Glu vikt vid den dramatiska handlingen och körsce-nerna, mindre vid solopartierna. Till dessa reformoperor hör Orfeus, A1 c e s t e m.fl. GlunTarna, se Wennerberg*. GIuTen, den massa, som återstår av° vetemjöl, sedan det urtvättats med vatten. G. består av äggviteämnen. Bröd bakat av G., s.k. glutenbröd, används för sockersjuka. G. spelar stor roll för mjölets bak-ningsduglighet. Glyceri'der, föreningar mellan syror och glycerin; viktigast är fetterna. Glycerfn, trevärd alkohol, kemisk formel C3H5(OH)3. G. är en tjockflytande, tung, färg-och luktlös vätska med söt smak. Den är lättlöslig i vatten och kokar vid 290°. Fetterna och de feta oljorna utgörs av glycerins estrar med vissa organiska syror (främst stearin-, palmitin- och olje-syra). G. framställs ur dessa estrar genom upphettning med baser och vatten el. genom behandling med koncentrerad svavelsyra och efterföljande kokning med kalk. G. används för framställning av nitroglycerin, som tillsats till vissa stämpelfärger, inom läkekonsten m.m. GIyci'ne, se Sojaböna. Glück'stadt, Emil, 1875—1923, dansk finansman, chef för Landmansbanken, som under hans ledning råkade ut för en omfattande krasch 1922, som utgjorde Danmarks motsvarighet till Kreugerkraschen. G. dog i fängelse. Glykoge'n [~je'n], leversocker, kolhydrat, som upplagras i levern och vid behov ombildas till druvsocker och tillförs vävnaderna samt där förbränns. G. utgör en viktig kraft- och värmekälla för kroppen. GIyko'Ier, tvåvärda alkoholer. Etylenglykol har formeln C2H4(OH)2. GIyko's, se Druvsocker. GIykosi'der, i naturen förekommande ämnen, som sönderfaller i sockerarter och andra ämnen, om de kokas med utspädda syror el. påverkas av enzym. De viktigaste G. är amygdalin, som förekommer i bittermandlar och vid spjälkning ger upphov till cyanväte, koniferin, som används för framställning av vanilj, indikan, som sönderfaller i en sockerart och indigoblått, samt myronsyra, som vid spjälkning under påverkan av enzymet myrosin bl.a. ger senapsolja. Glykosuri', socker i urinen. Glyn [glinn], Elinor, 1865—1943, engelsk författarinna, vars av sentimentalitet och erotik fyllda romaner vann en vidsträckt, särskilt kvinnlig läsekrets. Glyptote'k, namn på en del skulpturmuseer (t.ex. G. i München och Ny Carlsberg G. i Köpenhamn). Glödkatod, en elektrod i elektronrör, som bringas att glöda och då avger elektroner. G. består av vol-fram el. oxider av alkaliska jordmetaller, samt uppvärms med elektrisk ström. Glödlampa, se Elektrisk belysning. Glödljus, det ljus, som erhålls, då en kropp bringas att glöda med tillhälp av en icke lysande låga. Jfr Gasglödljuset. Glödning, en ljusutstrålning, som vanligen utgår från kroppar, då de upphettas till en temperatur av 500° el. mera. Ljuset är vid lägre temperatur mera rött och vid högre mera vitt. Glödritning, inbrännande av mönster i trä, vilket utförs med en platinaspets, som hålls glödande av bensinångor. Dessa pumpas genom spetsen och förbränns i denna. Glödstrumpa, se Gasglödljuset. G. m. b. H., begynnelsebokstäverna i de tyska orden Gesellschaft mit beschränkter Haftung (bolag med begränsad ansvarighet), en tysk bolagstyp, som torde kunna karakteriseras som en mellanform mellan aktiebolag och handelsbolag. 456 G moll, mus., molltonart med g till grundton, b dur till parallelltonart och förtecknad med två j? för h och e. GMT, förkortning för Greenwich* Mean Time [grin’idsj mi'n taj'm]. Gnagare (RodenTia el. Gli'res), en ordning däggdjur, vilka har mejselformiga framtänder, som tillväxer hela livet och vanligen endast har framsidan klädd av emalj. Tänderna nöts därför starkast på baksidan och hålls därigenom skarpa. Hörntänder saknas, varigenom det uppstår en lucka mellan fram- och kindtänder. G. lever av växtdelar el. är allätande och är i allmänhet små djur med talrika ungar. Till G. hör många artrika släkten såsom har-, rått- och ekorrdjur, marsvin, bäver, piggsvin, springråttor, sorksläktet m.fl. Gnarp, stationssamhälle i nö. Hälsingland. Gneisenau [gna'jsenao], A., 1760—1831, preussisk fältmarskalk, Blüchers generalstabschef. Gnejser, skiffriga och ofta lagerarbetade, kristal-liniskt korniga silikatbergarter, bestående av kvarts och fältspater jämte glimmer, varjämte flera andra mineral kan ingå i G., såsom hornblände, grafit, granat, magnetit (efter vilka bergarterna då benämns, t.ex. granatgnejs, järngnejs). Gnejserna är uppkomna antingen ur graniter (granitgnejs) el. ur sedimentära bergarter genom metamorfiska processer; de hör till de allmännaste bergarterna i vårt svenska urberg (t.ex. järngnejs, som är vitt utbredd i v. Sverige, granitgnejs i Södermanland och vissa delar av Norrland). Gnejsgranit, beteckning för granit som är något strimmig. Gnesta, köping i ö. Södermanland. 3 220 inv. 1955. Kreaturshandel. Gnisfinduktor, se Induktorium. Gnistsläckare, en anordning av växlande konstruktion, vars uppgift är att hindra utslungandet av glödande bränslepartiklar ur skorstenar (särskilt lokomotiv o.d.). Gnomemotor, fransk fyrtaktsmotor, som används i flygmaskiner på grund av att den har liten vikt. Gno'mer var enligt den medeltida magin och alkemin ett slags andar, som försinnligade jordens element, jordandar. Jfr även Greklands sju vise. Gnosticism, en religiös åskådning, som uppstod i Österlandet redan f.Kr. och som hade sitt största inflytande under första och andra århundradet e.Kr. G. utgjorde en egendomlig blandning av österländska element, bland vilka judendom och senare kristendom var de starkast framträdande, samt grekiska filosofiska åskådningar. G. byggde på en motsättning mellan kropp och själ, mellan ande och materia. Från Gud utgår personliga väsen, eoner, vilka hålls fångna av materien, av kroppen. Kristus var fri från allt ont, var följaktligen helt ande och besatt endast en skenkropp. Inom G. kan man för övrigt särskilja olika riktningar med olika dunkelt formulerade och besynnerliga trossatser. En del gnostiker uppgav sig vara i besittning av från Kristus erhållna hemlighetsfulla upplysningar, besitta vishetsskrifter, endast tillgängliga för invigda. Den vanliga kristendomen var en folkreligion, ansåg de, avsedd för dem, som saknade förmåga att ”fatta” högre sanningar. Med sin dragning åt mysticism, sin hemlighetsfullhet etc. erbjuder G. ur folkpsy kologisk synpunkt vissa likheter med våra dagars teosofi. Gnothi seauton [gnå'tiseavtå'n], grek., ”känn dig själv”, en på Apollontemplet i Delfi inristad vishetsregel. Gnu, ett släkte antiloper, vilka lever i hjordar i Afrika. Gnuggstenar, Myloniter*. Goa, portugisiskt kolonialområde i v. Främre Indien. 3 980 km2. 637 846 inv. 1950 (indier och eurasier, mestadels katoliker). Huvudstad Pangim