Gir Gir. Ett fartyg, åkdon o.d. sägs företaga en G., då det avsiktligt eller oavsiktligt avviker ur kursen. Giraff. Giraff (Giraff'a camelopard'alis) är brunfläckig med ljus bottenfärg. Den har ofantligt lång hals och utdraget huvud med korta horn. G. når en höjd av 6 m och är det högsta däggdjur, som finns. Den lever av löv och kvistar från akacieskogarna i Afrikas bergstrakter, men anträffas även i stäppområden. Giraffdjur omfattar giraffsläktet och okapin. Girardon [sjirardåg'], F., 1628—1715, fransk bildhuggare, utförde bl.a. flera pompöst dekorativa fontängrupper för parken i Versailles, såsom ”Proserpinas bortrövande” vid Le Grand Trianon. Giraud [sjirå'], Henri, 1879—1949, fransk general, som under 2:a världskriget 1940 tillfångatogs av tyskarna och internerades i Tyskland. Han lyckades emellertid rymma och blev sedan överbefälhavare för de franska styrkorna under Darlan i Alger 1942. Vid Darlans död blev han överkommissarie 1942 och 1943—44 överbefälhavare i Nordafrika. Efter tvister med de Gaulle lämnade han denna post. Giraudoux [sjirådo'], Jean, 1882—1944, fransk diplomat och författare, vilken framför allt skrev romaner och teaterstycken, bl.a. Trojanska kriget blev inte av. Girgenti, numera Agrigento, stad på Siciliens s. kust. 33 000 inv. Storslagna grekiska tempellämningar. Export av svavel. Girland, ranka av sammanflätade blommor el. lövverk; prydnadsmotiv, föreställande en dylik ranka. Gi'ro, överlåtelse av växel; penningöverflyttning från en persons konto till en annans. Se även Postgiro. Gironde [sjiråg'd], departement i Frankrike vid 452 nedre loppet av Garonne, från dess förening med Dordogne. 898 000 inv. 1953. Girondis'terna el. gironden [sjiråq'den], ryktbart politiskt parti under Franska revolutionen*. Giroräkning, se Bankväsen. Gise, se Gize. Gislaved, köping vid Nissan, v. Småland. 6 446 inv. 1955. Gummifabriker. Giss, mus., den medelst ett kors en halv ton höjda tonen g; förväxlas enharmoniskt med ass. Gissel, se Flimmerhår. Gisseldjur, se Flagellater. Gissing, G., 1857—1903, engelsk författare, tillhörande den naturalistiska riktningen, skrev starkt pessimistiska skildringar mestadels från de lägre samhällsklassernas liv. Gisslan, person, lämnad som säkerhet till en av två stridande parter. G. förekom i synnerhet under antiken och bland de äldsta germanska folken. Gisslare el. flagellanter kallades under medeltiden uppträdande skaror av självplågare, vilka genom att slå och illa behandla sin kropp ville befria sin själ från synd. Sådana rörelser uppstod upprepade gånger under medeltiden och spred sig ut över länderna. Giss moil, mus., molltonart med fem korsför-tecken för f, c, g, d och a, med giss till grundton och h dur till parallelltonart; förväxlas enharmoniskt med ass moll. Gita'na [sji-], maskulinum gitano, sp., zigenerska; zigenardans. Gitarr', lutinstrument med flat resonanslåda, insvängd i sidorna. Vid spelningen frambringas ljudet medelst knäppningar med fingrarna. G. härstammar från morerna, som införde den till Spanien. Gitter, ett stort antal, på lika avstånd från varandra belägna parallella springor (flera hundra på 1 mm). G. används för bestämmande av ljusets våglängd. Se Spektrum. Gi'ze, El Giza, provins i Nedre Egypten på båda sidor om Nilen. 1 028 km2. 818 168 inv. 1947. Huvudort Gize, 68 520 inv. 1948 på Nilens v. strand, mittemot Kairo. I närheten av staden G. ligger de ryktbaraste av Egyptens pyramider, den bekanta sfinxen samt ruinerna efter Egyptens gamla huvudstad, Memfis. Gjall. I den nordiska gudasagan en flod, som avgränsade de dödas rike och över vilken man passerade på gjallarbron. Gjall'arhorn, enligt den nordiska gudasagan en Heimdal tillhörig lur, i vilken denne skall blåsa vid Ragnarök. Enligt Snorres Edda är G. ett dryckeshorn, ur vilket Mimer dricker ur visdomsbrunnen vid Yggdrasils rot. Gjedserodde, den danska ön Falsters s. spets. Fortsätts åt sö. under havsytan av det 1 mil långa Gjedserrevet. GjelFerup, K., 1857—1919, dansk författare, följde till en början Brändes, men skrev sedan dramer i en mera klassisk-heroisk stil. Betydligt mera uppskattade än dessa blev emellertid G:s romaner (Minna, Möllen). I G:s senare verk framträder hans förkärlek för indisk kultur och religion (Pilgrimen K a m a n i t a). G. fick jämte H. Pontoppidan 1917 nobelpriset i litteratur. Gjukungar, konung Gjukes och Grimhilds barn Gunnar, Hogne, Guttorm och Gudrun, vilka omtalas i Eddan och Volsungasagan. Gjukes historiska motsvarighet är den burgundiske härskaren Gibika från 400-t. G. är liktydigt med Niflungar, vilka förekommer i Nibelungenlied. Motsvarande namn där är Gunther, Gernot, Giselher och Krimhilt. Gjutjärn. Som G. används huvudsakligen grått tackjärn, dvs tackjärn, där större delen av kolet är mekaniskt bundet. Det gråa tackjärnet är nämligen