Gre Frankrike och Ryssland, och turkarna måste godkänna fördraget i London år 1830, vilket stadfäste G:s självständighet. G. blev nu ett självständigt konungarike, 1832—1924. Landets utveckling stördes emellertid av ständiga inre politiska stridigheter. Varken kulturellt eller politiskt har folket kunnat uppbära sin glänsande forntid. Under l:a världskriget deltog G. på de allierades sida. 1923 slöts fred med Turkiet, varvid G. fick sina nuvarande gränser. Ett republikanskt parti hade under tiden erhållit allt större inflytande och efter en folkomröstning förklarades G. 1924 för republik. Venizelos var ledare för det republikanska partiet och G:s senare historia har karakteriserats av slitningar mellan republikens och monarkins anhängare. Till en början hade Venizelos överhanden. År 1933 förlorade han vid valen. År 1935 försökte han från Kreta organisera en statskupp men upproret kuvades. Efter en folkomröstning 1935 återinfördes monarkin och Georg II återvände. — De oroliga inre förhållandena resulterade så småningom i en militärdiktatur under general Metaxas aug. 1936. Vid 2:a världskrigets utbrott förklarade sig G. neutralt och erhöll garantiförsäkringar av såväl Italien som England. Det oaktat förklarade Italien G. krig den 28 okt. 1940 och italienska trupper inföll från Albanien i G. De blev emellertid tillbakaslagna och grekerna inträngde i Albanien. Koritza erövrades i nov. 1940 och grekerna hade i fortsättningen framgång. Metaxas avled jan. 1941 och efterträddes av Koritzis. I april 1941 blev G. angripet av Tyskland, som försäkrat sig om att få föra trupper genom Bulgarien. G. erhöll hjälp av en brittisk armé på omkring 60 000 man. Samtidigt som tyskarna anföll, gjorde Italien en kraftig offensiv. Grekerna måste dra sig tillbaka på båda fronterna. Saloniki föll den 9 april, Atén den 27 april. Konungen och regeringen flydde till Kreta. Efter fälttågets slut ockuperade italienarna G. och en del av Makedonien överlämnades till Bulgarien. Under ockupationstiden gjorde sig bristen på födoämnen allt starkare gällande. På grund av hungersnöden lämnade såväl axelmakterna som de allierade tillstånd till begränsad utförsel av matvaror från Sverige till G. våren 1942. Efter Italiens kapitulation sept. 1943 ockuperades G. av tyskarna. En motståndsrörelse hade vid denna tid hunnit utvecklas, vilken kallade sig EAM och var av radikal karaktär; dess partisanstyrkor bekämpade tyskarna. Okt. 1944 landsteg de allierade på v. kusten av G. och landet befriades snabbt. Engelsmännen begärde nu demobilisering av EAM:s armé, ELAS, vilken så småningom fått alltmera kommunistisk karaktär. Detta ledde till inbördeskrig, vilket pågick till febr. 1945. Konung Georg avgick 31 dec. 1944 och efterträddes av ärkebiskop Damas-kinos, som blev riksföreståndare. Genom folkomröstning sept. 1946 återinfördes emellertid monarkin och konung Georg återvände. På en höger-orienterad ministär under Tsaldaris följde 1947 en koalitionsregering i vilken samtliga partier utom det liberala var företrädda. Konung Georg avled 1947 och efterträddes av sin bror Paul. Inbördes stridigheter av stor omfattning pågick de närmaste åren mellan kommunisternas styrkor i norr, vilka understöddes av Bulgarien, Albanien och Jugoslavien, och den regeringstrogna armén, vilket i hög grad försvårade återuppbyggnadsarbetet i landet. I FN föreslogs, att en kommission skulle tillsättas för att medla i stridigheterna. Häremot framförde emellertid Sovjetunionen sitt veto. Den vidsträckta finansiella hjälp som G. erhöll från USA gjorde det så småningom möjligt för regeringstrupperna att gå offensivt till väga, så att de kommunistiska styrkorna praktiskt taget kunde fördrivas ur landet 1949. Inrikespolitiskt har på senare år stor instabilitet varit rådande. 