Gri tare, främst bekant som dramatiker (D a s g o i-dene Vlies, Des M e e r e s und der L i e b e W e 11 e n). G. har en säker karakterise-ringsförmåga och utmärkt språkbehandling. GrimaFdirasen, europeisk människoras från stenåldern, av vilken man funnit två skelett i Grimaldi-grottorna vid Mentone. G. tycks ha varit utbredd i Sydeuropa och visar släktskap med negrer och dvärgfolk. Grima's, förvridning av anletsdragen, försmädlig min, grin. — Grimase'ra, göra grimaser, grina. Grimberg, C., 1875—1941, historiker, utgav bl.a. Svenska folkets underbara öden, som på ett fängslande och medryckande sätt skildrar Sveriges historia. Grimhild, maka till konung Gjuke i den nordiska hjältesagan. G. förekommer under namnet Krim-hilt i Nibelungenlied. Grimm. — 1. F. M. G. von, 1723—1807, fransk författare av tysk börd, skickade från 1753 under många år meddelanden om Frankrikes konst, litteratur, politik, moder m.m. till flera europeiska hov (1812—14 utgivna under titeln ”La correspondance littéraire, philosophique et critique”). — 2. J. G., 1785—1863, tysk språkforskare, en av den moderna språkvetenskapens grundläggare. Tillsammans med sin broder V. G., 1786—1859, som även utgav viktiga språkvetenskapliga arbeten, upptecknade han en del tyska folksagor. Bröderna G:s sagosamlingar blev grundläggande för det litteraturhistoriska studiet av folksagor och har även tillvunnit sig en vidsträckt popularitet. Grimmelshausen, Hans Jakob Christoffel von, omkr. 1625—76, tysk författare, känd för sin äventyrsroman Der abenteuerliche S i m p 1 i-c i s s i m u s, som är en historiskt betydelsefull sedeskildring från 30-åriga krigets dagar. Grimsby [grim'sbi], stad (och grevskap) nära floden Humbers mynning, ö. England, 97 000 inv. 1954. Englands största fiskhamn. Grim'sel, alppass ö. om Finsteraarhorn, Schweiz. 2 160 m ö.h. G rimstad, sjöstad vid Skagerack, sö. Aust-Agder fylke, s. Norge. 2 400 inv. Grindval (Globice'phalus me'las), en delfinart, med starkt frambuktande panna, som lever i stora flockar i Atlanten. Fångst av G. bedrivs särskilt vid Färöarna. Grini, koncentrationsläger, som under 2:a världskriget av tyskarna upprättades i Norge nära Oslo. Efter kriget har G. använts för internering av quislingar under namnet Ilebu fängelse. Grinn'eil land, se Ellesmereland. Grip, fabeldjur, som av grekerna tänktes med lejonkropp, ömhuvud och vingar. G., som symboliserade vaksamheten, användes mycket som ornament i den antika konsten och upptogs sedan under medeltiden även i heraldiken. Jfr Bo Jonsson. Gripbräde, en träplatta på halsen av stränginstrument, mot vilken strängarna nedtrycks med fingertopparna vid spelandet. Gripenberg, Bertel, 1878—1947, finländsk diktare, utgav flera diktsamlingar med lyriskt-sensuella motiv (Gallergrinden, Drivsnö, Gränsvakt). Gripenstedt, J. A., 1813—74, gjorde sig känd som en av de förnämsta talarna i det moderat-libe-rala partiet och blev konsultativt statsråd 1848. 1856—66 var G. finansminister och verkade som sådan för statens omhändertagande av järnvägarna samt var en ivrig anhängare av frihandelspolitiken. 1867—73 var G. ledamot av andra kammaren. Gripsholm, slott och kungsgård på en holme i Mälaren i Södermanlands län. G. byggdes av Bo Jonsson Grip och inköptes sedan av staten. 1498— 1525 var där inrett ett kartusiankloster. 