469 det ställe, dit personer, vilka önskade gifta sig utan giftomans samtycke, begav sig för att vigas enligt den i Skottland gällande kanoniska rätten. Från 1857 är stadgat, att äktenskapet ej är giltigt, såvida en av parterna ej uppehållit sig i Skottland minst 21 dagar. Vigslarna försiggick i en smedja. Denna stängdes 1940 och är nu museum. Greuel [gråj'el], ty., gräslighet. Ordet användes före och under 2:a världskriget om upplysningar rörande förhållandena i Tyskland, vilka man ville beteckna som antitysk propaganda. Greuze [grö's], J. B., 1725—1805, fransk målare, berömd för sina moraliserande genrebilder, oftast med ämnen ur borgerligt vardagsliv (B y b r u d e n, Sonens straff). Särskilt uppskattade är G:s målningar av unga flickor (Den sönderslagna krukan). Greve, adelstitel, i Sverige den högsta, ursprungligen hos västgermanerna namn på en kunglig ämbetsman. Under medeltiden erhöll G. särskilda förvaltningsområden, grevskap, vilkas styresmän benämndes borg-, mark-, pfalz- och lantgrevar etc. Grevetiteln utdelades i Sverige första gången 1561 och sedan erhöll G. även grevskap, som var ärftliga förläningar. Vid reduktionen 1680 indrogs alla grevskap. 1626 års riddarhusordning fastställde G:s politiska rangordning. Grevefejden, ett krig 1534—36, vilket börjades av lybeckarna, som under förevändning att återupp-sätta Kristian II på danska tronen ville stärka sitt handelsvälde i Norden. G. har fått sitt namn efter lybeckarnas ledare, greve Kristoffer av Oldenburg, vilken erövrade Själland, Skåne och Fyn. Emellertid stödde ett danskt parti Kristian III, son till den avlidne Fredrik I, och även Sverige ställde sig på dennes sida. Skåne återtogs av svenskarna, dansken J. Rantzau nedslog ett bondeuppror på Jylland och segrade vid Öksneberg på Fyn. Lübecks flotta besegrades av danskar och svenskar och slutligen gav sig Köpenhamn åt Kristian III. Genom G. avgjordes även striden mellan katolicism och reformation till den senares förmån. Likaså befästes adelns makt gentemot borgar- och bondestånden. Grevenius, Herbert, f. 1901, författare, teaterkritiker i Stockholms-Tidningen sedan 1931. Bland hans skådespel märks Som folk är mest, Nöjesfältet. Sedan 1950 chef för Radiotjänsts teateravdelning. Grevens tid, ursprungligen benämning på greve Per Brahe d.y:s lyckosamma styrelsetid i Finland, används numera i betydelsen ”i sista stund”. Grevillius, Nils, f. 1893, orkesterdirigent, från 1924 kapellmästare vid Kungl. teatern och hovkapellmästare 1931. Grevskap. — 1. Benämning på ett åt en greves styrelse, på vissa villkor, överlämnat område. Jfr Greve. — 2. Eng. county [ka'onti], benämning på landskap i Storbritannien och Irland. Grévy [grevi'], J., 1807—91, fransk politiker, tillhörde det republikanska partiet, president i nationalförsamlingen 1871—73 och i deputeradekammaren 1876—79. G. var republikens president 1879—87; på grund ay Panamaskandalen, i vilken en hans släkting var inblandad, avgick han kort efter det han valts till president för andra gången. Grey [grej]. — 1. Jane G., 1537—54, Henrik VIILs systerdotterdotter, fick en omsorgsfull protestantisk uppfostran och förmäldes med en son till hertigen av Northumberland, vilken var konung Edvard VI:s gunstling. Hertigen lyckades genomdriva G:s utnämning till tronföljare i stället för Maria den katolska. 