Gro giös betydelse. I allmänhet föreställer de jaktdjur såsom bison, vildsvin etc. Även i Sydafrika och i andra trakter har man funnit utmärkta G. Grovtarm el. tjocktarm, se Tarmkanalen. Grums, köping i Värmlands län. 5 098 inv. 1955. Grundackord, mus., ackord i sin ursprungliga form (treklangen och septimackordet). Grundbok, fastighetsbok, se Fastighetsböcker. Grundfond, beteckning på aktiekapitalet i ett bankaktiebolag. Grundlag kallas de lagar, som reglerar ett lands författning. G. betraktas i allmänhet såsom särskilt betydelsefulla och deras ändrande el. upphävande är ofta försvårat genom särskilda bestämmelser, så att en tillfällig och övergående folkstämning ej skall kunna alltför genomgripande förändra landets styrelse. I Sverige gällande G. är Regeringsformen av 6 juni 1809, Riksdagsordningen av 22 juni 1866, Successionsordningen av 26 sept. 1810 samt Tryckfrihetsförordningen av 5 april 1949. Dessa lagar skall tillämpas efter ordalydelsen. De får vidare ej ändras el. upphävas förrän så beslutats av konungen och två riksdagar. Den senare riksdagen skall vidare ha nyvald andra kammare. Grundmassa, geol., den finkorniga eller glasiga massa i porfyrer, i vilken de större kornen, strökor-nen, ligger inströdda. Grundränta, en skatt, som förr lades på jordegendom och var uppdelad i jordeboks- och man-talsränta. G. avskaffades 1904. Jfr Grundskatt. Grundskatt, ständig avgift, som sedan urminnes tider ålegat fast egendom. G. utgjordes dels av till staten utgående ränta, dels av tionde till kyrkan. Ursprungligen var G. naturaskatter, men de förvandlades så småningom alltmer till penningavgifter. Fullständigt skedde detta först 1869. I samband med indelningsverkets avskaffande och införandet av allmän värnplikt började man därefter diskutera G:s upphävande. 1892 beslöts i samband med antagandet av en ny försvarsorganisation, att G. så småningom skulle avskrivas till 1904. Detta gällde de till staten utgående G. Kyrkans tionde* var i Sverige fördelat så, att prästen fick en tredjedel, medan biskopen, sockenkyrkan och de fattiga fick två tredjedelar. Vid den reduktion, som Gustav Vasa genomförde i samband med reformationen, indrogs de sistnämnda två tredjedelarna till staten och delade sedan de övriga statliga G:s öden. Prästens tionde bibehölls längre men utbyttes så småningom mot penningavgifter. Genom lag 1910 stadgades slutligen att prästerskapets tionde indrogs till staten samtidigt som en lönereglering för prästerskapet genomfördes. Grundton, den ton från vilken ett ackord, en skala e.d. bildas. Grundfvig, N. F. S., 1783—1872, dansk präst och författare. G. genomgick som ung en våldsam religiös omvändelse och började sedan ivrigt verka för en religiös väckelse i Danmark skarpt betonande en mera bokstavstrogen och okritisk religiositet med mera utrymme för känslan än för förståndet. Kärnan i den glada kristendom, han förkunnade, var den apostoliska trosbekännelsen. Han stod i opposition till det samtida mera rationalistiskt betonade prästerskapet och arbetade på ett återupplivande av forntidens hjälteanda och kristliga bedrifter, på ett samlande och uppfostrande av de breda folklagren. Som medel härtill anvisade han bl.a. folkhögskolan, där bondgossar och bondflickor genom föredrag över religiösa och historiska ämnen skulle väckas till ett djupare andligt liv. Så blev G. folkhögskolans grundläggare. G. hade en obestridlig litterär begåvning och har utom historiska arbeten och nationella dikter även skrivit talrika psalmer. G. var en långt ifrån harmonisk personlighet. Han genomgick våldsamma känslostormar och hans författarskap ut 472 märktes mera av stämningsmättad innerlighet och poetisk kraft än av logisk reda och klarhet. Det inflytande G. utövat i Danmark har varit av stor betydelse. Grundvatten, det i jordlagren och berggrunden uppsugna nederbördsvattnet. Grundvattensnivån står närmare jordytan eller djupare allt efter klimatet och växlar med årstiderna, vegetationens beskaffenhet m.m. Grundämne el. kemiskt element. De gamla grekerna ansåg efter Aristoteles, att all materia var uppbyggd av ett och samma urämne. Detta urämne kunde besitta fyra fysikaliska grundegenskaper: köld, värme, torrhet och fuktighet. Beroende på vilket par av dessa egenskaper, som urämnet besatt, uppträdde det som ett av de fyra elementen: j o r-d e n, som är kall och torr, vattnet, som är kallt och fuktigt, luften, som är fuktig och varm, eller elden, som är torr och varm. Genom föreningar i olika mängder av dessa fyra element skulle alla olika ämnen ha uppstått. Aristoteles’ uppfattning behärskade under århundraden åsikten om materiens byggnad. Föga mer klarhet vanns genom alkemisternas metafysiska spekulationer över metallernas byggnad. Först mot slutet av 1700-t. började man frigöra sig från arvet av gamla föreställningar och i stället som kemiska element eller grundämnen betrakta sådana ämnen, vilka ej vidare genom vanliga kemiska eller fysiska operationer låter sig uppdelas i andra enklare ämnen. Jfr Atomernas byggnad, Atomteori och Atomviktstabell. Grundämnenas el. elementens antal är 92, varav 90 kända. Alla metaller är element, såsom järn, koppar, guld och silver etc. De icke metalliska elementen brukar betecknas som metalloider. Hit hör t.ex. syre, kol och svavel etc. En del element intar en mellanställning mellan dessa båda grupper. I jordskorpan* ingår syre till ungefär hälften, därnäst kommer i ordningen kisel, aluminium, järn, kalcium, kol, magnesium, natrium, kalium och väte. Tillsammans uppbygger nu nämnda element ungefär 99 % av jordskorpan, varför alla övriga element tillsammans blott motsvarar ungefär 1 %; en del förekommer endast i försvinnande små kvantiteter. Elementen är mycket olika svåra att framställa ur de föreningar, i vilka de förekommer, vilket förklarar, att t.ex. aluminium, den rikligast förekommande metallen, ändock är relativt dyr i metalliskt tillstånd. Grunewald [gro'nevalt], ett sjörikt barrskogsområde sv. om Berlin. Grus, beteckning för lösa jordslag, som till övervägande del består av mineral- och bergarts-korn, vilkas storlek överstiger ett par mm i genomskärning. G. kan vara mer eller mindre rikt på sten (ex. rullstensgrus, klappergrus). Gru'sien, landskap i mell. Kaukasus, utgörande en del av den nutida republiken Georgien*, som också kallas Grusien. Grusi'ner, georgier. Grusfnska härvägen, en längs floden Terek genom vilda klyftdalar förbi Tiflis ledande gammal, viktig väg. Grut, Torben, 1871—1945, svensk arkitekt, bland vars arbeten märks Stadion i Stockholm och Bukarest. Gruvgas, en benämning, som understundom ges åt kolvätet metan på grund av att det i stor utsträckning alstras i stenkolslager. G. har i stenkolsgruvor förorsakat kraftiga explosioner. Jfr Davys säkerhetslampa. Gruvkompass, en även i vertikalplanet fritt rörlig magnetnål, som används vid uppsökning av järnmalm. G. ändrar sin riktning i n. och s. och dras mot malmen, utvisande dennas förekomst och läge. Gruvlag. Nu gällande G. är av 1938 och trädde