1537 grun 47° dade Gustav Vasa ett nytt för kungafamiljen avsett slott, vilket fullbordades av Karl IX och restaurerades under Gustav III. På 1890-t. genomgick G. en ny restaurering och tjänstgör nu som historiskt museum, där svenska statens stora porträttsamling finns. Gris, se Svindjur. Gris [griss], Juan, 1887—1927, spansk målare. Hans kubism är strängt konstruktiv och äger en klassiskt ren hållning. Genom sin intellektuella skärpa framstår G. som en av vår tids mest fängslande konstnärer. Grisaille [grisaj'],fr., grått-i-gråttmålning, ett slags valörmålning som endast begagnar sig av gråskalans olika mättnadsgrader. Grisbådarna, undervattensskär utanför Bohuslän, invid gränsen till Norge. Hummerfiske. Efter en gränstvist, vilken hänsköts till en skiljedomstol i Haag, tillerkändes G. Sverige år 1909. Grisel'da är en starkt idealiserad figur i medeltida sagor, en ständigt trogen och uppoffrande hustru, som orättvist misstänks och förskjuts av sin make men som dock slutligen återvinner den husliga lyckan. Grisett', fr. grisette, ursprungligen benämning på ett slags grått tyg, kom sedan i Frankrike att bli ett vanligt namn på en ung arbeterska, som var älskarinna åt en student el. artist, särskilt i Quartier Latin i Paris, och ofta skötte hans hushåll. Grisslehamn, hamnplats på Väddö i Roslagen. Fiskeläge. Grisslesläktet (U'ria), till alkor hörande simfåglar, vars arter är havsfåglar och lever av fisk. Till G. hör bl.a. sillgrisslan (U. troille), som har brunsvart översida, vit undersida och svarta fötter. Den finns allmänt vid vår västkust. Tobisgriss-lan (U. grylle) har röda fötter och är sommartid svart med vit vingfläck. Den lever liksom föregående i n. Atlanten samt även vid Sveriges ö. kust. Grizz'lybjöm, se Björnar. Grobia'n, grov, ohyfsad människa, grovhuggare. Groblad (Planta'go ma'jor) förekommer allmänt som ogräs vid vägkanter. G. har hela bågnerviga blad och blommor i smalt grönbrunt ax. Grodd, se Frö. Groddblad, se Fosterutveckling. Groddjur el. amfibier (Amphi'bia) är växelvarma ryggradsdjur, vilka som ungar andas med gälar, som vuxna med lungor. Huden saknar hornbildningar, hjärtat är trerummigt. Till G. hör bl.a. grodor och svansgroddjur. Groddknopp, se Växternas spridning. Groddkorn, små cellkroppar som avsöndras från bladspetsar och stamdelar hos mossor, vilka fortplantar sig med dessa. Grodnate (Batra'chium pelta'tus), en vattenväxt, som står nära ranunculussläktet. G. har hårfina blad, flytblad och vita blommor. Grod'no, stad i v. Vitryssland (SSSR) vid floden Njemen, sv. om Vilna. 62 000 inv. Klädes- och to-baksfabriker. Livlig handel och flodfart. Fästning; stormades år 1915 av tyskarna. — Under 2:a världskriget ockuperades G. av ryssarna 1939 och erövrades av tyskarna juni 1941. G. återerövrades av ryssarna juli 1944. 1945 avträdde Polen G. till Sovjetunionen. Grodor (Anura), svanslösa groddjur, har långa, för hopp avsedda bakben med 5 tår och kortare framben med 4 tår. Tårna är i allmänhet förbundna med simhud. G. har tungan fastvuxen framtill och fri baktill, så att den kan slungas långt ut och användas till infångandet av insekter. Ur äggen utvecklas i vatten gälbärande och svansförsedda larver vilka så småningom omvandlas till lungandande svanslösa landdjur. Till G. hör paddor, 1 ö v-och lökgrodor samt egentliga grodor,