451 den skall vara enskild eller ock att den trätt i stället för dylik egendom utan att den enligt särskilt stadgande skall vara G. Jfr Enskild egendom. Giftsnokar, en grupp tropiska ormar omfattande omkring 170 arter. Till G. hör skaller ormar och korallormar. Giftstadga, se Gift. Giga, gammal benämning på violin, ursprungligen ett stränginstrument med högvälvd resonanslåda. Gigan'ter, i den grekiska gudasagan vilda jättar, vilka stred med gudarna (gigantomakin, gigantstriden) och utrotades av dem. Sagan om G. är ett ofta använt motiv i antikens konst. Gfgas libro'rum, se Djävulsbibeln. Gigg. Gigg, tvåhjuligt åkdon, skeppsbåt. Jfr Gigue. Gigli [djilPji], Benjamino, f. 1890, italiensk tenor med världsrykte. Gigolo [sjigålå'], betald dansör. Gigue [sjigg], fr.; eng. jig [djigg], sv. gigg; engelsk solodans i raskt tempo; mot slutet av 1600-t. började G. användas som instrumentalstycke i musiksviten. G. dansas ännu som sjömansdans. Gijon [sjisjå'n], spansk stad och badort vid Atlanten. 111 000 inv. 1950. Exporthamn för järn och stenkol. Gikt, ämnesomsättningssjukdom, vid vilken blodets halt av urinsyrade salter är ökad. Till uppkomsten av G. bidrar stillasittande levnadssätt, stark köttdiet samt bruk av spirituösa. Salterna avsätter sig vid lederna och ger här upphov till s.k. giktknölar, vilka medför anfall av smärtor, svullnad och feber. Besvären kommer periodiskt, men G. kan så småningom övergå i en mera kronisk form. Behandlingen går ut på reglering av födan. Mörkt kött, lever o.d. samt alkohol undviks. Tillåten föda är grönsaker, mjölk, fisk m.m. Gilbert [gil'böt], W., 1540—1603, engelsk naturvetenskapsman och läkare. G. är bekant för sitt påvisande av jordmagnetismen. Gilbert [sjilbä'r], J., 1879—1942, tysk operettkompositör, som bl.a. skrev Kyska Susanna och Kvinnan i purpur. Gilbertöarna [gil'böt-], en av korallöar bestående ögrupp vid ekvatorn i sö. Mikronesien, Stilla havet mellan Marshallöarna i n. och Elliceöarna i s., 430 km2. 28 958 inv. 1952. Står sedan 1892 under brittiskt beskydd. Gi'lead, i Gamla testamentet ett bergland ö. om Jordan, bebott av israeliter och berömt för sin balsam och sina läkare. Giles land [djajls iænd], se Vitön. Gil'gamesje'pos, gammal-babylonisk hjältesaga, huvudsakligen känd genom assyriska kopior, utförda för Assurbanipals bibliotek i Ninive (omkring 650 f.Kr.). G. innehåller bl.a. en skildring motsvarande bibelns syndaflodsberättelse, för vilken den troligen tjänat som förebild. Giljotfn (fr. guillotine), en fallbila, som på förslag av den franske läkaren Guillotin (1738—1814) konstruerades under franska revolutionen, emedan Gip man ansåg sig behöva en bekväm avrättningsmetod, lika för alla. Gille, medeltida benämning på sammanslutningar av olika slag. G. hade en stor både religiös, social och ekonomisk betydelse ända fram mot 1600-t. De uppkallades vanligen efter det skyddshelgon de valt och kännetecknades för övrigt av fast organisation och stor inbördes sammanhållning. Olika slag av G. är exempelvis köpmans-, präst- och bygdegillen. — G. används numera stundom som namn på föreningar el. i betydelsen ”gästabud”. Gillesocialism, se Skråsocialism. Gillray [gilFrej], J., 1757—1815, eng. karikatyrtecknare, utförde ofta ganska grovkorniga politiska karikatyrer i etsning el. litografi. Gimle, den med guld taklagda sal, där enligt den nordiska sagan hjältarna får vistas efter Ragnarök. Gimo, uppländskt bruk, sv. om östhammar. Gimån, biflod från vänster till Ljungan. Utgör avlopp för bl.a. Revsundsjön i Jämtland. Gin [djin'], eng., enbärsbrännvin. Ginger-beer [djin'djö bi'ö], ingefärsdricka, en i England vanlig dryck. Gink'go är ett kinesiskt träd utgörande den sista arten av ett trädsläkte, som var mycket utbrett under juratiden. Den har solfjäderlika bladskivor och odlas som prydnadsträd. Den tillhör gymnospermerna. Ginnungagap, enligt den nordiska mytologin det väldiga svalg, som fanns före världens skapelse. Ginst (Genista), till ärtväxter hörande växtsläkte, vars arter är torniga, låga buskar med små, gula blommor i klase. Några arter förekommer på ljunghedar i s. Sverige. Giolitti [djå-],o G., 1842—1928, italiensk statsman, som flera gånger växlade parti och upprepade gånger var konseljpresident (1892—93, 1901—05, 1906—09, 1911—14). Han arbetade för förbättrandet av arbetarklassens ställning och genomförde utsträckt rösträtt. G. motsatte sig Italiens inträde i l:a världskriget. Giorgione [djårdjå'ne], egentligen Giorgio da Castelfranco, 1478—1510, italiensk målare, verksam i Venedig, en ay de förnämsta representanterna för renässansens måleri. G:s målningar har en viss lyrisk ton, mjuka och fylliga i färgen, fria och behagfulla i kompositionen. Bland med säkerhet kända arbeten av G. nämns Giorgiones familj (Venedig), Den sovande Venus (Dresden), Konserten (Louvre). Giornale dTtalia [djårna'le-], italiensk tidning, grundades 1901 och var liberal till 1926, då Gayda* blev redaktör. G. var nedlagd 1944—46. Giotto di Bondo'ne [djått'å-], 1276—1336(7), italiensk målare, arkitekt och bildhuggare, den äldre italienska konstens största namn, prydde Arenakapellet i Padua med målningar, vars motiv är hämtade ur Marias och Kristi liv. Bland F:s övriga arbeten märks freskomålningar i kyrkan Santa Croce i Florens, de senare med motiv ur Maria Magdalenas legend. G. var även skaparen av det berömda klocktornet II C amp ani 1 e i Florens. Giovanni [dsjå-], it., Johannes. Gipa kallas, då man vid segling i medvind skiftar över ett gaffel- el. sprisegel till motsatt sida. Gips, kalciumsulfat, kem. formel CaSCh . 2H2O, förekommer såsom mineral kristalliserat eller i korniga massor (alabaster). Bränd G. är kristalliserad G., som upphettats till ungefär 120° och därvid förlorat en del av sitt kristallvatten. Dess användning till avgjutningar, till vissa arkitektoniska ändamål m.m. grundar sig därpå, att bränd G., som med vatten blandas till en gröt, besitter förmågan att på nytt uppta kristallvatten, varvid den hårdnar. Om den ursprungliga upphettningen drivs för långt blir G. dödbränd och otjänlig för nyss nämnda ändamål.