torypartiet, med Canning, Peel m.fl. i spetsen. — 5. G. V, 1865—1936, konung 1910, inverkade personligen föga på styrelsen. 1917 lät G. ändra konungahusets namn från Sachsen-Koburg-Gotha till Windsor. — 6. G. VI, 1895—1952, efterträdde 1936 sin broder Edvard VIII, vilken abdikerade. G. var förut hertig av York och hette då Albert. G. var från 1923 gift med Elizabeth Bowes-Lyon och hade två döttrar, Elizabeth, f. 1926, senare drottning, och Margaret Rose, f. 1930. Georg, tyska furstar, varibland märks: — 1. G. Vilhelm, kurfurste av Brandenburg, 1595—1640, tillträdde regeringen 1619, iakttog under trettioåriga kriget en vacklande hållning, tvangs av Gustav II Adolf att ingå förbund med svenskarna 1631. 1635 slöt han emellertid fred med kejsaren, varefter hans land besattes av svenska trupper. Gustav II Adolf, var gift med G:s syster. — 2. G. Fredrik, furste av Waldeck, 1620—92, var först i brandenburgsk och därefter i svensk tjänst, varunder han utnämndes till kavallerigeneral. 1672—78 var G. holländsk fältmarskalk och var sedan en ivrig motståndare till Ludvig XIV i Frankrike. 1682 genomdrev han ett förbund mellan kejsaren och en del tyska kretsar mot Frankrike. — 3. G. II, 1826—1914, hertig av Sachsen-Meiningen. Känd för sitt konstintresse. Han skapade Meiningarna, en berömd skådespelar trupp. Georg den helige, Sankt Göran el. Sankt Örjan, katolskt helgon, som led martyrdöden under Diocle- NORDENS BERGGRUND