Gev Gevärsgranat, liten granat, som avskjuts från vanligt gevär med tillsatt utskjutningsrör. Geysir, se Gejser. Ghase'1, lyrisk konstform, härstammande från den arabiska dikten och med förkärlek använd av perserna. Ghat, oas i Libyen, 8 000 inv. Gha(u)ts [gå'ts], se Indien. Gha'zi I, 1912—39, konung av Irak, son till Feisal, som han efterträdde 1933. G. efterträddes av sin son Feisal II (f. 1935). Ghetto, se Getto. Ghibellfner, se Guelfer GhibeFti, L., 1378—1455, italiensk bildhuggare från Florens, en av ungrenässansens förnämsta gestalter. Högst nådde han med reliefskulpturer i brons, de berömda bronsportarna till Baptisteriet i Florens, ett par med scener från offrandet av Isak, ett par, paradisportarna, med skapelsen osv. Bland G:s övriga arbeten märks statyerna Johannes döparen, Matteus, Stefanus. Ghirlandafo, egentligen Dominico di Tommaso Bigordi, 1449—94, florentinsk målare, främst bekant för sina freskomålningar (i Sixtinska kapellet, Rom, i kyrkorna Santa Trinita och Santa Maria Novella, Florens) samt altartavlorna Herdarnas tillbedjan, Konungarnas tillbe d-j a n. Giacometfi, Alberto, f. 1901, italiensk skulptör. Hans trådsmala, liksom förtorkade figurer ger i hög grad intryck av förandligad materia. Giauque [giå'k], William Francis, f. 1895, amerikansk kemist, professor vid California University, Berkeley. Erhöll 1949 års nobelpris i kemi för sina kemisk-termodynamiska undersökningar rörande ämnens förhållande vid extremt låg temperatur. Giaur (Giaour), otrogen, ett turkiskt smädeord på icke-muhammedaner, särskilt kristna. Gibb'on, E., 1737—94, engelsk historieskrivare, författare av Romerska rikets nedgång och f a 11, ett av upplysningstidens förnämsta historiska arbeten, där han bl.a. särskilt framhäver kristendomens olyckliga inverkan på den romerska staten. Gibboner (Hylobatidae lar). Gibbohier (Hyloba'tidae), en familj apor hörande till den smalnäsiga gruppen. G. har ovanligt långa armar och saknar svans. De intar en mellanställning mellan de människoliknande aporna och lägre apor. S i a m a n g (Hyloba'tes syndac'tylus) är den största arten. Den har strupsäck och till hälften samman 450 vuxna pek- och långfingrar. Lar (H. lar) är liksom föregående till färgen svart men har en vit hårkrans kring ansiktet. Gibbs, J. V., 1839—1903, amerikansk fysiker, som utförde viktiga arbeten över termodynamikens tillämpning på kemiska processer (Gibbs fasregel). Gibbs, sir Philip Hamilton, f. 1877, engelsk författare, som skrivit läsvärda samtidsskildringar. GibraFtar (arab. ”Djebel-al-Tarik” = Tariks klippa. Tarik var en härförare på 700-t.), klippfäste vid Pyreneiska halvöns sydspets, sedan 1700-talets början tillhörigt Storbritannien. Behärskar inloppet till Medelhavet. G. är beläget på en halvö och skils från fastlandet av en kanal. 5 km2. 24 300 inv. 1953. Vid G. finns också en krigshamn med kolstation. Gibraltarapa el. berberapa, en kraftig långbent apa utan svans som är den enda apa som förekommer i Europa. GibraFtar sund, 14—20 km brett, förbinder Medelhavet med Atlanten, skiljer Spanien från Afrika. Gid el. fr. guide, vägvisare; resehandbok. Gide [sjid'J, André, 1869—1951, fransk författare, som i romaner och essäer företrädde en intellektuellt betonad radikalism men för övrigt intog skilda ståndpunkter under sitt långa liv. G. var en skarpsinnig psykolog och en utomordentlig stilist. Han räknas till Frankrikes främsta författare. G. erhöll 1947 års nobelpris i litteratur. GFdeon, en av Israels hjältar, vars strider med midjaniterna skildrats i domareboken. Gierow, Karl Ragnar, f. 1904, författare, som skrivit lyriska dikter, Vidaskens rötter, och skådespel, Rovdjuret m.fl. Chef för Dramatiska teatern i Stockholm sedan 1951. Giersing [girr'-], Harald, 1881—1927, dansk målare, ledande inom den danska expressionismen. Giertz, Bo Harald, f. 1905, teolog, biskop i Göteborgs stift 1949. G. har utövat ett vidsträckt hög-kyrkligt författarskap. Gieseking, Walter, 1895—1956, tysk kompositör, berömd även som pianist. Gift, ämne, som i liten mängd skadar levande organismer. Gränsen mot oskadliga ämnen är ej skarp, då talrika ämnen, som i liten mängd är oskyldiga, dock i större mängd kan verka skadligt. Försäljningen av G. regleras genom K. M:ts giftstadga, som är av den 26 nov. 1943. Giftermål, se Äktenskap. Giftermålsbalk, den del av allmänna lagen, som behandlar äktenskaps ingående, upplösning och rättsverkningar. Nu gällande G. är av 11 juni 1920. Giftoman var, enligt äldre rätt, en representant för kvinnans släkt, med vilken överenskommelse om äktenskapet träffades. Av G:s befogenhet kvarstår endast, att förmyndare kan förbjuda myndling att ingå äktenskap. Har person under 21 år en gång varit gift, får han utan sådant samtycke ingå nytt äktenskap. Giftorätt. Med G. förstås enl. gamla giftermåls-balken makes äganderätt till hälften av samfällda boet. I äktenskap, som regleras enligt nya gifter-målsbalken, har giftorättsbegreppet ett annat innehåll. Med G. menas här en viss ekonomisk gemenskap mellan makarna. G. innefattar här dels rätten till gemensamt begagnande av den makarnas egendom, vilken ej enligt särskilt stadgande är av enskild natur (ena parten får alltså ej göra vad som helst med den gemensamma egendomen), dels anspråk för make att vid äktenskapsupplösning erhålla hälften av behållningen av giftorättsgodset. Jfr Enskild egendom. Giftorättsgods kallas enligt nya giftermålsbalken makes egendom, såväl lös som fast, vilken icke är av enskild natur. Enskild är egendomen, om makarna genom äktenskapsförord överenskommit härom eller om egendomen erhållits under villkor, att