1553 tillträdde G. regeringen, men måste efter endast nio dagar avgå, varefter både hon och hennes make avrättades. — 2. Edward G., viscount G. of Fallodon (förut sir Edward Grey), 1862—■ 1933, brittisk politiker, ledamot av underhuset 1885, Gri understatssekreterare för utrikes ärenden 1892—95. G. blev som en av ledarna för det liberala partiet utrikesminister i Campbell-Bannermans och As-quiths kabinett 1905—16. Genom handskrivelser mellan G. och den franske ambassadören i London, Cambon, slöts ett slags avtal, varigenom Englands inträde på Frankrikes sida i ett tyskt-franskt krig ställdes i utsikt. G. verkade efter l:a världskriget för upprätthållande av vänskapen med Frankrike samt medverkade till utvecklingen av NF. — Man har kritiserat G. för att han ej uppträdde klart och bestämt. Om han i tid meddelat Tyskland, att England skulle stödja Frankrike, hade möjligen l:a världskriget kunnat förhindras. G. intresserade sig för övrigt särskilt för fiske, om vilket han skrivit böcker. Grieg [grig], Edvard H., 1843—1907, norsk tonsättare, studerade musik i Leipzig men fann först under Gades vägledning i Köpenhamn sin nordiska egenart. Han byggde till stor del på rena folkmelodier i visor och låtar. Kända är hans små pianostycken t.ex. Lyriske stykker; ofta spelad är hans romantiska pianokonsert i A-m o 11. Till Ibsens och Björnsons verk har han satt musik (Sigurd J o r s a 1 a f a r, Peer G y n t). Grieg, Nordahl, 1902—43, norsk författare, som skrev lyriska och samhällskritiska dramer och romaner. 1940 lyckades G. rädda sig över till England. Han stupade då han deltog i en flygraid över Berlin. Grien, 1480—1545, hette egentligen Hans Bal-dung, tysk målare, kopparstickare och träsnidare. Hans förnämsta skapelse är högaltaret i domkyrkan i Freiburg. Särskilt som grafiker kännetecknas han av en egendomlig, kärv humor. Griffel utgörs av en sorts klyvbar, mjuk lerskiffer, som erhålls från ett par ställen i Tyskland. Griffel-tavlor består av mjukare skifferarter. Griffenfeld [-fält], P., 1635—99, dansk politiker av tyskt ursprung (egentligen Schumacher), från 1665 sekreterare åt Fredrik III. Som sådan utarbetade han den nya danska grundlagen, Kongeloven. Efter Kristian V:s tronbestigning 1670 fick G. ännu större makt, även i utrikespolitiska frågor. 1676 störtades G., som gjort sig illa omtyckt för sina hänsynslösa styrelsemetoder. GrifFith. — 1. A. G., 1872—1922, irländsk politiker, arbetade på att återuppliva det gaeliska språket och grundlägga en mera självständig irländsk kultur. G. var även sinn-feinrörelsens upphovsman och ledde det parti som under l:a världskriget ville skilja Irland från England. När konflikten omkring 1918 förde till krigiska förvecklingar, fick G. något träda tillbaka för Valera. Då sedermera en fredlig uppgörelse kom till stånd, blev emellertid G. det måttfullare partiets ledare och president i den irländska nationalförsamlingen, Dail Eireann. — 2. David Wark G., 1880—1948, amerikansk filmregissör, som med Nationens födelse (1915) och Intolerance (1916) lade grunden för den moderna filmtekniken. Griftefrid, brott mot G. straffas enligt 11 kap. 9 § strafflagen med fängelse eller böter. Grignard [grinja'r], V., 1871—1935, fransk kemist, vars arbeten inom den organiska kemin 1912 belönades med halva nobelpriset. Grilje'ra, hastigt steka ett förut stekt eller kokt, panerat födoämne. Grill, apparat att halstra el. grilla kött på. G. kan även avse restaurang, där kötträtter halstras direkt under beställarens tillsyn. Grilla, halstra eller steka utan fett i grillugn eller grillpanna. Griller, underliga inbillningar. Grilljanne, på 1890-t. beteckning för snobb. GrilFparzer. F., 1791—1872, österrikisk förfat