471 vilka senare kännetecknas av att de har tänder i överkäken. Till dessa hör ätliga grodan (Ra'na esculen'ta), en grön, mörkfläckig art, som finns i mell. och s. Europa och på några ställen i Sverige. Vanliga grodan (Ra'na tempora'ria) är brun med mörkare fläckar. Hannarna har liksom hos många andra arter utbuktningar av munslemhinnan, ljudsäckar, vilka kraftigt förstärker deras kväkningar. Bl.a. arter må nämnas den nordamerikanska oxgrodan, som når en längd av 20 cm och är ätlig, och den på Sundaöarna levande f 1 y-gande grodan, som lever i träd och har förlängda tår med simhuden mellan dessa utvecklad till en slags fallskärm. Grodperspektiv, sett underifrån, från grodans synpunkt. Grodspott, se Stritar. Grogg, utspädd konjak, whisky, rom el. annan spritdryck. Namnet härleds från en engelsk amiral, vilken var den förste, som kom på idén att späda ut manskapets romportioner. Gromy'ko, Andrej, f. 1909, rysk diplomat, ambassadör i Washington 1943—46 efter Litvinov. G. blev 1946 Sovjetunionens permanente delegat i FN och samma år 5:e v. utrikesminister. Återkallades till Moskva 1948 och blev mars 1949 T.e v. utrikesminister. Ambassadör i London 1952—53, därefter åter l:e v. utrikesminister. Groningen [sjrå'-]. — 1. Provins i nö. Nederländerna, vid Nordsjön. 2 245 km2. 465 400 inv. 1953. Tämligen fruktbart lågland. I sö. stora högmossar, numera till stor del torrlagda. Boskapsskötsel. — 2. Stad i nämnda provins vid sammanflödet av floderna Hunse och Aa, 140 500 inv. 1954. Kanalförbindelse med Zuiderzee och Dollart. Handels- och sjöfartsstad. Textilindustri. Universitet. Groom [gro'm], eng., ridknekt. Gropius [grå'pios], Walter, f. 1883, världsberömd tysk-amerikansk arkitekt, grundade 1919 konstskolan Bauhaus i Weimar och leder sedan 1937 arkitekturavdelningen vid Harvard University, USA. Gros [grå], A. J., 1771—1835, fransk målare, huvudsakligen känd för sina kraftigt realistiska målningar från napoleonskrigen (Slaget vid Ey-1 a u). Gross, 12 dussin eller 144 stycken. Stort G., ett mera sällan förekommande begrepp, motsvarar 12 vanliga G. Grossbee'ren, by i delstaten Brandenburg, Östtyskland, där en armé av tyskar, ryssar och svenskar under befäl av svenske kronprinsen Karl Johan slog en fransk här 1813. Gross-Berlin, Stor-Berlin, staden Berlin och dess närmaste område. Se Berlin. Grossess', havandeskap. Grossesse nerveuse [gråsäs' närvö's], inbillat havandeskap, förekommer hos hysteriska kvinnor och kan kännetecknas av utebliven reglering, mjölk i brösten, känsla av fosterrörelser etc. såsom ett verkligt havandeskap. Gross-GIock'ner (”stora klockberget”), högsta toppen i alpgruppen Hohe Tauern, östalperna, 3 800 m hög. G. består av två spetsar, skilda genom en smal klyfta. Den högre av dem är den egentliga G. Den lägre benämns Klein-Glockner. Grosshandel, handel i parti, försäljning till återförsäljare. Grosvenor House [grå'vnö ha'os], hertigens av Westminster palats i London, bekant för sin tavel-samling. Grosz, George, f. 1893, tysk politisk tecknare av fränt samhällskritisk karaktär. Sedan 1932 bosatt i New York. Groszy [gråsjy], polskt mynt. 100 G. = 1 zloty. Grotesk', vilt fantastisk, onaturligt överdriven löjlig. Ursprungligen benämning på ett dekorations- Gro sätt, ett slags ornament, vilka bestod av stiliserade blad och frukter, vaser, ansikten, djurmotiv etc. G. var efterbildningar av klassiska ornament och användes särskilt i barocktidens konst. Grotewohl [grå'tevål], Otto, f. 1894, östtysk politiker, en av de ledande inom kommunistiska partiet. Premiärminister i Östtyskland nov. 1950. Grothusen, el. Grotthus, K. A., 1680—1715, en av Karl XII:s karoliner, tjänstgjorde som konungens finansminister i Turkiet och utvecklade stor skicklighet i att låna pengar. Gro'tius, Hugo (egentligen Huig van Groot), 1583 —1645, holländsk rättslärd, generalfiskal 1607 och rådsherre 1613 i Rotterdam. G. gick senare i svensk tjänst och var 1634—45 svenskt sändebud i Paris. G. utövade ett omfattande vetenskapligt författarskap i juridiska, historiska, filologiska och teologiska frågor. Bland hans arbeten märks det banbrytande folkrättsliga verket De ju're b e 1 l'i a c pa'cis samt det historiska De antiquita'te rei-pub'licae bata'vicae. Grottbjörn, en utdöd, med vår vanliga björn nära besläktad björn, som levde under istiden och vars skelett ofta massvis träffas i mellersta Europas kalkgrottor. Grotte, i fornnordiska sagor namn på en kvarn, ägd av kung Frode i Danmark, vilken kunde frambringa allt, vad den, som drog kvarnen, sjöng om. Jfr Grottekvarn. Grottekvarn, vanlig beteckning för industrialismen, särskilt med avseende på den hänsynslösa individuella kraftförbrukningen. Uttrycket är hämtat från Rydbergs dikt ”Den nya Grottesången”. Jfr Grotte. Grottesången, en isländsk dikt hörande till Eddasångerna. Jfr även Grottekvarn. Grottmålning från Lascaux-grottan i sö. Frankrike. Grottmålningar, från förhistorisk tid stammande bilder i grottor, antingen enkla konturbeteckningar el. färglagda. Särskilt i n. Spanien och s. Frankrike har man i grottor funnit utomordentligt skickligt utförda G. Antagligen har de haft någon slags reli