1953 bildade marskalk 468 Papagos, ledaren för det nybildade partiet Grekisk samling, landets mest stabila ministär på åtskilliga år. En devalvering av drakman hade ekonomiskt sett god effekt, framför allt för jordbruket. Oppositionen har emellertid småningom vuxit sig allt starkare, framför allt bland stadsbefolkningen, och 1955 bildades ett nytt liberalt parti med S. Venizelos som ledare. Utrikespolitiskt har G. under senare år närmat sig Turkiet och vidare blivit medlem av Atlantpaktens Medelhavsgrupp. Förbindelserna med Jugoslavien har normaliserats. 1953 uppläts flyg-och flottbaser åt USA. G. slöt 1954 ett bistånds-fördrag med Turkiet och Jugoslavien, den s.k. Bal-kanpakten. Under 1956 försämrades G:s relationer med såväl Storbritannien som Turkiet på grund av Cypern-frågan. Den grekiska folkgruppen på Cypern önskar att ön skall anslutas till G. och G:s regering har åtminstone tidvis understött detta krav. Greklands sju vise, sju män i antikens Grekland, vilka var bekanta för praktisk levnadsklokhet och statsmannaförmåga. G. levde i 6:e årh. f.Kr. Sina vishetsregler inlade de vanligen i korta tänkespråk, gnomer. G. var Bias från Priene, Cheilon från La-kedemonien, Kleobulos från Lindos, Periandros från Korint, Pittakos från Mytilene, Solon från Aten och Thales från Miletos. Gren, Gunnar, fotbollsspelare, f. 1920. En ay svensk fotbolls mest bländande tekniker genom tiderna. Olympisk guldmedaljör i London 1948. Spelade för IFK Göteborg tills han 1949 blev professionell genom att skriva kontrakt med FC Milan, Milano. G. återgick höstsäsongen 1956 till sv. amatörfotboll i Örgryte IS. Grenaa [-å], stad nära Kattegatt, ö. Jylland, Danmark. 7 300 inv., 1945. Kalkbrott. Uthamn. Grena'da, en till England hörande ö bland Små Antillerna i Västindien. 345 km2. 82 086 inv. 1952. Viktigaste hamn är S:t Georges, 5 775 inv., med säte för guvernören. Produkter: kakao, muskotnötter och andra kryddor, kokosnötter och citroner. Grenadines [grenödi'ns], en till England hörande ögrupp bland Små Antillerna i Västindien, bestående av inemot 600 vulkaniska små öar och klippor. Tills, ca 900 km2. 11 000 inv. (negrer). Odling av kaffe, socker och tobak. Grenadjä'r, ursprungligen de soldater under 1600-t., vilka kastade handgranater, sedermera vissa organiserade truppförband. Under Karl XI fanns de första svenska G. Ordet har senare ingått i namnen på vissa infanteriregementen. Grenna, se Gränna. Grenoble [grönåbl'], stad i sö. Frankrike vid Isère, en biflod till Rhöne. 102 000 inv. 1946. Handskfabri-kation. Universitet (4 262 stud. 1953). G. är känd för sitt natursköna läge och är utgångspunkt för turisttrafiken i de närbelägna Savoyeralperna. Gresham [gresj'öm], sir Th., 1519—79, engelsk affärsman, se Greshams lag. Greshams lag [gresj'öms], en nationalekonomisk lärosats, vilken brukar ges formuleringen, att, då två mynt är i omlopp inom ett land, det sämre myntet uttränger det bättre. Ett exempel härpå kan förhållandena i ett land, där huvudmyntet präglas såväl av guld som av silver, lämna, om det antagandet görs, att det omyntade silvret står lägre i pris i förhållande till det omyntade guldet än vad som borde vara fallet på grund av huvudmyntets vikt. Det blir i sådant fall förtjänst för en enskild att köpa omyntat silver och lämna detta till myntning, medan det likaledes blir förtjänst för den, som behöver omyntat guld, att mot silvermynt byta sig till guldmynt och därefter smälta ner dessa. Gret'chen [-tjen], ty., ”lilla Greta (Margareta)”, hjältinnan i Goethes ”Faust”. Grefna Green [gri'n], by i skotska grevskapet Dumfriesshire, nära engelska gränsen, bekant såsom