Gla Glansstarar, metallglänsande afrikanska starar, av vilka flera arter följer boskapshjordarna. Glansull, se Kapok. GlaTneralperna, beteckning för en del av Schweizalperna n. om S:t Gotthard och omkr. Vierwaldstättersjön. Gla'rus, kanton i ö. Schweiz, 684 km2. 37 663 inv. 1950. Huvudstad Glarus, 6 000 inv. — Boskapsskötsel och textilindustri. Glas. — 1. På fartyg räknas tiden i G. Varje G. motsvarar en halvtimme. Ätta G. slås klockan 12, 4 och 8. — 2. G. är en blandning av olika silikat, som stelnat till en amorf, genomskinlig massa. Det vanliga G. (franskt G.) består av natrium- och kal-ciumsilikat; av kalium- och kalciumsilikat består böhmiskt G. och jena-G. Utbyts kalcium mot bly erhålls ett tyngre, starkt ljusbrytande glas, (kristallglas). Genom olika tillsatser kan G. färgas. Så ger järnoxid brun färg, kromoxid grön, koboltoxid blå osv. Genom tillsats av benaska, tennoxid och en del andra ämnen till glasmassan blir glaset vitt och ogenomskinligt. Kvarts-G., som består av smält kvarts, utvidgar sig mycket obetydligt vid uppvärmning och är därför föga känsligt för temperaturförändringar. Även mot kemiska påverkningar är kvarts-G. motståndskraftigt. Genomsläpper därjämte ultravioletta strålar. Flint-G., som innehåller bly, har större brytningsförmåga än kronglas, som innehåller kalcium. Av dessa egenskaper betjänar man sig inom optiken. Se även Glastillverkning. Glasberg, i medeltida germanska sagor och folkvisor ett obestigligt berg av glas på vilket en prinsessa sitter. Hon vinns av den, som kan rida uppför berget. Glasbjörk, se Björksläktet. Glaselektricitet, se Elektricitet. Glase'ra, överdra med glasyr*. Glasfluss, lättsmält glasmassa. Glasgow [gla'sgå], skotsk stad i grevskapet G. vid Clyde. 1,1 milj. inv. 1954. Skottlands främsta handels- och industristad. Stora bomullsväverier. Järnindustri. Skeppsvarv. Universitet. Katedral i gotisk stil. Glaskroppen, se Öga. Glass, fr. glace, efterrätt av frusen grädde och ägg, ofta med tillsats av vanilj, fruktsaft m.m. Glasblåsning. Glastillverkning. De huvudsakliga utgångsmaterialen vid G. är kvarts, soda, pottaska eller glau-bersalt, marmor eller krita samt mönja. Sammansättningen av råmaterialet (glassatsen) växlar efter den glassort, som skall framställas, och kan innehålla åtskilliga beståndsdelar utöver de här nämnda för färgning m.m., liksom även en eller annan av de här nämnda ingredienserna kan saknas. Jfr Glas. 454 Det finmalda råmaterialet smälts vid hög temperatur, 1200—1300°, i deglar av eldfast lera, som insätts på härden i en flamugn, eller ock direkt i en sådan ugn av särskild konstruktion. Den vidare bearbetningen sker genom gjutning, blåsning eller pressning. Genom gjutning framställs spegelglas och en del annat s.k. tavel- eller taffelglas (glasföremål i skivform). Blåsning kommer till användning vid framställning av hålglas (ihåliga glasföremål såsom dricksglas, flaskor etc.). Därvid används en s.k. glasblåsarpipa, dvs ett i båda ändarna vidgat järnrör. Glasmassan måste vid blåsningen ha svalnat, så att den från tunnflytande övergått till att vara seg. Vid framställning av fönsterglas blåses först en cylinder, som därefter uppklipps och utbreds. Numera framställs fönsterglas dock vanligen maskinellt. Enklare hushållsföremål framställs genom pressning av glasmassan i en form. De färdiga glasföremålens dekorering sker genom slipning, etsning, mattering och glasmålning. Glasull, fina böjliga trådar av glas. Glasunov, se Glazunov. Glasvingefjärilar (Aegeri'idae), en grupp fjärilar, som till utseendet påminner om vissa steklar (ge-tingar). De har genomskinliga vingar, endast i kanten klädda med fjäll, samt lång mörk bakkropp med ljusare tvärband. Glasy'r,oett överdrag på porslinsvaror och lergods, bestående av lättsmält glasmassa. Glasål, ålunge. Glasögon. För upphjälpande av synnedsättning beroende på felaktig brytning i ögat används vid närsynthet inbuktande, konkava spridningslinser, vid översynthet och långsynthet (åldersynthet) utbuktande, konvexa samlingslinser. Andra fel avhjälps med cylinderglas (astigmatism) el. prisma-tiska glas (skelning). Glasens styrka mäts i dioptrier. För att kunna ge riktigt avpassade G. måste man fastställa brytningsfelets storlek i ögat. En person, som från födelsen haft normal syn och som ej nått den ålder (omkring 45 år), då långsynthet börjar inträda, och som plötsligt börjar se dåligt, lider i allmänhet av ögonsjukdom, som ej kan avhjälpas med G. Ett försök att avhjälpa brister med G. utvalda av instrumentmakare e.d. kan medföra ödesdiger tidsspillan. Synnedsättningen fordrar i sådana fall helt annan behandling, ju förr dess bättre. Glasögonormar, den ena slukande en ödla. Glasögonormsläktet (Na'ja), ett släkte giftsnokar, vilka, då de skall gå till anfall, upplyfter kroppens främre del och utspänner övre delen av halsen (hatten) med revbenen. På denna finns en glasögon